Påskveckan har varit en pendel mellan kyrkorna och det vilda. Starkast i minnet blir dock den stilla långfredagens eftermiddag på verandan i solen. Sitter där och blundar, känner solvärmen i det skyddande hörnet. Lyssnar till fåglarna och naturens språk.
Plötsligt svirrar det till nära mig. Jag ser upp och möter ett par vackra pepparkornsögon från trädgrenen nära mig. Rödhaken. Den sitter kvar en liten stund och niger på grenen. Jag vågar knappt andas. Så tar den en sväng kring trädstammen och återvänder. Detta upprepas tre gånger. Jag är helt facsinerad.
DÅ minns jag plötsligt legenden om hur Rödhaken fick sitt röda bröst. För att mildra Jesu lidande rycker den lilla fågeln ut törntaggar ur hans panna - en droppe blod hamnar på fågelns bröst och så får den sin röda färg. Jag ryser i solvärmen.
4 comments:
Och jag ryser när jag läser detta! Var det månne vid tretiden?
Vad klockan var har jag ingen aning om men det var en så häftig upplevelse...sånt man blir tacksam för.
Jag tänkte på att det kanske var vid tiden när Jesus dog.
Jag förstod det...
Post a Comment