Wednesday, October 13, 2010

På livets knaggliga stig



O Gud, väldige Fader, som lyser med din lykta på min mörka stig.
O Gud, milda Moder, som tröstar, om jag vänder för att jag inte vågar.
O Gud, lilla barn, som jag får glädjen att ta hand om och hjälpa.
O Gud, vita duva, som plötsligt och oväntat kan hjälpa med kraft.

O Gud, milde Fader, som tröstar i din famn och stryker över kinden.
O Gud, starka Moder, som går före genom natten med draget svärd.
O Gud, lilla barn, som plötsligt och oväntat hjälper mig överallt.
O Gud, lilla, lilla duva, ditt hjärta bultar så ängsligt i min hand

Ulf Nilsson En ängel vid din sida

4 comments:

Vonkis said...

Vilken fin dikt.

Vonkis said...

Och nu såg jag bilden

Attan i mattan!

Evas blogg said...

Vacker bild och dikt! Hösten är en enda stor tavla - så underbara färger .

Madicken said...

Visst är det så Eva.
:)