I Svensk kyrkotidning nr 13 skriver Charlotta Ekelund om landsbygdens kyrka. I rubriken kan man läsa:
Vad innebär det då att vara kyrka på landsbygd? Charlotta Ekelund skriver kyrkoteologi utifrån sin verklighet, utan hippa almanackor och med många gånger motstridiga förväntningar från flera olika håll - Kan det vara så att vara präst på landet innebär att leva med motstridiga känslor födda ur diskrepansen mellan ideal om hur det å ena sidan ska vara för att man ska kunna kalla vår församling för en bra församling i kyrkan och å andra sidan den verklighet, de människor som jag faktiskt möter?
En reflexion: Ge landsbygdskyrkan ett ansikte! Våra förutsättningar, vårt personalunderlag etc skiljer sig ibland markant från församlingar i städerna. Kollisionen med riktlinjerna som inte tycks vara utformade för vare sig landsbygden eller invandrartäta förorter.
2 comments:
Ja, det är ju lite olika att vara kyrka på landet och i staden. Det är ju så att landsbygden inte har samma personalresurser och ekonomiska resurser som du säger.
Jag upplever det så som präst att man får vara lite av tusenkonstnär, det finns inte samma möjligheter att specialisera sig på ett särskilt ansvarsområde som man kan ha i en stadsförsamling med många präster. Samtidigt har just detta sin tjusning också.
I Härnösands stifts prästmötesavhandling från i år som handlar om kyrka i glesbygd så kommer det bla fram att landsbygdens kyrkoanställda lägger mer tid på gudstjänsten än anställda i staden. Samtidigt kan det ibland kännas som att en del av den tiden bättre kunde behövas på något annat sätt tänker jag. Kyrkan efterfrågas ju även på andra sätt. Men ibland finns inte tid och resurser att möta den efterfrågan just på landsbygden.
Att minska ner lite på gudstjänstfirandet skulle frigöra tid att möta den efterfrågan samtidigt som det kunde bli en ingång till att fler i förlängningen efterfrågade gudstjänsten. En god spiral. Lite så funderar jag.
Håller helt med om att det märks tydligt att kyrkoordning och riktlinjer är skrivna utifrån ett stadsperspektiv.
Tusenkonstnär, ja det är rätta ordet och visst måste vi kanske tänka i andra banor var vi ska lägga vår kraft?! Själv brinner jag för konfirmanderna och hur man kan jobba med unga i kyrkan. Svårt men roligt och viktigt om de ska kunna uppleva någon form av tillhörighet i kyrkans värld.
Post a Comment