Det här nya tonårslivet försätter en i märkliga sitationer.
I ett sammanhang där ett ungt, ganska nygift par underhåller med musik
(allt från läsarsånger till äldre schlager, Elvis mm)
där berättar hon helt kort om kärleken till honom.
Sedan sjunger de; Vi ska gå hand i hand (Gunnar Wiklunds dänga)
De ser varandra i ögonen när de sjunger
och jag,
jag behöver en näsduk...
8 comments:
:). Tänk vad hormonerna kan göra med oss!
Ja, isses...
i bland blir man överaskad över hur man reagerar
Ojoj, det där med dåliga packningar bakom ögonen, det har jag lidit av länge fast jag ännu inte har känt mycket av annat. Luciatåg, filmem som är gjorda för att man ska gråta på vissa ställen och en hel del annat leder till att man måste dra långa andetag och dra in fukt i näsan så tyst som möjligt. Irriterande att man inte kan styra t.ex. på bio. Stora dottern vägrar att gå med mej på bio om det är en film med flännrisk.
Frank Mc Court skriver i någon av sina böcker om en person som blir sentimental när han ska resa över Atlanten "The bladder too close to the eyes". Ett annat sätt att uttrycka det.
Välkommen MorsanMia; visst blir man överrumplad.
Ingela; Dåliga packningar bakom ögonen, haha, vilket bra uttryck och flännrisk det uttrycket av flänna är bekant från min norrländska släkt, hahaha. Ska nog ta upp det och införa i smålandsbygden - mohahaha.
Förresten Ingela, Mc Court - det är väl han med "Ängeln på sjunde trappsteget" kom jag på nu. (Lite trög också, ja, jag då..)
Rätt, det kan rentav vara från den boken, men jag har läst de andra också så jag är inte säker.
Jo, Ingela, jag har läst dem också, men minnet....huvva..
Post a Comment