Friday, February 26, 2010
Wednesday, February 24, 2010
Soppa och gammal brottslighet
Så blev det då äntligen en sopplunch utan snöhinder efter två inställda.
Kryddig tomatsoppa med crème fraiche.
Så ett spännande föredrag om forna tiders brottslighet här i bygden.
Ett fall där en kvinna i slutet av 1700-talet åtalades för att hon hade en tjusig mössa med silverbroderi under en gudstjänst.
Det var i lag förbjudet att visa ”yppighet och rikedom” i kyrkan på den tiden.
Ett annat fall handlade om tre försvunna namnplåtar från gravplatser.
I det fallet hade en ängslig make tagit dem för att använda till att bota sin sjuka maka genom någon rit han fått veta skulle hjälpa.
I detta fall blev det åtal för vidskepelse.
Gudstjänstens tema var prövningens tid som pågick under det att snön skottades av taken till församlingshemmet.
(Jo, syftningsfelet är med vilje gjort.)
Kryddig tomatsoppa med crème fraiche.
Så ett spännande föredrag om forna tiders brottslighet här i bygden.
Ett fall där en kvinna i slutet av 1700-talet åtalades för att hon hade en tjusig mössa med silverbroderi under en gudstjänst.
Det var i lag förbjudet att visa ”yppighet och rikedom” i kyrkan på den tiden.
Ett annat fall handlade om tre försvunna namnplåtar från gravplatser.
I det fallet hade en ängslig make tagit dem för att använda till att bota sin sjuka maka genom någon rit han fått veta skulle hjälpa.
I detta fall blev det åtal för vidskepelse.
Gudstjänstens tema var prövningens tid som pågick under det att snön skottades av taken till församlingshemmet.
(Jo, syftningsfelet är med vilje gjort.)
Monday, February 22, 2010
Saturday, February 20, 2010
Friday, February 19, 2010
Thursday, February 18, 2010
YouTube - As it is in Heaven (Så Som I Himmelen) - Gabriellas Sång
Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilsson
I dag sjöngs denna sång på en begravning som jag förrättade. Den som framförde sången gjorde en fin tolkning som gick rakt in.
Filmen där sången framförs ska jag inte prata om nu…
Under askonsdagsmässan pratade jag en del om eftertanke under fastan.
Att gå ner på djupet och våga möta sig själv och Gud.
Vad är det som är viktigt i livet, egentligen.
Hur vill jag ha det.
Vad kan jag göra och måste jag kanske fatta beslut
som inte känns så bekväma men nödvändiga för att leva det liv jag innerst inne vill.
För att kunna älska min nästa måste jag också kunna älska mig själv.
Björn Ranelid pratade på författaraftonen om vårt inre barn som vi måste lära känna och om hur vi blir till i våra möten med andra.
Han knöt samman våra liv med människor som levat och skrivit ord och musik som gått till historien.
Ord som berör och musik som blir evig för att också den berör på djupet.
Att leva här och nu i flödet av mänsklighetens historia och få göra sitt eget avtryck som den unika varelse varje människa är. Det är en utmaning.
Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilsson
I dag sjöngs denna sång på en begravning som jag förrättade. Den som framförde sången gjorde en fin tolkning som gick rakt in.
Filmen där sången framförs ska jag inte prata om nu…
Under askonsdagsmässan pratade jag en del om eftertanke under fastan.
Att gå ner på djupet och våga möta sig själv och Gud.
Vad är det som är viktigt i livet, egentligen.
Hur vill jag ha det.
Vad kan jag göra och måste jag kanske fatta beslut
som inte känns så bekväma men nödvändiga för att leva det liv jag innerst inne vill.
För att kunna älska min nästa måste jag också kunna älska mig själv.
Björn Ranelid pratade på författaraftonen om vårt inre barn som vi måste lära känna och om hur vi blir till i våra möten med andra.
Han knöt samman våra liv med människor som levat och skrivit ord och musik som gått till historien.
Ord som berör och musik som blir evig för att också den berör på djupet.
Att leva här och nu i flödet av mänsklighetens historia och få göra sitt eget avtryck som den unika varelse varje människa är. Det är en utmaning.
Wednesday, February 17, 2010
Askonsdag och fastetid
Gud välsigne
din andliga kamp med uthållighet,
din trötthet med livsmod,
din ljumhet med eld.
Må du dö bort från ditt falska jag,
finna ditt sanna,
och så segra över döden.
Martin Lönnebo
din andliga kamp med uthållighet,
din trötthet med livsmod,
din ljumhet med eld.
Må du dö bort från ditt falska jag,
finna ditt sanna,
och så segra över döden.
Martin Lönnebo
Tuesday, February 16, 2010
Sunday, February 14, 2010
Bad Haircut
I morgon är det dags för frissan dit jag går 2ggr/år. Det är praktiskt på många sätt med långt hår. Bara putsa till och sätta upp. Tar ju lite tid att tvätta och kamma förstås...
Jag har haft många olika frisyrer och stilar genom åren. En del värre än andra. Vad sägs om superkort med lång synttofs i nacken eller permanentat á la Diana Ross.
Under många år använde jag henna för att ljusa upp mitt då väldigt mörka hår. Det var väldigt bra för både hårbotten och stärkte hårstråna. Fin glans också.
Sedan drog man in produkten från apoteket eftersom råttor fått cancer av henna. Stackars försöksdjur!!! Efter över 20 års anvädande gick jag då över till andra färgmetoder och håret blev liksom bara tyngre och tyngre.
Nu struntar jag i alla färger och låter silvret ta över.
Om man skulle våga sig på en liten snedlugg nu?
Vad har du för frisyr?
Friday, February 12, 2010
Thursday, February 11, 2010
Tuesday, February 9, 2010
Tonåringar och döden
Begravningsbranschens tidning får jag från vår begravningsbyrå och den har alltid läsvärda artiklar. I senaste numret tar man upp ungdomars förhållande till döden. Det var ju också i höstas en debatt om "döden på nätet" om vad som händer med våra bloggar och facebookskonton när vi dör, vilket förhållningssätt vi ska ha.
Att vara, eller inte vara.
Här handlar det om de nätsidor som upprättas till minne av t.ex någon död klasskompis och om hur det påverkar dem som tar del av de här sidorna.
Döden har tenderat att bli romantiserad och idealiserad. Man ser hur vännen blir bekräftad och hyllad efter sin död.
Vad händer inne i den unga person som tar del av detta?
I ett samhälle tar fyra unga människor med korta mellanrum, som i en kedjereaktion, sina liv.
Föräldrarna till en av dem berättar för tidningen om deras dotter som var aktiv på olika nätforum, b.la Lunarstorm där man skapade hyllningssidor till en jämnårig som tagit sitt liv. Filmer las upp på Youtube och på platsen för dödsfallet skapades en minnesplats med högar av blommor, gosedjur och småsaker till den döda.
I kyrkan talar vi mycket om värdet av riter och hur viktigt det är att kunna ta avsked. Det är också viktigt. Men här har riten blivit nästan en dödskult där döden blir ett sätt att få bekräftelse: "Nu ska väl människor ändå se mig och vad jag betyder".
En av föräldrarna menar att deras dotter som älskade livet säkert inte såg sin död som definitiv. "Kanske ville hon vara död ett tag och sen komma tillbaka och se vad som hänt".
De ungas riter och sörjande är inget vi ska hindra men vi som vuxna behöver vara på plats där ute också och vi måste våga prata om döden med våra ungdomar.
I intervjuer med tonåringar upptäckte man att de unga hade ett mycket stort intresse av att prata om tro, liv och död men sällan hade någon vuxen att dela sina frågor med. Uppfattningen om döden var ofta ett hopplock från olika livsåskådningar och man hade svårt att skilja på begrepp som återfödelse och återuppståndelse. Så finns det uttryck för primitiva, nästan arketypiska föreställningar om att vi kommer att behöva våra saker sedan också.
Döden, verklig eller en tankelek när man är femton år? Tankarna fungerar som en ventil, kanske ett uttryck för ett tänkbart hjältemod, att ta sitt liv. När de här tankarna går överstyr så tycks verklighetsförankringen försvinna. Man handlar som man vore odödlig…
Varje år tar ca 70 ungdomar i Sverige sina liv. Vi måste våga prata om döden och om livets värde med våra ungdomar. Nu finns en del vuxna som stöd ute på flera av dessa ungdomssajter och det är bra men det behövs fler.
En ung människa med hela livet framför sig ska inte behöva ta sitt liv för att känna sitt värde…
I vårt konfirmandarbete försöker vi möta tonåringarna och deras tankar och frågor. Vi tar döden men också livet på allvar. I Svenska kyrkan finns mycket erfarenhet och mänskliga resurser just för dessa viktiga möten.
Att vara, eller inte vara.
Här handlar det om de nätsidor som upprättas till minne av t.ex någon död klasskompis och om hur det påverkar dem som tar del av de här sidorna.
Döden har tenderat att bli romantiserad och idealiserad. Man ser hur vännen blir bekräftad och hyllad efter sin död.
Vad händer inne i den unga person som tar del av detta?
I ett samhälle tar fyra unga människor med korta mellanrum, som i en kedjereaktion, sina liv.
Föräldrarna till en av dem berättar för tidningen om deras dotter som var aktiv på olika nätforum, b.la Lunarstorm där man skapade hyllningssidor till en jämnårig som tagit sitt liv. Filmer las upp på Youtube och på platsen för dödsfallet skapades en minnesplats med högar av blommor, gosedjur och småsaker till den döda.
I kyrkan talar vi mycket om värdet av riter och hur viktigt det är att kunna ta avsked. Det är också viktigt. Men här har riten blivit nästan en dödskult där döden blir ett sätt att få bekräftelse: "Nu ska väl människor ändå se mig och vad jag betyder".
En av föräldrarna menar att deras dotter som älskade livet säkert inte såg sin död som definitiv. "Kanske ville hon vara död ett tag och sen komma tillbaka och se vad som hänt".
De ungas riter och sörjande är inget vi ska hindra men vi som vuxna behöver vara på plats där ute också och vi måste våga prata om döden med våra ungdomar.
I intervjuer med tonåringar upptäckte man att de unga hade ett mycket stort intresse av att prata om tro, liv och död men sällan hade någon vuxen att dela sina frågor med. Uppfattningen om döden var ofta ett hopplock från olika livsåskådningar och man hade svårt att skilja på begrepp som återfödelse och återuppståndelse. Så finns det uttryck för primitiva, nästan arketypiska föreställningar om att vi kommer att behöva våra saker sedan också.
Döden, verklig eller en tankelek när man är femton år? Tankarna fungerar som en ventil, kanske ett uttryck för ett tänkbart hjältemod, att ta sitt liv. När de här tankarna går överstyr så tycks verklighetsförankringen försvinna. Man handlar som man vore odödlig…
Varje år tar ca 70 ungdomar i Sverige sina liv. Vi måste våga prata om döden och om livets värde med våra ungdomar. Nu finns en del vuxna som stöd ute på flera av dessa ungdomssajter och det är bra men det behövs fler.
En ung människa med hela livet framför sig ska inte behöva ta sitt liv för att känna sitt värde…
I vårt konfirmandarbete försöker vi möta tonåringarna och deras tankar och frågor. Vi tar döden men också livet på allvar. I Svenska kyrkan finns mycket erfarenhet och mänskliga resurser just för dessa viktiga möten.
Saturday, February 6, 2010
Friday, February 5, 2010
Thursday, February 4, 2010
Denna award har jag fått från Eva: http://bakomberget.blogspot.com/
Det var ett tag sedan men nu tackar jag och skickar den vidare. Reglerna är att berätta sju saker om sig själv som ni nog inte visste samt att dela ut rewarden till sju bloggare. Svårt att välja var det kan jag säga. Det finns så många kreativa människor. Själv minns jag inte hur man länkar så där snyggt. Ni får ta det som det är. Ja, länka till mig då också.
Först skickar jag tillbaka till Eva som hängt med från början då jag startade min blogg. Hon skriver alltid fina inlägg och bjuder på vackra bilder och på sina egna alster. Jag känner mig hemma på den bloggen.
Så blir det Ingelas: http://kuoksik.blogspot.com/
trivsamma blogg med lite av varje och en påminnelse om mina norrländska rötter. Så älskar jag ju fåglar och fastnade direkt för lavskrikan, Kwoksiken.
Genom mitt intresse för Grekland hittade jag till Ingabritt: http://greklandnu.blogspot.com/
som bor i norra Grekland och berättar om stort och smått från sin horisont. Många fina bilder också.
Är jag hungrig så besöker jag Airams matblogg: http://airamsmat.webblogg.se/
med smaskiga recept på mat med lite kolhydrater.
Vonkis: http://vonkis.blogspot.com/
har en blogg med lite av varje och den är alltid rolig att följa.
Sandra: http://sandragustafsson.se/blog/
har så sköna inlägg om sitt liv, sina kids och om sitt författarskap.
Maria: http://prastflickan.blogspot.com/
skriver från kyrkfronten, har fina predikningar och avhandlar lite av varje.
Sju saker ni inte visste om mig.
Jag har stått bakom Gunnar Wiklund i kön till korvkiosken när jag var kanske 12 år.
Jag spräckte skallen i ett element när jag var fem år. (Märks det?)
Jag blev under gymnasietiden uttagen till DM i höjdhopp. Fick stora skälvan när jag såg alla som stod där och skulle titta. Rev på alla tre försök och skyndade sen snabbt därifrån.
Jag var skolkamrat men inte klasskamrat med Inger "Pippi" Nilsson. (Det börjar likna jag mötte Lassie-varning)
Jag sprang 60 m på 8 sek blankt två ggr. (Nej, jag skulle inte ens tänka tanken nu)
Jag har sjungit i kör.
Och jag sjöng barfota i några kyrkor på den tiden jag alltid gick barfota på sommaren.
Wednesday, February 3, 2010
Skynda att älska
Skynda att älska (9137134175) av Alex Schulman - Adlibris Bokhandel
Nu har jag läst den.
Det kändes varmt i hjärttrakten att läsa.
Kärleksfullt utan krusiduller och
en ömsint beskriving av pappa Allan
ibland med stänk av humor.
Det gjorde du bra Alex!
Nu har jag läst den.
Det kändes varmt i hjärttrakten att läsa.
Kärleksfullt utan krusiduller och
en ömsint beskriving av pappa Allan
ibland med stänk av humor.
Det gjorde du bra Alex!
Tuesday, February 2, 2010
Biblisk vinter
Snöflingor strör han ut
som svävande fåglar,
och snöfallet liknar en gräshoppssvärm
som slår ner.
Ögat häpnar över denna vita skönhet,
och hjärtat härförs av flingornas fall.
Och rimfrost sprider han ut
över jorden som salt,
där den fastnar blir den som törntaggar.
När den kalla nordanvinden blåser
lägger sig isen över vattnet,
den breder ut sig över varje
vattensamling,
och vattnet iför sig liksom ett pansar.
Jesus Syraks vishet 43:17-20
som svävande fåglar,
och snöfallet liknar en gräshoppssvärm
som slår ner.
Ögat häpnar över denna vita skönhet,
och hjärtat härförs av flingornas fall.
Och rimfrost sprider han ut
över jorden som salt,
där den fastnar blir den som törntaggar.
När den kalla nordanvinden blåser
lägger sig isen över vattnet,
den breder ut sig över varje
vattensamling,
och vattnet iför sig liksom ett pansar.
Jesus Syraks vishet 43:17-20
Subscribe to:
Posts (Atom)