Månen är en gul apelsin, lite naggad i kanten när jag går vägen från festivalplatsen till kyrkans parkeringsplats i natten. Då sitter den plötsligt där, haren och ser ett kort ögonblick på mig innan den skuttar iväg.
Musiken följer mig hela vägen till bilen och jag tänker på när jag bodde här och somnade till festivalmusik på lagom avstånd.
Detta var kvällen när Winnerbäck spelade på Pampasscenen och sa ungefär så här; "Hej, er såg jag igår också, hoppas vi ses i morgon igen. Jag bor här."
Detta var kvällen när en ung kille bestämde sig för att åter gå med i Svenska kyrkan efter att ha pratat med oss.
Detta var kvällen då strömmen fungerade och kaffebryggaren gick varm.
Detta var kvällen då jag åter igen insåg hur viktigt det är att kyrkan finns med på festivalen.
2 comments:
Ja, ni gör ett jätteviktigt arbete på festivalen!
Apselut! Både meningsfullt och roligt.
:)
Post a Comment