Monday, March 26, 2007
Tankar vid bäcken
Jag stod och såg på den porlande bäcken, solens reflexer i vattnet. Njöt av bruset. Njöt av vårdoften och fågelsången.Varma solstrålar i nacken och runt fötterna blåsippor. Plötsligt flaxar en koltrast upp från dungen bredvid. Nu vill jag stanna tiden tänker jag. Det här ögonblicket måste få vara för evigt. Men kanske är det just flyktigheten i allt detta sköna som gör att vi drabbas, att vi berörs så starkt. Detta är ett Guds pulsslag i tiden, en fläkt av evighetens ström som ändå genomsyrar allt levande. Vårens budskap om uppståndelsen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Kan det vara det som ger en vemodskänsla denna årstid? Just att man befinner sig i en "död", fram till påsk? Även om, som du beskriver, det är en härlig känsla med allt liv som flödar just nu. Bara funderade lite!
Plötsligt ljuder detta vackra körstycke av A.F Lindblad i mitt huvud....
Över skogen, över sjön
Du sin slöja sänker
Milda skymning och till bön
Du denna stund och skänker
Allt är stilla ej ett ljud
Genom rymden svävar
Jorden lik en lycklig brud
Ack blott av längtan bävar
Dock vad kval, o hjärta
I en stund som denna
Ack är all fröjd som mänskor känna
Blott en salig smärta
Ja Eva, när livet känns som starkast kanske man drabbas av tillvarons skörhet som mest..
Kantorn: vilken stark text! Skulle vilja höra melodin.
Ja, och det vackra kan göra ont, hur tokigt det än låter.
Jag tror det vackra gör ont just för att det kan kännas så flyktigt. Det går inte att hålla fast.
Trots att du är en präst så var det fina ord...(;-)
Jag ville också stanna tiden i morse...
Madicken:
Jag kan rekomendera inspelningen av The Real Group. Albumet heter Stämning.
49:- på Ginza. Väl värt sina pengar!
Jerry: TROTS???? Hmpf!! :0)
Kantorn: tack för tipset...
Post a Comment