Sunday, March 1, 2009

Vart tog februari vägen?

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.

En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.

T. Tranströmer


4 comments:

Evas blogg said...

Tranströmer - helt outstanding! Och jag håller med dig, var försvann den måanden?! Upptäckte idag att det är mars!

Madicken said...

:)

Thomas O. said...

Tranströmer är ett poetiskt geni. Han tillämpar Occams rakkniv inom lyriken och han kan skapa inre bilder och stämningar på ett fåtal rader så som ingen annan kan. Suveränt skickligt.

Madicken said...

Så sant Thomas!