Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta.
Och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på -
men i hans händer dög jag!
Bo Setterlind
7 comments:
Hej Madicken.
Vill återgälda ditt besök på min blogg.
Och så fick jag se/läsa denna fina dikt hos dig. Den ska jag ta tillvara på med en gång och lägga in på min blogg vid tillfälle. Väldigt fin, den också.
Nu hamnar du bland mina RSS-prenumerationer så jag kan följa dig och bloggen regelbundet.
Önskar dig en fin avslutning på Helgen och en bra vecka framöver.
Så fint! Bo Setterlind är visst ngt alldeles extra.
Han kan ord!
Allt gott s o f!
Ja, Emelie - han kunde skriva så träffande..
Bo S kunde skriva, rakt in i hjärtat.
Han är en mycket omtyckt poet och man fattar varför :)
Jo det är en favorit. Sven-Erik Johansson har gjort en vacker tonsättning av den dikten som jag sjungit ett par gånger.
Jag tycker om att titta in här och hämta energi i schyssta musikklipp, vackra dikter och tänkvärda ord. Tack!
Post a Comment