Denna dagen ett liv...

..Var det inte så han sa, Melker i Saltkråkan?! Först skär jag mig i fingret, sedan lyckas jag få igång storlarmet på jobbet när jag har lite för bråttom ut för att hinna i tid till syföreningen. Jaha och nu är solglasögonen kvar någonstans också, men var? När jag med hjälp får stopp på det illtjutande larmet kommer glassbilen förbi och skrämmer ihjäl mig (nästan). Mobilen ringer - hallå, hallå!! Varför hör jag inget, jo hörsnäckan sitter i och jag glömmer det, så jag kan ju inte höra något i telefonen eftersom jag inte har pluggen i örat. Smart!