Vila i din väntan

Jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut genom fönstret. I trädgården bredvid porlar vatten i fontänen. Ibland kommer några kråkor och badar och dricker. Gräsmattan är vit av klöver och alla fruktträd har redan blommat över. I trädgården bredvid, lite längre bort ser jag blommande buskar. Jag vet att nyponen blommar ännu, jag såg dem förut. Jag har smakat några smultron och ätit en näve smörstekta kantareller.

Det är och har varit varmt, mycket varmt. Ändå, på något vis känns det som sommaren är på väg bort ifrån mig. Det är märkligt, för det är ju mycket kvar. Varje år är det samma sak. De som har sin semester tidigt återvänder snart till arbetet och själv känner jag som om jag aldrig kommer fram till min egen semester. Som om jag missat något. Den tidiga, spröda grönskan, trädens blomning och de ljuva ljusa juninätterna. Allt försvinner så hastigt. Har jag fått vara med på riktigt?

Det går inte att hålla fast tiden. Det går bara att leva en dag i sänder som det står i psalmen. Inte heller går det att vara på flera ställen samtidigt, hur gärna man än vill.

Livet är så dyrbart och det går inte i repris. Minns fotot jag såg på en släkting när jag själv var i 20-års åldern. Under fotot stod det: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.”
De orden etsade sig fast i mig.

När jag långt senare blev bekant med begreppen kronos och kairos upptäckte jag något nytt. Orden är grekiska och båda betyder tid. Men kronos, som i kronologi är den mätbara tiden, den vi mäter i sekunder och timmar.

Kairos, betecknar en annan tid, som inte kan mätas eller styras. Det är den kvalitativa tiden. Den som säger, tiden är mogen, tiden står stilla, vila i din väntan. Sån är Guds tid, den eviga, närvarande i varje ögonblick. Det här är den tid då Gud handlar.

I den Grekisk-ortodoxa kyrkan inleds alltid gudstjänsten med orden: "Kairos tou poiesai to Kyrio", Tiden är inne för Guds verk.

Och det betyder att tidpunkten för liturgin korsas av evigheten. Tanken svindlar. Evigheten bryter in, likt en lodrätt linje av ljus och korsar vår tidslinje som vi upplever som en vågrätt linje, ständigt i rörelse.

Den lodrätta kairoslinjen rör sig också, men aldrig framåt eller bortåt som kronoslinjen. Kairoslinjen rör sig mellan himmel och jord, ständigt närvarande.

Att tiden för Guds rike är inne betyder att den kairologiska tiden fullbordar den kronologiska tiden, så som nåden, fullbordar naturen, enligt Thomas av Aquino .
Ser ni korset som bildas?

Man kan här vända sig till kyrkofader Athanasius som i sina starka formuleringar tolkade innebörden i den kristna frälsningsläran i en enda mening: "Gud blev människa för att människan skulle bli gud.
" Och detta sker när kairos korsar kronos.