SvD » Under strecket » Språkstudier som njutning och spegel
"Studiet av grekiska, latin, klassisk hebreiska eller andra antika språk ger oss en möjlighet att sätta våra mest inbitna idéer i lite perspektiv. Genom att jämföra våra egna tänkesätt med dem som möter oss i antika texter kan vi börja inse vilka av vår kulturs mest spridda tankar som är mer allmänmänskliga och vilka som är mycket specifika för just vår kulturkrets och period."
Ola Wikander recensserar.
1 comment:
Att avskaffandet av latinet och grekiskan i utbildningen är en fadäs måste man hålla med. Utbildningen riktar sig numera till att skapa tjänare till näringslivet och byråkratin snarare än att få fram bildade medborgare. Det handlar inte bara om inlärningen av grekiskan, som ändå aldrig kan vara en uppgift för majoriteten, utan kunskaperna om antikens historia och den grekiska kulturen i synnerhet. Allt fler forskare talar idag om Aristoteles, men en av de främsta verken om Aristoteles, författad på tyska av den svenske professorn Ingemar Düring, är fortfarande okänd för svenska. Detta gedigna och omfattande verk kunde jag läsa på spanska för 20 år sedan och finns redan även på italienska. I Sverige läser man numera bara på engelska och Dürings bok har aldrig givits ut på svenska, vilket är en kulturekonomisk katastrof.
Wikanders artikel propagera missionerar för studiet av grekiska, latin och hebreiska. An någon anledning utelämnar han at nämna ”arabiskan” (även om har talar om ”andra antika språk”. Han vet inte eller har inte tänkt på att det var arabiskan som var det viktigaste kulturspråket efter latinet. Hebreiskan utvecklades i arabiskan skugga och de bildade judarna skrev på arabiskan. Det är också arabiskan som blev länken till den grekiska kulturen och inte minst till Aristoteles. Vi borde satsa i allra högsta grad på arabiskan, eftersom vi har idag en ung generation som härstammar från arabländer. Det är viktigt att förstärka den historiska kunskapen såväl hos svenskfödda som invandrarbarn i en tid då en kulturintegration blir allt nödvändigare. Integrationen borde utgår från det som förenar, inte från det som skiljer. Det är inte religionskunskapen utan ur idé- och kulturhistorian som ska bidra till avskaffandet av den historiska lobotomin som vi odlar i våra studieplaner.
Post a Comment