Gott nytt år!

Önskar jag er alla!

862 Vinterpsalm

Nu stryker isen sin blånande spegel ut över fjärdens vatten. Himlen tar ner sina frostiga segel och dagsljuset jagas av natten. Låt snön lysa frid över sovande frö, och ge vintertid åt sommarens ö. Bygg bro över fjärdarnas vatten.

Mot horisonten syns skeppens lanternor under en gnistrande himmel. En lyser starkast bland tusende stjärnor en väg genom världarnas vimmel. Låt den lysa frid över barnet i stall och ge juletid åt jorden så kall. Ge natten en gnistrande himmel.

Tre vise män på sin väg över fjärden tyder profeternas stjärna. Blinkande fyrar i otrygga världen är ljus som vi följer så gärna. Låt Gud lysa frid över kyrkan på ön och ge vilotid åt sommarens frön. Sov lugnt under Betlehems stjärna.

Göran Andersson

Det kom ett brev...

”Gud är oss närmare än det förgångna”. Citatet är från Dietrich Bonhoeffer som skriver detta när han sitter fängslad 1944 i Berlin-Tegel.

Med detta inleds adventsbrevet till oss präster i stiftet, brevet skrivs av vår biskop Martin Lind.
Det handlar om minnen som förföljer oss. Hur minnen har en tendens att rida oss människor. Befrielsen är att få höra att Gud är oss närmare än det förgångna.

Det här brevet kom så passande då jag just nu läser Theodor Kallifatides ”Det gångna är inte en dröm”. Kallifatides berättar om sin barndom och uppväxt i ett turbulent Grekland. Det finns glädje och det finns grymhet. Det finns stunder av missmod och stunder av hopp. Det politiska uppvaknandet och hans möte med litteratur och filosofi. När han lyssnar till ett musikstycke är det: ”Som att se någon skaka hand med Gud. Hur beskriver man det?”

Som en röd tråd genom berättelsen glimmar försoningen. Den lyser mellan raderna, tröstar och läker.
Detta oerhörda att kunna försonas med det förflutna trots all smärta och svek och att låta det goda som ändå finns och har funnits hos människor i ens liv få bli den bro som man fortätter sin livsvandring på.
Går vi på den bron så lyfter vi oss över det hotande hav som vill dränka oss i hämnd eller bitterhet. Det insåg Bonhoeffer och det inser Kallifatides. Den insikten är också ”som att skaka hand med Gud”

Gud är alltid närmare mig än det förgångna som ibland vill göra illa. Genom försoningen blir jag en verklig människa.

När Kallifatides återvänder till sin födelseby efter 62 år kan han försonas med byn där hans far förråddes:
”Det gångna var tillbaka igen. Det gångna var inte en dröm, fast man kunde leva vidare.”

Advent

Var tog tiden vägen? In i evigheten…

Redan vinter och strax första advent. Åter ska vi se honom rida in på den lilla åsnan, fredens symbol. Men kanske inte den fred som många hoppades på. Romarnas ockupation fortsatte och besvikelsen blev stor. Skulle inte han vara messias som kom för att befria oss och kasta ut inkräktarna? Nej, han duger ju ingenting till. En löjlig figur som säger att barnet är störst i Guds rike. Kanske en galen man eftersom han påstår att de sista ska komma först. Vi då, vi som har varit så duktiga, arbetsamma och gudfruktiga, är allt vårt slit förgäves?

Vem kan tro att han är den som skulle komma? Om man inte föds på nytt kan man inte komma in i Guds rike, så sa han. Bah, ett sådant flum. Ska något bli gjort så får vi väl göra det själva…

Så vrider sig tidens axel och vi ser de två figurerna som strävar mot Betlehem. Han som skulle komma är ännu inte född. Han som sa att seende inte ser och hörande inte hör om de inte vill förstå, om de inte vill tro att Gud blev människa. Han som besökte de mest föraktade i samhället och delade brödet och vinet med varje människa som tog emot honom och som anade vem han var.

Så stiger en stjärna på himlarunden, i en annan tid men också nu, i Guds eviga nu. Några kloka och visa förbereder sig på en lång färd för att möta ett barn som ska födas. Ett barn som ska plantera ett frö och ur det fröet ska riket växa som ett träd och breda ut sina grenar över hela världen.

Den väntande mamman nynnar på en sång där hon går. Det är en sång om glädje och förväntan. Ännu vet hon inte vad som väntar av sorg och smärta och människors hårdhet och kärleksbrist. Men hon vet att hennes barn ska förändra världen med sin kärlek.

En underbar historia

YouTube - THE DANISH POET

U2 & Green Day - The Saints Are Coming , Beautiful Day [Live in Lou...

Louis Armstrong - When The Saints Go Marching In

Döden

Det är märkligt att jag inte sett honom nu.
Den här tiden på året när vi pratar som mest om honom och beklagar och förbannar hans existens.
Fast kanske är det just därför han håller sig undan? Ändå, jag skymtar honom i ögonvrån då och då.
När livet är som vackrast och skörast då blir han mer tydlig, som det möjliga och tragiska alternativet till allt som är gott och starkt.

När vi verkligen tar in hur mycket livet betyder för oss och hur gärna vi vill vara med, ja då framträder hans gestalt med skarpare konturer.

Just nu förbereder jag texter och predikan inför allhelgonahelgen och här är han närvarande på många sätt. Kapuschongen guppar förbi när jag läser och jag anar den glittrande blicken i nacken.
Men han vet att han inte kommer att få sista ordet.

Hittar ett par rader i en bok:
Döden är inte att ljuset förintas.
Det är att släcka lampan för att morgonen har grytt.

För den som inte är bekant med mina ”samtal” med döden finns länkarna här:
http://madicken-teolog.blogspot.com/2008/11/domsndag.html
http://madicken-teolog.blogspot.com/2008/12/natten-ska-lysa-som-dagen.html
http://madicken-teolog.blogspot.com/2009/04/fran-dod-till-liv.html

YouTube - We are all individuals!

Jesus jag vet att du släpper in

Varenda en till ditt krypin

Men om det ska graderas på nåt sätt

Vet jag en tant som ska ha förtursrätt

För när andra gick med listor

Mot att få flyktingar breve

Advokaten o magistern dom skrev på dom med

Ja alla utom hon var överens

O till sist så klart förläggningen den bränns


Om jag kommer opp till Jesus på nåt sätt

Frågar han nog inte nåt om fel och rätt

Har du älskat allt du pallar varje dag

Blir hans fråga och vad svarar du och jag?


Här tror du väl att visa den är klar

Med en moral så uppenbar

Och när tv gjorde reportage varenda

Smygadolf han raka sin mustasch

Utom han som gick med listan

Han hängdes ut vid skampålen

Ingen kändes vid han ingen ville va hans vän

För så går det till häruti kalla nord

Att man håller med den som för tillfället för ord


Om jag kommer opp till Jesus…


Jesus Jag är inte bättre jag

Jag vill inte ha nåt bråk idag

Men – här kommer min poäng

Nu tyckte alla han va bäng

Och när alla gick i kyrkan, ja det var ett kristligt plejs

Så fick rassesnubben sitta för sej själv med skamset fejs

Den enda som satte sej breve

Var den där tanten

Hon som vägra vara med


Om jag kommer opp till Jesus…

Text: Stefan Sundström

Så kan du hjälpa inför ”lila 27 oktober” — Åsiktstorped

Så kan du hjälpa inför ”lila 27 oktober” — Åsiktstorped

På livets knaggliga stig

O Gud, väldige Fader, som lyser med din lykta på min mörka stig.
O Gud, milda Moder, som tröstar, om jag vänder för att jag inte vågar.
O Gud, lilla barn, som jag får glädjen att ta hand om och hjälpa.
O Gud, vita duva, som plötsligt och oväntat kan hjälpa med kraft.

O Gud, milde Fader, som tröstar i din famn och stryker över kinden.
O Gud, starka Moder, som går före genom natten med draget svärd.
O Gud, lilla barn, som plötsligt och oväntat hjälper mig överallt.
O Gud, lilla, lilla duva, ditt hjärta bultar så ängsligt i min hand

Ulf Nilsson En ängel vid din sida

Höst

Sovit bland höstlöv och kantareller några nätter, ja nära iallafall :) Har man hackspett i närheten behövs ingen väckarklocka.

Högmässa med dop i söndags. Tisdag planering och skrivarbete och idag har vi haft sopplunch med underhållning av körmedlemmar från Svenska kyrkan i Hultsfred under ledning av min favoritorganist.

Snart ska vi ha första träffen efter lägret med våra konfirmander så här planeras för fullt och det känns att höstterminen är i gång på allvar.

Sett i kväll

Del 1 av 6 - Sommarpratarna SVT Play

Vi ser ljuset

Vargklämman

Här har vi kommit till vargklämman på vårt bibelspår. Kameran tror det är 2005 men det är det är det ju inte...25 september 2010 ska det vara..

Nu åker vi på konfirmandläger

Svenska kyrkans stifts- och konferensgårdar

En globaliserad värld

En globaliserad värld är redan förverkligad i ett land på jorden. Det landet finns inom var och en av oss, och det dyker upp ur dimbankarna varje gång vi känner igen en bit av oss själva i en främmande.
Carsten Jensen

På mäster Olofs tid (audio)

YouTube - Björn Afzelius - På mäster Olofs tid (audio)

YouTube - Olof Palme därför är jag demokratisk socialist

Döden och livet

Nu efteråt förstår jag hur välbehövligt det var med denna höstsemester på Kreta. Jag kastades direkt in i arbetet dagen efter hemkomst och sen har det bara rullat på med gudstjänster, begravning, konfirmandinskrivning etc.

I morgon dop och vigsel och på söndag är det högmässa.

Denna söndags rubrik är: Döden och livet.

I kyrkan kommer det att sitta en familj som nyss förlorat sitt barn. Det dog i samband med förlossningen. Evangelietexten handlar om hur Jesus uppväcker en änkas enda barn från döden. Det blir en tuff dag...

Våra hotellkatter

Elafonisso

o

Solen går upp över medelhavet

Brödet välsignas

Maleme Kreta

Vi deltar i firandet av jungfru Marias födelse i ett ortodoxt kapell.

Kreta

Höjder och djup...

Smörrebröd

Vi firade lilla mamma idag med lite godsaker.

Eller...

En skräckis om fladdermöss.
Fast de är ju väldigt söta.
Denna hade förirrat sig in i sommarstugan och låg och tryckte uppe på en högtalare.
Vi räddade den ut till friheten,
men oj vad den lät hotfull, fräste och hackade tänder.

Ännu doftar sommar

Och om jag skulle skriva en deckare nu så skulle den heta Getingsommar. Men det finns ju redan alldeles för många som skriver deckare, så jag låter nog bli, kanske...

Augusti

Nuets glädje och smärta över det flyktiga ögonblick då allt är gott som en efterlängtad och ljummen kväll i augusti uppstår i skärningspunkten mellan det förlorade paradiset och det tillkommande eviga.

Det ordnar sig

YouTube - Loke Martinzon - Det ordnar sig

Vädret

YouTube - Tages - Every raindrop means a lot.

Jo tack

Semestern går bra.
Först grillad
och sen dränkt.

Nedräkning

Skulle just skriva om hur lugnt det är på expeditionen då telefonen ringde två gånger på raken...
Två arbetsdagar och två begravningar kvar till min semester.
Det är nu som jag ska städa skrivbordet..
Men tänk jag kommer på så mycket annat som jag aldrig hinner annars
som t.ex att beställa hem böcker och material.
Vad behövs till höstterminen?
Kanske ska jag hitta något spännande till konfirmandarbetet?

I går igen, besök av person i ekonomisk knipa. Det har varit fler än vanligt denna vårtermin och ofta handlar det om försäkringskassans långa handläggningstider eller behov för barnen under sommarlovet. Många är arbetslösa och/eller ensamstående och det är en jobbig tid när man ser andra åka på semester medan man själv inte har råd att göra något med eller för sina barn.

Visst är Sverige ett bra land på många sätt. Men alltför många får gå med ständig oro för att få det att gå ihop och alltför många har mer utgifter än inkomster hur de än sparar och snålar. Händer det sen något utöver det vanliga som kostar, för det gör ju alltid, då blir krisen akut.

Vila i din väntan

Jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut genom fönstret. I trädgården bredvid porlar vatten i fontänen. Ibland kommer några kråkor och badar och dricker. Gräsmattan är vit av klöver och alla fruktträd har redan blommat över. I trädgården bredvid, lite längre bort ser jag blommande buskar. Jag vet att nyponen blommar ännu, jag såg dem förut. Jag har smakat några smultron och ätit en näve smörstekta kantareller.

Det är och har varit varmt, mycket varmt. Ändå, på något vis känns det som sommaren är på väg bort ifrån mig. Det är märkligt, för det är ju mycket kvar. Varje år är det samma sak. De som har sin semester tidigt återvänder snart till arbetet och själv känner jag som om jag aldrig kommer fram till min egen semester. Som om jag missat något. Den tidiga, spröda grönskan, trädens blomning och de ljuva ljusa juninätterna. Allt försvinner så hastigt. Har jag fått vara med på riktigt?

Det går inte att hålla fast tiden. Det går bara att leva en dag i sänder som det står i psalmen. Inte heller går det att vara på flera ställen samtidigt, hur gärna man än vill.

Livet är så dyrbart och det går inte i repris. Minns fotot jag såg på en släkting när jag själv var i 20-års åldern. Under fotot stod det: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.”
De orden etsade sig fast i mig.

När jag långt senare blev bekant med begreppen kronos och kairos upptäckte jag något nytt. Orden är grekiska och båda betyder tid. Men kronos, som i kronologi är den mätbara tiden, den vi mäter i sekunder och timmar.

Kairos, betecknar en annan tid, som inte kan mätas eller styras. Det är den kvalitativa tiden. Den som säger, tiden är mogen, tiden står stilla, vila i din väntan. Sån är Guds tid, den eviga, närvarande i varje ögonblick. Det här är den tid då Gud handlar.

I den Grekisk-ortodoxa kyrkan inleds alltid gudstjänsten med orden: "Kairos tou poiesai to Kyrio", Tiden är inne för Guds verk.

Och det betyder att tidpunkten för liturgin korsas av evigheten. Tanken svindlar. Evigheten bryter in, likt en lodrätt linje av ljus och korsar vår tidslinje som vi upplever som en vågrätt linje, ständigt i rörelse.

Den lodrätta kairoslinjen rör sig också, men aldrig framåt eller bortåt som kronoslinjen. Kairoslinjen rör sig mellan himmel och jord, ständigt närvarande.

Att tiden för Guds rike är inne betyder att den kairologiska tiden fullbordar den kronologiska tiden, så som nåden, fullbordar naturen, enligt Thomas av Aquino .
Ser ni korset som bildas?

Man kan här vända sig till kyrkofader Athanasius som i sina starka formuleringar tolkade innebörden i den kristna frälsningsläran i en enda mening: "Gud blev människa för att människan skulle bli gud.
" Och detta sker när kairos korsar kronos.

Tankar och tack Hultsfred!

Så stannade plötsligt allting av. Allt arbete, alla förväntningar, som en rullgardin som plötsligt drogs ner. För samhället och kommunen, ett dråpslag. Hur blir det nu? Hur ska det gå i framtiden?

Vi som arbetat för Svenska kyrkan på festivalen satt så sent som i tisdagskväll och planerade och gick igenom schema och arbetsuppgifter. Alla beställningar av material var klara och alla inköp var gjorda. Vi hade t.om köpt ett nytt fint tält. Bara ett par timmar senare kom beskedet om inställd festival.

Många har varit engagerade och lagt ner mycket arbete, privatpersoner och organisationer och naturligtvis arrangörerna. Att lägga ner var ett nödvändigt beslut, det råder ingen tvekan om med tanke på biljettförsäljningen.

Nu kommer vi inte att gå där i dammet med musik i öronen och trängas vid scenerna. Vi kommer inte mer att känna dofterna från matställena och se galna uppträdanden och spex. Vi kommer inte att möta en massa ungdomar med frågor och funderingar. Sjön kommer inte att fyllas av badande festivalbesökare. Ingen ska fråga om vatten eller plåster. Marken kommer inte att vibrera under musikens dån. Inga långa köer ska ringla utanför butikerna.

Jag är glad och tacksam för alla år som jag fått vara med och uppleva detta. Jag fick njuta av Thåström och Winnerbäck, glädjas över Håkan Hellström och tänk det året då Manic Street Preachers spelade på Hawaii och vi hade stereoljud hemma med Z-tv som sände live.

Framför allt är jag glad över alla fina möten som vi haft med ungdomar som också uppskattat att vi från kyrkan har funnits där för deras skull.
Hoppet finns ändå kvar att festivalen i någon form kan återuppstå.

Stort tack till er, Rockpartys arrangörer och till alla medarbetare för gott samarbete genom åren.

Så skimrande var aldrig havet

YouTube - Sven-Bertil Taube***Så skimrande var aldrig havet

Juninatten

Nu går solen knappast ner, bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor som
långt innan de ha mörknat spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinson

Det här är ditt land

YouTube - Det här är ditt land

Midsommar

Allting ber. Jorden och himmelen,
stjärnor som lyser och fåglar som flyger,
de som bor högt uppe bland molnen,
allt som lever och allt det andra,
allt som kryper och allt som springer.
Allting ber.
Jordens vajande gräs,
den stolta solen och månen av silver,
havet, skogen, bäcken och floden.
Ingenting finns som inte kan be till Skaparen av hela vår värld.

Nytt försök

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article7344942.ab

Kameler

TV Aftonbladet

Men makabert?
Det är väl inte rätta ordet?

Bra om lycka och mening

Livet går inte ut på att vara lycklig Psykologi SvD

Församlingsresa

Årets resa gick till Öland och Soliden.
Fastnade för den gamla torparstugan som sedemera blev hagasessornas lekstuga...

Släkting med gränd

Västerbottens Folkblad Glasgång får namn efter Skellefteåpionjär

Släkting som gjort avtryck...

En skolavslutning för länge sen

Rosa pantern där, det är jag och till höger om mig står lilla mamma i den fina västerbottensdräkten. Musikkåren spelar på väg till kyrkan och där någonstans i elevtåget går min bror.

Vigslar

Många vigslar har vi,
i stort sett varje helg utom den 19 juni.
Undrar just varför?

YouTube - Bruno K. Öijer - Du Fick Aldrig Veta (diktrecitation)

Pingst

Bröllop och musikgudstjänst i hänryckningens tid.
Ha en fin pingsthelg!

En annan vulkan

Det finns massor av recensioner av Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun, så jag som också blivit indragen i den spända familjerelationen som sliter och drar med läsaren till bristningsgränsen vill bara tillägga att, efter att ha läst färdigt - så vill jag ta den lilla familjen i mina kupade händer, luta mig fram och bestämt säga: Men skärp er, sluta nu!

Den här berättelsen berör mig i sin rafflande plågsamhet om skuld, skam och människors svårigheter att prata med varandra och lära sig konsten att leva i goda relationer.

"Vaffor gör di på detta viset"?

Melissa Horn - Hultsfred X

Bra med varning!

Sen ett tag tillbaka har jag haft flytande bly i benen om morgnarna.
Ja, så känns det iallafall.
Köpte en flaska med lotion för tunga ben från det välkända företaget med franskklingande namn.
Testade nu i morse och det hjälpte faktiskt.

Så läste jag det finstilta på flaskan: "Mycket brandfarligt"
Jo, det innehåller ju kamfer.
Inte smart att smörja på innan man ska ut och grilla då...

Hurra för det!

» Bono 50 år u2.se

Konfirmation

Snart

Konfirmation till helgen.
Hoppas solen visar sig.

Vi övar för fullt på redovisningsdramat.

Det ska nog gå bra, särskilt om någon säger:

"bävar" istället för "bäver"...

Det gör en viss skillnad!

:)

YouTube - After A Death by Tomas Transtromer



After a Death

by Tomas Tranströmer
Translated by Robert Bly


Once there was a shock
that left behind a long, shimmering comet tail.
It keeps us inside. It makes the TV pictures snowy.
It settles in cold drops on the telephone wires.

One can still go slowly on skis in the winter sun
through brush where a few leaves hang on.
They resemble pages torn from old telephone directories.
Names swallowed by the cold.

It is still beautiful to hear the heart beat
but often the shadow seems more real than the body.
The samurai looks insignificant
beside his armor of black dragon scales

God helg!

Fax i öronen... Med denna journalgroda önskar jag en trevlig helg och beger mig ut i spenaten för att rensa bort lite gammalt fax ur öronen och lyssna till vårdrillandet och regnstänkandet.

Tidens flykt

Snart är månaden slut och jag undrar alltid varför april och maj flyr så hastigt. Kanske för att det är så mycket att göra. Förberedelser för konfirmationen, församlingsresa och konfirmandresa. Avslutningar för alla grupper.
Många vigslar med början i maj och så har vi en hel del dop, begravningar och planeringsmöten. Mitt i maj ska vi till stiftsstaden och rösta på biskopskandidater.

Sen är det strax juni och skolavslutningar.
Chefen börjar sin semester och jag, då ensam präst i tjänst, ser alla kommande helger försvinna som i ett töcken…
Ingen ledighet förrän semestern börjar.

I början av juli är det Hultsfredsfestival igen och sen den flyttades från juni till juli är det svårt att få folk som vill/kan vara med och jobba.

Detta kan uppfattas som en klagovisa. Det är det inte. Men det är kanske inte så konstigt att tiden känns så kort, ja inte i apokalyptisk mening då...

Livet på landet

Sjungande fåglar som letar bomaterial. Näktergalen överröstar de flesta som vanligt. Gulsparvens små diskreta pip drunknar i allt. Rödhaken sjunger tårdrypande vackert. Bofinken drillar och talgoxen tjatar lite enformigt. Entitan kraxar varningsläte åt oss när vi sitter och intar årets första brunch på trädäcket i solen. Sädesärlan hör av sig ibland. Blåmesen verkar ha intagit holken i björken.
Vi tror det är grönfinken som sjunger likt kanariefågeln...

Blåsippor och vitsippor överallt. Nu ville jag bara sitta i en backe och glo...
Men i morgon blir det högmässa och övning med konfirmanderna inför deras konfirmation. Det är också ett vårtecken som heter duga!

Journalgroda

Pat. fått något paket med metallister i huvudet. Kommit uppifrån. Patienten är präst. Känner sig lite konstig i huvudet.

Eller hur?

”Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet” - DN.se

Dagens citat

Åh, Herregud! SVT Play

"Gud är inget vaccin och livet är ingen svininfluensa"

Sårbarhet

"Det är osexigt med människor som inte vågar visa sin sårbarhet"

Så säger Mia Skäringer i en intervju i DN.

Jag kanske inte skulle uttrycka mig så, men visst har hon rätt!?

Vad är det för vits med att försöka gömma och glömma att livet inte är en resa på en räkmacka? Snarare en resa genom både mörker och ljus, där ingen är osårbar och där sprickorna i tillvaron kan göra så att ljuset strömmar in.

Bönewebben kommer som pocket

Livet i Svenska Kyrkan: En ny bokbordsbok: Bönewebben kommer som pocket

Agape

YouTube - aldrig ska jag sluta älska dig

Har hunnit fram till avdelningen kärlek i redovisningsdramat...
Oj, så fort tiden går!
Om 1,5 h ska vi samlas och börja öva på de delar som är klara.

Utan gränser

YouTube - Kjell Höglund ; UTAN GRÄNSER

Nu går det undan och snart är det konfirmation. Vi arbetar med redovisningen som förhoppningsvis får lite musikaltema i år. Denna sång ska vi försöka oss på...

Hoppsan

Nu händer allting så där fort igen.

Efter evigheter med snö man aldrig trodde skulle smälta.

Gumman Tö har gjort ett jättejobb.

Och jag har en otroligt späckad arbetstid framför mig.

Ge mig en korkek att sitta under...

Skärtorsdag

Kvartersdoktorn SVT Play

Såg detta avsnitt ikväll. En fin skildring av läkare och patienter. Läkaren som lovar komma hem till mannen som närmar sig åttio och fira födelsedagen. Han gör det också och bjuds på whisky och jazzmusik. När läkaren ska gå ber han den äldre mannen att INTE vara rädd om sig.

Den 100 år gamla kvinnan som gör gymnasik på golvet imponerar.
Om sjukdom, liv och död säger läkaren att nu ska vi ju inte dö av hjärtsjukdomar och cancer längre. Man arbetar ju med att utrota sånt. Men vi måste ju dö av något menar han och vill själv inte dö av demens utan föredrar en rejäl hjärtinfarkt.
Nej, nu berättar jag inte mer.
Titta själv!

Våren

YouTube - Eide Norena sings Grieg....Vaaren

Liten trosbekännelse

Jag tror på kärleken, liksom du.
Jag tror att varje gång vi gör det minsta lilla gott
så blir mörkret mindre skrämmande
och ljuset en aning vackrare och starkare,
som om en duva landade på din axel.

Jag tror på livet, liksom du.
Det finns förlåtelse
för det onda och dåliga vi gjort.
Jag tror att den som pinats, ändå får upprättelse,
och att döden inte behöver vara slutet.

Jag vet att tron kan öppna dörrar
som inte kan öppnas med andra nycklar,
och det som människor inte kan lösa, kan lösas ändå!
Jag tror att det finns en fader som fångar dig och mig
varje gång vi vågar hoppa ut i det okända.

Ulf Nilsson

Morgonsoffan "Medium"

Om ni har råkat se någon av Tv 4+ spökprogram så känner ni igen temat....

Tänkte jag mig döden så?

Ca 2 minuter in i videon kommer hon, döden. Ingen lie eller kapuschong. Men jag tycker det är en bra bild. Såg den första gången när kabel-tv:n kom till oss. Nu fick jag genast något att tänka på igen...
:)

Amy MacDonald - The Road To Home

Styrketränat, simmat och bastat i kväll.

Strax sover jag nog ovaggad...

Lite så

Det tar tid att bygga upp och det går fort att riva ner.

Men ibland måste man kanske riva ner för att bygga upp på nytt.

En dag i mars

Marssolen strömmar in genom förvånade köksfönster. Det droppar rytmiskt från tak och balkonger. Jag sitter vid köksbordet med Dagens nyheter och ser ut över vinterns kvarlevor, de enorma snöbergen som gömmer nästan allt och förvrider platser där barnen leker på sommaren.


Vårvinter, en brytningstid och uppbrottsstämningen är tydlig.
Det var i mars det tog slut med den första stora kärleken.
Jag var sjutton år och trodde att livet var slut.

Det var i mars jag åkte den långa vägen med tåget till farmor i Norra Västerbotten och firade påsken med henne.

Det var i mars en älskad farmor dog och det var i mars då någon annan som betydde väldigt mycket för mig dog. Jag förstod inte hur fåglarna kunde fortsätta att kvittra, att världen kunde fortsätta som förut.

Det var i mars månad som vi provade våra träskor försiktigt för första gången och tog fram hopprep eller twistband för att testa om vi kunde hoppa på den första bara asfalten.

Det var i mars som jag tog med mig barnen på långa promenader för att söka efter strömstaren vid bäcken och andas in vårvinterluften.

Allt är så långt borta men ändå nära.

En vanlig fredag på jobbet

Dagen inleddes med ett sorgehusbesök inför en kommande begravning.
När jag återvänt till skrivbordet skriver jag ner de tankar jag fått för griftetalet medan de är färska i minnet.
Så blir det förmiddagsfika med arbetslaget.
Några telefonsamtal som tex bokning av vigsel, konfirmandernas möte med begravningsbyrån och en del annat.
Forsätter arbeta med min predikan.

Vi bestämmer psalmer och musik.
Telefonen ringer igen...
Påbörjar griftetalet och säger hejdå till de som går hem.
Tar en eftermiddagskaffe i min ensamhet nu och hoppas bli klar snart så jag får ta helg.
Fredageftermiddagar här är oftast lugna och jag har inget emot att sitta själv när jag skriver och behöver tänka lite extra.
Hoppas telefonen inte ringer nu bara för jag skrev så...

Midfastosöndagen

Det är en väldig trängsel här. Han trodde inte ens att han skulle få någon båtplats hit. Vuxna människor kan vara så själviska. Många av dem förstår inte att även barn vill vara med när det händer något viktigt. Han var inte bara nyfiken som faktiskt många av de vuxna här. Han var en som funderade mycket över livet och meningen.

Hans mamma brukade ibland säga att han var lillgammal. Fast det sa hon på ett kärleksfullt sätt. Pappan sa att han var en klok grabb och rättvis mot sina syskon. Småsyskonen älskade honom för han delade alltid med sig om han hade något gott. Han gömde aldrig undan något för sig själv. Vad skulle han ha för glädje av det? Det är klart man delar.

Han hade hört talas om den här nya predikanten när de vuxna pratat och det var något som han hade fäst sig vid. När han satt där inklämd i båten på väg över sjön funderade han på vad som gjort att han ville följa med och lyssna. Han hittade inga ord för det och han hade fullt upp med att hålla fast sitt matpaket som mamman skickat med honom. Hon brukade alltid göra det, skicka med ordentligt med mat för hon visste ju att han gärna delade med dem som inget hade.

När de kom iland var han snabb, ja han småsprang upp för bergssluttningen för att hinna före alla de vuxna. Där uppe på berget satt mästaren med sina närmaste lärjungar. Nu blev han nästan lite blyg. Tänk om de skulle vifta bort honom bara. Då reste sig en av lärjungarna och vinkade fram honom. Han hörde att de pratade om mat och om hur det skulle kunna räcka till alla.

Mamma gjorde i ordning det här matpaketet åt mig sa han försiktigt och visade innehållet med de fem fina kornbröden, bakade på morgonen och de två fiskarna, stekta på morgonen.

Lärjungen som hette Andreas berättade för de andra om vad pojken hade och tillade: fast det räcker ju inte långt.

Mästaren såg på pojken och sa: låt folk slå sig ner…
Och det gjorde man. Han tog emot brödet som pojken räckte honom och tackade Gud och började bryta det i bitar och dela ut. Detsamma gjorde han med fiskarna.

Pojken tittade sig omkring och såg hur folk plockade med sina ränslar och hur det dukades upp överallt till måltid. Armar sträcktes kors och tvärs när man räckte varandra av maten och några vattenkrus flyttades mellan olika händer. Det är inte bara jag som har mat med mig tänkte pojken.

Mästaren började prata, han sa: Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.
Då sa någon: det brödet vill vi ha, alltid. Mästaren sa: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.

Pojken såg på Mästaren som mötte hans blick. De log mot varandra och pojken visste i sitt hjärta att det Mästaren sa, det var sant.

Blåbärspannkaka

På begäran:
mitt recept på blåbärspannkaka som är en frukost man står sig länge på.
Jag gör en sats som räcker några dagar.
Knäck 3-4 ägg
Lägg i ett par stora matskedar Philadelphiaost original (inget lighttrams)
Pytsa i nån deciliter kokosflingor (jag mäter aldrig)
Lite vaniljpulver (inte den med socker!)
Pudra i lite kanel (gifter sig bra med Ph-osten enligt Per Morberg)
En gnutta salt
Grädde sisådär 1,5 dl
Kör med stavmixer och häll upp i smörad stekpanna.
Börja med hög värme och dra ner efter några minuter. Man får pilla lite med stekspaden så man inte bränner botten (på pannkakan alltså).
Låt svälla sen på svagare värme och när det hela börjar stelna släng i en näve blåbär.

Kakan går säkert göra i ugnen men har inte testat.

Jag värmer en bit av kakan i micron på morgonen och steker en bit fläsk eller bacon till.
Denna frukost står jag mig länge på.
Ja, och en stor kopp kaffe...

Inför helgen

Kärlekens tid

Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden.
Jag som var ett barn då söker min sång.

Vem tog min sorg, vem berövade mig gåvan.
Den gav mig min styrka. Jag var ett barn.

Kärlekens tid, har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då söker min sång.

Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden
Du gav mig min hunger. Jag är ett barn.


Ylva Eggehorn/Benny Andersson
Psalm 851

Tomattryne

I dag har det, med jämna mellanrum rasat ner snö från vårt och grannarnas tak. Det brakar rejält och altandörren är spärrad på grund av snömassorna. Till råga på allt har det snöat och blåst isvindar. Gick en promenad i värsta yran och blev röd som en tomat i nyllet av isvind och snö.
Efter detta var det skönt med ett varmt bad. Nu är jag laddad för tvådagarskursen med spännande föredrag av b.la Anna-Karin Hammar och Lars Collmar.

Take the Lead - Tango scene - Antonio Banderas

Soppa och gammal brottslighet

Så blev det då äntligen en sopplunch utan snöhinder efter två inställda.
Kryddig tomatsoppa med crème fraiche.
Så ett spännande föredrag om forna tiders brottslighet här i bygden.
Ett fall där en kvinna i slutet av 1700-talet åtalades för att hon hade en tjusig mössa med silverbroderi under en gudstjänst.
Det var i lag förbjudet att visa ”yppighet och rikedom” i kyrkan på den tiden.

Ett annat fall handlade om tre försvunna namnplåtar från gravplatser.
I det fallet hade en ängslig make tagit dem för att använda till att bota sin sjuka maka genom någon rit han fått veta skulle hjälpa.
I detta fall blev det åtal för vidskepelse.

Gudstjänstens tema var prövningens tid som pågick under det att snön skottades av taken till församlingshemmet.
(Jo, syftningsfelet är med vilje gjort.)

Och hade jag skidor så skulle jag ta dem till jobbet i morgon.
Annars kan jag väl rida på någon isbjörn...

Snart kommer väl isbjörnarna hit också...

YouTube - U2 : White As Snow (2009)

YouTube - U2 : White As Snow (2009)

YouTube - White As Snow

YouTube - White As Snow

Krafttag mot våldtäkt!

Karin Långström Vinges blogg: Krafttag mot våldtäkt!

Skriv på!

YouTube - As it is in Heaven (Så Som I Himmelen) - Gabriellas Sång







Gabriellas sång

Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv



Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilsson


I dag sjöngs denna sång på en begravning som jag förrättade. Den som framförde sången gjorde en fin tolkning som gick rakt in.
Filmen där sången framförs ska jag inte prata om nu…

Under askonsdagsmässan pratade jag en del om eftertanke under fastan.
Att gå ner på djupet och våga möta sig själv och Gud.
Vad är det som är viktigt i livet, egentligen.
Hur vill jag ha det.
Vad kan jag göra och måste jag kanske fatta beslut
som inte känns så bekväma men nödvändiga för att leva det liv jag innerst inne vill.

För att kunna älska min nästa måste jag också kunna älska mig själv.
Björn Ranelid pratade på författaraftonen om vårt inre barn som vi måste lära känna och om hur vi blir till i våra möten med andra.
Han knöt samman våra liv med människor som levat och skrivit ord och musik som gått till historien.
Ord som berör och musik som blir evig för att också den berör på djupet.

Att leva här och nu i flödet av mänsklighetens historia och få göra sitt eget avtryck som den unika varelse varje människa är. Det är en utmaning.

I gårkväll omfamnad av Ranelids aforismer på en författarafton.

Denna kväll korsmärkt av aska.

Alla konfirmander var med.

En god vecka.

Nu väntar en signerad bok på sin läsare...

Askonsdag och fastetid

Gud välsigne
din andliga kamp med uthållighet,
din trötthet med livsmod,
din ljumhet med eld.
Må du dö bort från ditt falska jag,
finna ditt sanna,
och så segra över döden.

Martin Lönnebo

Söt pippi

Svenska forskare fann ny fågelart Inrikes SvD

Bad Haircut

I morgon är det dags för frissan dit jag går 2ggr/år. Det är praktiskt på många sätt med långt hår. Bara putsa till och sätta upp. Tar ju lite tid att tvätta och kamma förstås...

Jag har haft många olika frisyrer och stilar genom åren. En del värre än andra. Vad sägs om superkort med lång synttofs i nacken eller permanentat á la Diana Ross.

Under många år använde jag henna för att ljusa upp mitt då väldigt mörka hår. Det var väldigt bra för både hårbotten och stärkte hårstråna. Fin glans också.

Sedan drog man in produkten från apoteket eftersom råttor fått cancer av henna. Stackars försöksdjur!!! Efter över 20 års anvädande gick jag då över till andra färgmetoder och håret blev liksom bara tyngre och tyngre.
Nu struntar jag i alla färger och låter silvret ta över.

Om man skulle våga sig på en liten snedlugg nu?
Vad har du för frisyr?

Kyrkan satsar på nätet - P1-morgon - sr.se

Vargavinter i kyrkan - Gomorron Sverige SVT Play

Tonåringar och döden

Begravningsbranschens tidning får jag från vår begravningsbyrå och den har alltid läsvärda artiklar. I senaste numret tar man upp ungdomars förhållande till döden. Det var ju också i höstas en debatt om "döden på nätet" om vad som händer med våra bloggar och facebookskonton när vi dör, vilket förhållningssätt vi ska ha.
Att vara, eller inte vara.
　
Här handlar det om de nätsidor som upprättas till minne av t.ex någon död klasskompis och om hur det påverkar dem som tar del av de här sidorna.
Döden har tenderat att bli romantiserad och idealiserad. Man ser hur vännen blir bekräftad och hyllad efter sin död.
Vad händer inne i den unga person som tar del av detta?

I ett samhälle tar fyra unga människor med korta mellanrum, som i en kedjereaktion, sina liv.
Föräldrarna till en av dem berättar för tidningen om deras dotter som var aktiv på olika nätforum, b.la Lunarstorm där man skapade hyllningssidor till en jämnårig som tagit sitt liv. Filmer las upp på Youtube och på platsen för dödsfallet skapades en minnesplats med högar av blommor, gosedjur och småsaker till den döda.

I kyrkan talar vi mycket om värdet av riter och hur viktigt det är att kunna ta avsked. Det är också viktigt. Men här har riten blivit nästan en dödskult där döden blir ett sätt att få bekräftelse: "Nu ska väl människor ändå se mig och vad jag betyder".

En av föräldrarna menar att deras dotter som älskade livet säkert inte såg sin död som definitiv. "Kanske ville hon vara död ett tag och sen komma tillbaka och se vad som hänt".
De ungas riter och sörjande är inget vi ska hindra men vi som vuxna behöver vara på plats där ute också och vi måste våga prata om döden med våra ungdomar.

I intervjuer med tonåringar upptäckte man att de unga hade ett mycket stort intresse av att prata om tro, liv och död men sällan hade någon vuxen att dela sina frågor med. Uppfattningen om döden var ofta ett hopplock från olika livsåskådningar och man hade svårt att skilja på begrepp som återfödelse och återuppståndelse. Så finns det uttryck för primitiva, nästan arketypiska föreställningar om att vi kommer att behöva våra saker sedan också.

Döden, verklig eller en tankelek när man är femton år? Tankarna fungerar som en ventil, kanske ett uttryck för ett tänkbart hjältemod, att ta sitt liv. När de här tankarna går överstyr så tycks verklighetsförankringen försvinna. Man handlar som man vore odödlig…

Varje år tar ca 70 ungdomar i Sverige sina liv. Vi måste våga prata om döden och om livets värde med våra ungdomar. Nu finns en del vuxna som stöd ute på flera av dessa ungdomssajter och det är bra men det behövs fler.
En ung människa med hela livet framför sig ska inte behöva ta sitt liv för att känna sitt värde…

I vårt konfirmandarbete försöker vi möta tonåringarna och deras tankar och frågor. Vi tar döden men också livet på allvar. I Svenska kyrkan finns mycket erfarenhet och mänskliga resurser just för dessa viktiga möten.

Äppelkalas

Denna award har jag fått från Eva: http://bakomberget.blogspot.com/

Det var ett tag sedan men nu tackar jag och skickar den vidare. Reglerna är att berätta sju saker om sig själv som ni nog inte visste samt att dela ut rewarden till sju bloggare. Svårt att välja var det kan jag säga. Det finns så många kreativa människor. Själv minns jag inte hur man länkar så där snyggt. Ni får ta det som det är. Ja, länka till mig då också.

Först skickar jag tillbaka till Eva som hängt med från början då jag startade min blogg. Hon skriver alltid fina inlägg och bjuder på vackra bilder och på sina egna alster. Jag känner mig hemma på den bloggen.

Så blir det Ingelas: http://kuoksik.blogspot.com/
trivsamma blogg med lite av varje och en påminnelse om mina norrländska rötter. Så älskar jag ju fåglar och fastnade direkt för lavskrikan, Kwoksiken.

Genom mitt intresse för Grekland hittade jag till Ingabritt: http://greklandnu.blogspot.com/
som bor i norra Grekland och berättar om stort och smått från sin horisont. Många fina bilder också.

Är jag hungrig så besöker jag Airams matblogg: http://airamsmat.webblogg.se/
med smaskiga recept på mat med lite kolhydrater.

Vonkis: http://vonkis.blogspot.com/
har en blogg med lite av varje och den är alltid rolig att följa.

Sandra: http://sandragustafsson.se/blog/
har så sköna inlägg om sitt liv, sina kids och om sitt författarskap.

Maria: http://prastflickan.blogspot.com/
skriver från kyrkfronten, har fina predikningar och avhandlar lite av varje.

Sju saker ni inte visste om mig.
Jag har stått bakom Gunnar Wiklund i kön till korvkiosken när jag var kanske 12 år.
Jag spräckte skallen i ett element när jag var fem år. (Märks det?)
Jag blev under gymnasietiden uttagen till DM i höjdhopp. Fick stora skälvan när jag såg alla som stod där och skulle titta. Rev på alla tre försök och skyndade sen snabbt därifrån.
Jag var skolkamrat men inte klasskamrat med Inger "Pippi" Nilsson. (Det börjar likna jag mötte Lassie-varning)
Jag sprang 60 m på 8 sek blankt två ggr. (Nej, jag skulle inte ens tänka tanken nu)
Jag har sjungit i kör.
Och jag sjöng barfota i några kyrkor på den tiden jag alltid gick barfota på sommaren.
　

The heart is a bloom shoots up through stony ground...

Skynda att älska

Skynda att älska (9137134175) av Alex Schulman - Adlibris Bokhandel

Nu har jag läst den.
Det kändes varmt i hjärttrakten att läsa.
Kärleksfullt utan krusiduller och
en ömsint beskriving av pappa Allan
ibland med stänk av humor.
Det gjorde du bra Alex!

Biblisk vinter

Snöflingor strör han ut
som svävande fåglar,
och snöfallet liknar en gräshoppssvärm
som slår ner.
Ögat häpnar över denna vita skönhet,
och hjärtat härförs av flingornas fall.
Och rimfrost sprider han ut
över jorden som salt,
där den fastnar blir den som törntaggar.

När den kalla nordanvinden blåser
lägger sig isen över vattnet,
den breder ut sig över varje
vattensamling,
och vattnet iför sig liksom ett pansar.

Jesus Syraks vishet 43:17-20

Nu är jag visst trött eftersom jag läste detta i en annons:
"Vilken typ av morförälder är du. Delta i testet och vinn 5kg löständer."
Fast det står lösgodis.
Men om man käkar så mycket godis kanske man behöver 5kg löständer...

Nu väntar jag på seriestarten...

Mer snö på väg.
Jag har fått nog...
Jag vill inte ha mer vinter.
Jag är en gnällspik, men jag vet
vad jag talar om.
;)

När vi är svaga är vi
starka. När våra ögon sluts
för världen finns någonstans
inom oss den brinnande busken.

När vi är fattiga
och medvetna om vårt bords
otillräcklighet är det till oss
den oväntade gästen kommer.

R S Thomas

Jag är såld

Jag som brukat le lite överseende mot människor som ofta pratar om sina barnbarn. Jag förstår dem så innerligt nu - särskilt efter den varma godnattkramen av 1,5 åringen. Jag ville inte åka hem...

Frihelg

Befinner mig hos min dotter. Vi har ätit gott och haft en trevlig kväll. I morgon ska vi träffa en av hennes bröder och hans två småttingar. Den yngste är bara 10 dagar gammal.

Dop och musselskal

Jesu dop är rubriken för första söndagen efter trettondedagen.
Jag kommer att prata om himlen som öppnar sig och hur Gud uppenbarar sig vid vattnet. Vår relation till Gud som Skapare, befriare och livgivare.
Några ord om den medeltida dopsymbolen, musselskalet blir det också.

Ängeln med dopmusslan finns i Vor Frue kirke i Köpenhamn som vi besökte med en konfirmandgrupp.
Vi hade turen att få bevittna ett barndop under högmässan.

Minns du den sommar?

Isig väg

Tänkte precis på denna låt innan jag sladdade av vägen...
(Jo, det gick bra.)

U2 - New Years Day

Ja, just det..

GOTT NYTT ÅR!!