Döden

Det är märkligt att jag inte sett honom nu.
Den här tiden på året när vi pratar som mest om honom och beklagar och förbannar hans existens.
Fast kanske är det just därför han håller sig undan? Ändå, jag skymtar honom i ögonvrån då och då.
När livet är som vackrast och skörast då blir han mer tydlig, som det möjliga och tragiska alternativet till allt som är gott och starkt.

När vi verkligen tar in hur mycket livet betyder för oss och hur gärna vi vill vara med, ja då framträder hans gestalt med skarpare konturer.

Just nu förbereder jag texter och predikan inför allhelgonahelgen och här är han närvarande på många sätt. Kapuschongen guppar förbi när jag läser och jag anar den glittrande blicken i nacken.
Men han vet att han inte kommer att få sista ordet.

Hittar ett par rader i en bok:
Döden är inte att ljuset förintas.
Det är att släcka lampan för att morgonen har grytt.

För den som inte är bekant med mina ”samtal” med döden finns länkarna här:
http://madicken-teolog.blogspot.com/2008/11/domsndag.html
http://madicken-teolog.blogspot.com/2008/12/natten-ska-lysa-som-dagen.html
http://madicken-teolog.blogspot.com/2009/04/fran-dod-till-liv.html