Sunday, January 28, 2007

Glassbilen

Morgonens äventyr börjar med en färd i djup glassliknande snö. Varför har jag inte inbyggd plog i min bil? Visst, jag möter plogbilen då jag åkt halvvägs på den "stora" vägen. Plogen sprutar mer snöglass än jag förmår med min bil. MEN, så kommer jag in på den lilla vägen ut på landet...som ett under lyckas jag plöja mig fram till den lilla kyrkan.

Väl där morrar jag åt den stackars vaktmästaren; jaha det är så HÄR det är att jobba på landet! Den rara vaktmästaren säger; men du ska se så fiiint det är här på sommaren!!! Två (2) stycken personer hade gåendes från en gård intill lyckats ta sig till kyrkan. Så hade vi trots allt en fin gudstjänst och den nya alban är underbar i sval bomullssatin. Så går plogfärden till nästa kyrka i det lilla samhället och tänk, vi var nästan fyrtio (40) personer varav flera var konfirmander som trotsat snöstormen och kämpat sig till mässan. Jag går på moln i min nya alba... :-)

4 comments:

Anonymous said...

Snötstorm! Låter inte roligt när man ska ut och åka. Hur känns det när det sitter två personer i församlingen? Så bra att du hade din nya alba, trots allt.

Anonymous said...

Så länge man slipper riskera livhanken i trafiken så tycker jag om snö...och glass... :-)

Madicken said...

Snö kan vara vackert. Det lyser upp och ger glädje åt barn och skidåkare. MEN jag tycker inte om det på vägarna. Beträffande de 2 som kom. Jag är glad för att de var där och att de trotsade vädrets makter. Jag irriterar mig aldrig på de som inte kommer till kyrkan utan gläds som sagt över de som är där och vill dela gemenskapen och delta i "ordet och bordet".

Anonymous said...

Bra! Jag tror att många kan få lite smått ångest när det kommer få till kyrkan. idag har jag varit i Stigsjö (utanför H-sand) på en mycket givande gudstjänstutv.dag. Känner mig rent lycklig!