Det våras nu

Min Gud och jag har idkat byteshandel,
och Herren, Herren,
Köpte skrot för guld,
-lumpsamlarn Gud,
med soligt varma händer,
som går med säcken i
en kornblå morgon
och gör oss fria som en
örn är fri.

Som guldkärl tar han
trasiga kastruller
och sjuka synder och
obotlig skam
och synar som en
mycket märklig gåva
kantstötta tankar,
ångestfyllda nätter
och all den nöd, som
aldrig får gestalt
men sårig ropar bakom
hjärtats slag.

Seger och nederlag som kassakvitton
och livsrus som buteljer
i en vrå,
ansjovisburkar, gamla
spruckna dygder
och spindelväv och
stadgade idéer
om gott och ont och
värdenas bestånd,
allt tog min Herre med
sig, när han gick,
och log så ljust som bara han kan le,
han som köpt sin
glädje på ett kors.

Själv gav han det, och
jag fick se hans drag
och efter all min ovisshet
förstå
att han är Gud och
Kristus är hans namn.
Och allt mitt tvivel var
ett vinterslask,
som måste komma
innan våren blev.
Allt mitt var fåfängt,
men Befriaren
har gett sig själv, för
intet gett sig själv,
och hjärtat snyftar
-hjärtat som var snört
i bojor förr-och jublar
högt av fröjd.

Min Gud, min Herre,
se som eld i blom
är allt mitt hjärta
för din kärleks skull.
Jag är den blinde,
på vars ögonlock
du lagt din hand,
och mina ögon vet,
häpna av en plötslig syn,
att du är ljus,
där intet mörker bor.
Det våras nu,
och du är Herre, och jag
tror, tror, tror...


Pär Lagerkvist