Sunday, November 30, 2008

Mellan två adventsgudstjänster

YouTube - Yrrol - Frälsningsarmen

(Nej, det är ingen parodi på vår kyrkokör)

Första gudstjänsten gick bra och konfirmanderna var lysande i dubbel bemärkelse. Efteråt serverades enligt traditionen här, risgrynsgröt och skinkmacka.
Dags koppla av en stund innan omladdningen för nästa gudstjänst...

Friday, November 28, 2008

Det susar genom livets strid

Han kommer med ett sällsamt bud
från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt –
det är advent, det är advent.

Sv Ps 109 v 3

Nu så...

Är predikan klar till första advent och likaså betraktelsen till kvällens syföreningsauktion dit jag snart ska bege mig. Vädret är inte så stämningsfullt som man skulle önska men då behöver vi ju inte oroa oss för halka iallafall.

Chokladjesus

Chokladjesus ingen kyrklig hit Utrikes SvD#tw_link_widget#tw_link_widget#tw_link_widget#tw_link_widget#tw_link_widget#tw_link_widget

När vi kunde äta små svarta salta barn på 70-talet - då var det ingen som protesterade minsann!

Thursday, November 27, 2008

Tuesday, November 25, 2008

Att hitta sin tillhörighet

Vi ( ledare och konfirmander) lyssnar på mycket musik och läser texterna till en del - som denna Linkin Park - låt (nedan). Vi pratar om innehållet och budskapet och ibland blir det spännande samtal. I riktlinjerna för konfirmandarbetet står det att vi möter ungdomar i ett av livets brytningsskeden, tonåren, då många frågor ställs på sin spets. "Var är min plats i tillvaron", "Vem är jag egentligen" etc.
Men även som vuxen kan man ibland ställa sig frågor om sin tillhörighet i tillvaron. Livets gåta och alla vägval man gör - gäller hela livet.

Linkin Park - Somewhere I Belong


"Somewhere I Belong"

(When this began)
I had nothing to say
And I get lost in the nothingness inside of me
(I was confused)
And I let it all out to find
That I’m not the only person with these things in mind
(Inside of me)
But all the vacancy the words revealed
Is the only real thing that I’ve got left to feel
(Nothing to lose)
Just stuck/ hollow and alone
And the fault is my own, and the fault is my own

[Chorus]
I wanna heal, I wanna feel what I thought was never real
I wanna let go of the pain I’ve held so long
(Erase all the pain till it’s gone)
I wanna heal, I wanna feel like I’m close to something real
I wanna find something I’ve wanted all along
Somewhere I belong

And I’ve got nothing to say
I can’t believe I didn’t fall right down on my face
(I was confused)
Looking everywhere only to find
That it’s not the way I had imagined it all in my mind
(So what am I)
What do I have but negativity
’Cause I can’t justify the way, everyone is looking at me
(Nothing to lose)
Nothing to gain/ hollow and alone
And the fault is my own, and the fault is my own

[Repeat Chorus]

I will never know myself until I do this on my own
And I will never feel anything else, until my wounds are healed
I will never be anything till I break away from me
I will break away, I'll find myself today

[Repeat Chorus]

I wanna heal, I wanna feel like I’m somewhere I belong
I wanna heal, I wanna feel like I’m somewhere I belong
Somewhere I belong

Klassiker

YouTube - Tårtan

Friday, November 21, 2008

Domsöndag

Det känns som om han lutar sig över min axel.
- Jag är inget schackproblem som du ska lösa, fräser jag.
När jag vänder mig om ser jag lite förvånad att han står en bra bit bort. Men nog känner jag igen honom. Den neddragna kapuschongen och boken han har under armen.
- Vad är det för bok du har ? Vad är det för viktigt du läser i den?

Som vanligt får jag inget svar. Han tar fram ett måttband ur fickan.
- Visst, kom du och ta mått på mig och dra sen och sy på kostymen i det tysta. Jag har också läst Tranströmer! Och jag har definitivt inga romantiska föreställningar om dig, bara så du vet!

Nej, jag vet, han är bara en person i våra föreställningar och han är varken ond eller god. Men existensen är påtaglig. Varje dag läser vi om den i tidningen och ser den på nyheterna. Han är där vid den svåra trafikolyckan. Vid den häftiga branden där någon somnat ifrån sin sista cigarett. Krigsplatserna och naturkatastroferna är hans stora arena. Han finns överallt. Han är den sårmärkta skapelsens baksida. Han tar våra nära och kära ifrån oss och en dag kommer han till oss. Till mig och till dig.

- Kan du inte visa vad det är du läser?
Han håller fram boken som nästan öppnar sig själv där han brukar läsa. Uppenbarelseboken, den sista boken i bibeln (det ante mig). I kapitlet om hur livets bok öppnas sätter han sitt finger på raden: Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.

Han drar en suck och ögonen glittar till under kapuschongen.
Jag ryser.
Är han rädd? Rädd för döden? Vilken paradox...

Jag känner något varmt på ryggen och vänder mig om för ett möte som redan skett, för länge sen. Jag ser den solbelysta kullerstensgatan som sluttar ner mot havet. De röda och vita små husen som hukar längs med sidorna och vildrosor som klättrar på fasaderna. Det luktar gott av solvarm jord, blommor och hav. Jag hör fåglar kvittra och känner den milda brisen från havet.

Vid ett av husen står han, som genomlyst och hans famn är öppen. Kom, säger han och jag går emot honom som på moln, lätt och mjukt. Han tar min hand och vi går mot havet . Vi går mot tillvarons hjärta som bultar i mig och i dig.

Vänder mig hastigt om och som i en film av Ingmar Bergman ser jag tillbaka på han som står kvar där i den mörka skuggan. En strof ur Herdepsalmen kommer för mig: Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont.

- Vila i frid, viskar jag och hans ögon glittrar till svar.

Snö

I dag är allt vitt.

Wednesday, November 19, 2008

Lunch och prästkläder

Efter att ha intagit min lunch kastar jag ett öga i en försändelse från Maria Sjödin; Casual priest. Jag har fått tygprover och bilder från kollektionen.

Nu undrar jag om det finns någon kvinnlig kollega med erfarenhet av den här kollektionen och vad ni tycker och har testat isåfall.

Eller hur...


Tuesday, November 18, 2008

Om tron blir verklighet

”Om tron blir verklighet,
så sveper den med en gång med sig allt
som står i dess väg.
Man ser träden innan de blir träd,
fåglarna innan de blir fåglar.
Man står där strax innan.
Och man älskar.
Man ger sig åt kärleken.
Man har ett annat ljus över livet.
Och ingenting blir lämnat utanför”

(Ur Ökenbrevet av Göran Tunström)

Underbarn

Underbarn - musik till dop och namngivning

Denna fina sång sjöng o spelade sonen för lilla Gullpudran...

Sunday, November 16, 2008

Festligt arbete

Många dop har jag haft - men att döpa sitt eget barnbarn, det var något alldeles speciellt och att få göra det i det vackra Mariakapellet i Domkyrkan, det var också en upplevelse. Mycket pyssel både före och efter med dopfesten blev det. Men det var det värt och när alla hjälps åt går det ju så mycket lättare.

Sista kvällen (hm, nu snarare natt) i stan och vi har ätit lite gott och tittat på film men framför allt har vi pratat och skrattat.

Friday, November 14, 2008

Thursday, November 13, 2008

Sunday, November 9, 2008

Tankespiral

Det mesta blir sällan som man tänker sig
och då tänker man för det mesta för mycket.

Sina barns bekymmer

Mörker, regn och så ringer telefonen. De fick åka direkt till sjukhuset med den lille som fått andnöd. Nu har han fått Bricanyl och lugnet lägger sig. Känner såna här gånger att jag bor för långt bort...

Saturday, November 8, 2008

Thursday, November 6, 2008

Twains bekymmer

Många människor bekymrar sig mycket över de bibelord de inte förstår.
För mig är det tvärtom så, att det är de bibelord,
vilka jag förstår,
som bereder mig de största bekymren.

Mark Twain

Klar sikt

YouTube - fronda när dimman släpper

Wednesday, November 5, 2008

Bön

Du som är större och högre än allt,
du som gjort rymder och jord,
du faller med sparven
som faller till marken,
livet blir till ur ditt ord.
I stjärnornas yttersta,
kärnornas innersta
har du ditt livsrum du Gud,
i hemliga koden
till livet och nåden
mellan ett jag och ett du.
Du som är kärlek
och omsluter allt,
gör mig av svagheter stark.
Och när jag faller som sparven
till marken,
följ mig till paradismark.

Christina Lövestam

Monday, November 3, 2008

Dagens ankor

Vår lokala morgontidning får oss att sätta kaffet i halsen ganska ofta. I dag dessa två notiser i sammandrag med bibehållna fel:

"Mannen hade förtärt så stor mängd alkoholhaltiga drycker att promillen i blodet uppgick till 207 promille.(...) Brottet bedöms med tanke på den höga promillehalten som grovt".

"Den tilltalade hade uppstigen tillfogat en person, Märta, ömhet, svullnad och blodvite genom att tilldela mannen knytnävsslag..."

Sunday, November 2, 2008

Jag duger

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta.
Och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på -
men i hans händer dög jag!

Bo Setterlind