Tuesday, December 30, 2008

Vid ingången till det nya året

Och till mannen vid ingången till det nya året sa jag:
Ge mig ett ljus så att jag kan ge mig ut i det okända.
Och han svarade:
Lägg din hand i Guds och gå sedan ut i mörkret.
Detta ska vara dig till större hjälp än ett ljus,
en större trygghet för dig än en välkänd väg.

Minnie Louise Haskins

Inte utan mitt läppstift


Det här är ju ingen modeblogg, haha.

Men lite flärd behöver man ju ibland.

Någonstans under julhelgens trevliga kaos med en hel del förflyttningar mellan olika platser försvann mitt läppstift.

Panik!

Jag fick klara mig med en blekfisig läppglans några dagar tills igår,

då jag äntligen kom mig ut i mellandagsreans virvlar och fann ett nytt glassigt stift.

Nu vill jag ju inte göra reklam precis

och när jag gick in på märkets sida och såg färgen på det avbildade läppstiftet så stämde den inte alls med mitt vackert vinröda. På bilden syns istället ett grisskärt stift och vem vill ha ett sånt? Hur kan en färg förvanskas så?


Färgen på det här avbildade svindyra stiftet stämmer bättre med mitt...

Saturday, December 27, 2008

Annandags-frid

Ligga i badkaret med Winnerbäck i öronen (ja, hans musik alltså).

Bästa julklapparna

Vara med familjen, barnen och lilla Gullpudran, föräldrar o syskon.
Och så fårskinnstofflorna från mannen :)

Monday, December 22, 2008

Julpyssel

Det lyser fortfarande i flera köksfönster på vår gård.
Antar att det är julpyssel på gång.
Själv nöjer jag mig med att smaka av julskinkan...igen :)

Sunday, December 21, 2008

Jaaa, nu vänder det!

Tillbaka från utflykten i det vilda tittar jag förvånat på almanackan. Redan vintersolståndet, jaaaa!

Wednesday, December 17, 2008

För mycke´

Ordstäv och dikter kan vara bra i rätt sammanhang
men om jag, just idag hör någon säga:
"jag vill möta livets makter vapenlös"
Då säger jag:
- Bah, ge mig ett basebollträ!!!

Thursday, December 11, 2008

Natten ska lysa som dagen

Natten ska lysa som dagen, tänker jag och ser ut på det lätta snötäcket och träden som dekorerats av vitt. Granen med belysning får ett speciellt mjukt sken genom snön och i några fönster lyser adventsstjärnor.
Då ser jag, som i ögonvrån, han står och kikar under kapuschongen.

–Är du här nu igen? Fattar du vad du ställer till med?

Jag viftar med tidningen som är fylld av svarta rubriker. Dödsskjutning, trafikoffer, mord och uppgifter om alla dem som har försvunnit. Vi anar vad som har hänt.

- Jag gör ju bara mitt jobb!
- Va? Du kan prata?
- Nej, men du hör vad jag tänker.
- Det här är alldeles för absurt. Vi måste sluta träffas så här! (jag hoppas han förstår ironin).

Nu sitter det förtvivlade människor överallt efter hans ”arbete”. Föräldrar som sörjer sina barn, barn som sörjer, skolkamrater som gråter och tänder ljus. Någon spanar i trappen med stigande oro och bara väntar på beskedet som ska krossa allt hopp. En telefon ringer med ett overkligt budskap.

- Jag hör vad du tänker.
- Sluta genast upp med det och försvinn nu!

Det glittrar till under kapuschongen men han säger ingenting, eller tänker ingenting?
Jag beslutar mig för att ignorera hans närvaro och fäster blicken på adventsstjärnan i fönstret. Den lyser dygnet runt för att påminna om honom som kom och som kommer. Han som övervunnit och som övervinner. Genom död till liv.
Natten ska lysa som dagen.

Wednesday, December 10, 2008

Tuesday, December 9, 2008

Everybody Hurts

Ja, den här låten alltså.

Alla bär på något

Och när jag läser vad Pierre skriver: http://pierrebrain.blogspot.com/2008/12/lt-dej-vl-smaka-p-en-god-moralkaka.html då kom jag att tänka på denna låt...ja ovan där, nej jag menar låten i inlägget över detta inlägg. Oj så det här blev :)

Tack Eva!

Som gav mig denna. http://bakomberget.blogspot.com/

Boktipset

Per Olov Enquist / Ett annat liv - Kultur - Expressen.se

Så har jag då läst den, PO Enquists, Ett annat liv, årets Augustprisvinnare.
Det har skrivits massor av recensioner över boken och PO har verkligen ett medryckande sätt att skriva och knyta ihop sitt liv mellan sig själv som liten pojke, vuxen och äldre.
Han skriver inte i jagform utan i tredje person som Strindberg i Tjänstekvinnans son.
Kuriosa är att hans mor hoppades att han skulle bli gift med kyrkoherde Olliekanens dotter som sedermera blev gift med biskop Martin Lönnebo. Kuriosa för mig är att min morfar som hade bussbolag i Bureå omnämns några gånger…

Wednesday, December 3, 2008

Tuesday, December 2, 2008

Dimmigt värre

YouTube - Cold Water

Denna suggestiva video passar bra när det är regn och dimma och när man är lite förkyld. (Lite synd om mig, faktiskt)