Ja, äntligen har jag fått tillfälle att läsa denna ömsinta och kärleksfulla skildring av Åsa Linderborgs barndom. Gick inte sluta läsa när jag väl börjat. Rekommenderas varmt!
Tänk att hon lyckas på något vis med att inte vara bitter. Fast det står så klart hur mycket som fattades i hennes barndom så är det met ett konstaterande än ett beklagande.
Håller med Ingela. Jag fascinerades av känslan jag fick av att hon försonats med sin barndom. Min upplevelse är att hon arbetat mkt med sin barndom, sina olika livsresor, både fysiska och vad gäller klass osv. och till sist lyckats knyta ihop de olika delarna, livstrådarna.
6 comments:
Tänk att hon lyckas på något vis med att inte vara bitter. Fast det står så klart hur mycket som fattades i hennes barndom så är det met ett konstaterande än ett beklagande.
Håller med Ingela. Jag fascinerades av känslan jag fick av att hon försonats med sin barndom. Min upplevelse är att hon arbetat mkt med sin barndom, sina olika livsresor, både fysiska och vad gäller klass osv. och till sist lyckats knyta ihop de olika delarna, livstrådarna.
Den är underbar.
Tack för era kommentarer, och välkommen annabelle, fin sida du har och vi fyller på samma dag!
Jag har själv precis också läst ut den, och den var helt fantastisk tycker jag också. En stor läsupplevelse som sitter kvar länge efteråt.
Borde nog försöka få tag i den boken.
Post a Comment