Det blev ju inget regn..Nej, strålande sol. Armarna skakade inte, så jag spillde inget vin. Däremot hade jag fått med något mystiskt (?) stort oblat som bröts sönder av sig själv precis då jag började läsa instiftelseorden; ..tog han ett bröd (
knak) bröt det...
6 comments:
Småfniss!!
Eller rättare sagt, stort garv!
Ja, det var ett MYCKET skört bröd.
Pingst.
Ett tecken...?
Hm, efter ett telefonsamtal i går kväll kan jag referera till det sköra brödet som den sköra kropp vi människor fått. Samtidigt, i all denna skörhet tänker jag att Gud själv har gått in och tagit del av detta för att helt och fullt kunna dela allt med oss. Vi blir inte mindre sköra - men vi är inte ensamma.
Post a Comment