Tuesday, February 5, 2008

Ansikte mot ansikte

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.
Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.
En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann, allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.

T. Tranströmer

3 comments:

Evas blogg said...

Han kan verkligen konsten att greppa livet!

Karolina. said...

Ahhhh. Underbart. Tack.

Madicken said...

Tranströmer är en av Sveriges största poeter och just den här dikten passade så bra idag ;-)