En dag i mars

Marssolen strömmar in genom förvånade köksfönster. Det droppar rytmiskt från tak och balkonger. Jag sitter vid köksbordet med Dagens nyheter och ser ut över vinterns kvarlevor, de enorma snöbergen som gömmer nästan allt och förvrider platser där barnen leker på sommaren.


Vårvinter, en brytningstid och uppbrottsstämningen är tydlig.
Det var i mars det tog slut med den första stora kärleken.
Jag var sjutton år och trodde att livet var slut.

Det var i mars jag åkte den långa vägen med tåget till farmor i Norra Västerbotten och firade påsken med henne.

Det var i mars en älskad farmor dog och det var i mars då någon annan som betydde väldigt mycket för mig dog. Jag förstod inte hur fåglarna kunde fortsätta att kvittra, att världen kunde fortsätta som förut.

Det var i mars månad som vi provade våra träskor försiktigt för första gången och tog fram hopprep eller twistband för att testa om vi kunde hoppa på den första bara asfalten.

Det var i mars som jag tog med mig barnen på långa promenader för att söka efter strömstaren vid bäcken och andas in vårvinterluften.

Allt är så långt borta men ändå nära.