Så är de konfirmerade våra grupper. Och solen sken och allt gick bra bortsett från konfirmanden som drabbades av näsblod just när vi skulle tåga in.
-Vi låter klockorna ringa så länge sa vaktis och rusade efter en ny kåpa och en trave näsdukar.
-Vi låter kantorn spela första psalmen en gång till sa jag när blodflödet inte ville sluta.
-Ni får börja utan mig sa den blödande konfirmanden.
- Aldrig i livet sa jag, du är en av huvudpersonerna i dag.
Drygt 10 minuter senare kunde vi äntligen tåga in och som sagt, allt gick bra!
4 comments:
Oj, då gäller det att inte vara stressotålig! Men så härligt att du verkligen lyfte konfirmanden, att det var han/hon och de som var huvudpersonerna!
Jag är lugnet själv, hahaha..
Skämt åsido det gäller att behålla sansen i vissa situationer.
Jag förstår det. Och när man är mitt i något dramatiskt brukar man bli lugnet själv. Som om man slår på någon slags autopilot.
Bra beslut!!
Post a Comment