Det våras nu

Min Gud och jag har idkat byteshandel,
och Herren, Herren,
Köpte skrot för guld,
-lumpsamlarn Gud,
med soligt varma händer,
som går med säcken i
en kornblå morgon
och gör oss fria som en
örn är fri.

Som guldkärl tar han
trasiga kastruller
och sjuka synder och
obotlig skam
och synar som en
mycket märklig gåva
kantstötta tankar,
ångestfyllda nätter
och all den nöd, som
aldrig får gestalt
men sårig ropar bakom
hjärtats slag.

Seger och nederlag som kassakvitton
och livsrus som buteljer
i en vrå,
ansjovisburkar, gamla
spruckna dygder
och spindelväv och
stadgade idéer
om gott och ont och
värdenas bestånd,
allt tog min Herre med
sig, när han gick,
och log så ljust som bara han kan le,
han som köpt sin
glädje på ett kors.

Själv gav han det, och
jag fick se hans drag
och efter all min ovisshet
förstå
att han är Gud och
Kristus är hans namn.
Och allt mitt tvivel var
ett vinterslask,
som måste komma
innan våren blev.
Allt mitt var fåfängt,
men Befriaren
har gett sig själv, för
intet gett sig själv,
och hjärtat snyftar
-hjärtat som var snört
i bojor förr-och jublar
högt av fröjd.

Min Gud, min Herre,
se som eld i blom
är allt mitt hjärta
för din kärleks skull.
Jag är den blinde,
på vars ögonlock
du lagt din hand,
och mina ögon vet,
häpna av en plötslig syn,
att du är ljus,
där intet mörker bor.
Det våras nu,
och du är Herre, och jag
tror, tror, tror...


Pär Lagerkvist

Gratulera mig

Eller inte...
Kommit in i den andra tonårsperioden.
Ibland varmt, ibland kallt.
Fast det är ju inget,
jämfört med
HUMÖRET!

Schwammel

Est ist unser inn der luft
:)

Apelsinost!

En ostbit till rödvinet är ju inte fel. När jag kommer till Konsum (eller heter det Domus?) stegar jag till charkdisken och ser en liten skylt; Prästost med apelsinsmak.
Men vad är det där frågar jag. Tjejen i charken försäkrar att den är god - och jag smakar.
Nää...
Det blir en bit prästost utan apelsin.
Hm..inte mycket kvar av den nu.
:)

Skolflickor

Pappa mejlar över foton till mig då och då.

Här är vi – bästisen och jag (till höger).

Troligen är det första skoldagen på höstterminen.

Jag minns väl klubbjackan och hårbandet och skolväskan

som har en utvändig plastficka där det ligger en idolbild av Kinks.
Bakom om oss finns en väldigt stor kulle med gungor, karusell,

sandlådor och klätterställningar.

Dessutom finns i ena änden en skogsdunge med trevliga klätterträd.

Den här kullen var en härlig plats för ungar i alla åldrar

och eftersom den ligger mitt i ringen av hyreshus

hade föräldrarna bra uppsikt över oss.
Där kunde man sitta på en filt i gräset och byta bokmärken eller hockeybilder

medan man drack saft och åt Mariekex.

Att spela brännboll på en sluttande kulle gick ju… sådär.

Men vi gjorde det ändå.

När det var middagsdags så pinglade min mamma med

en liten vällingklocka från fönstret på tredje våningen.

Det var pinsamt men effektivt.

Kullen finns kvar – men jag vet inte hur det är med lekredskapen nu.

Karusellen, den livsfarliga fanns kvar när mina barn var små i alla fall.

Något år efter den här bilden togs så flyttade vi till en villa där mina föräldrar fortfarande bor.

Svensk Psalm 717

Så kom du då till sist, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder,
men det var bortom bilderna du kom.
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen,
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor.
Du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
Du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare, bli kvar hos mig.
Det mörknar och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast som
sjunger timman innan gryningen.


Text avYlva Eggehorn
Musik av Benny Andersson

Snart är det sommar

Och årets festival rymmer många godbitar.

Filmtajm

I dag var våren ett minne blott.
Så efter högmässan passade det sååå bra att titta på film med konfirmanderna, alltmedan snön vräkte ner utanför fönstret.
Och rolig var filmen:
http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_24218.svd

Vårtecken

Blåsippor i backen står.
Tofsvipan på åkern går.
Bofinken i björken smög och
ormvråken, ja den flög.

Och första fikat ute i solen.

Ja det var en välsignad dag...

Sitter här med Maria och undrar vad hon vill att jag ska berätta om på söndag....
Den här bilden har ju inget med bebådelsen att göra men jag tycker den är så ljuvlig. Maria sitter med Jesus på sitt knä som pussar på Johannes döparen.
Konstnären är William Bouguereau.

Intresseklubben...

En timme styrketräning, en timme simning (500m), bastu. 

Skönt trött :)

YouTube - Like Humans Do Lyrics

Fattigsverige

Aftonbladets Jessica Ritzén: ’Känns som jag väckt liv i Fattigsverige’ Nyheter Aftonbladet

Bra att Jessica gör det här experimentet. Att hamna på välfärdssamhällets ytterkant innebär en stor stress. Jag vet – jag har varit där. Det är många år sen men fortfarande kan jag komma ihåg den där krampen i bröstet när jag satt och noggrant räknade hur jag skulle lyckas betala mina räkningar och få ihop till middagsmaten. Oftast hamnade jag på minus – och att strunta i vissa räkningar var aldrig något alternativ. Räddning på denna tid (tvivlar på att det är möjligt längre) var att man kunde få dela upp vissa räkningar på t.ex. tre månader.

Oron var konstant och det sätt man blev bemött på av socialassistenter (inte alla dock) skapade en obehagskänsla. Var 14:e dag måste man personligen gå till Socialkontoret, sitta tillsammans med de andra i det lilla väntrummet och alla ville vi nog helst sjunka genom golvet.
Det här var på den tiden innan man hade låsta dörrar till assistenternas rum. Vid mötet blev man ofta utfrågad in på bara skinnet och känslan av att vara i det underläget var väldigt förnedrande.
Oanmälda hembesök gjordes och man fick sitt hem inspekterat – också mycket förnedrande. Det förekommer förhoppningsvis inte längre.

Genom mitt arbete och även utanför, möter jag människor som är i den här situationen att de tvingas söka ekonomiskt bistånd. På vissa områden fungerar det bättre nu än förr men på andra är det betydligt sämre. Känslan av att vara beroende och att må dåligt för att pengarna aldrig räcker, den är likadan. Man känner skam.
Det är en stor och tungrodd verksamhet som socialtjänsten har. Många som arbetar där blir själva slitna och långtidssjukskrivna av att möta förtvivlade och nedgångna människor och av att utsättas för hot och trakasserier.

Till kyrkan söker sig många för att få lite hjälp – särskilt till julen och till sommaren. För de som har barn är det extra tufft att se hur deras kompisar åker på semestrar man själv aldrig kan göra. Barnbidraget räknas som inkomst och dras från den ynkliga ekonomiska norm som finns. Att veta att kompisarnas barnbidrag får användas till kläder och saker just till barnen – det gör ont, för att inte tala om de som har råd att låta barnbidraget gå direkt in på ett sparkonto som de själva får förfoga över när det fyllt 18.

Det här borde vara en politisk och socialt brännande angelägenhet – hur vi hanterar det som rör människor i beroendeställning. Det är sannerligen inte skattesänkningar vårt samhälle behöver. Det är medmänsklighet och värdighet och den som trillar på sidan, blir utstämplad och kommer i beroendeställning ska inte behöva somna varje kväll med gnagande oro i magen hur de ska klara sin försörjning.


Har lagt till Jessicas blogg i blogglistan!

Kampen mot ondskan

Jimmie Åkesson har inga horn i pannan Ronnie Sandahl Kolumnister Nyheter Aftonbladet

Apropå föregående söndags tema.
Någon som tänker på "Ulvar i fårakläder"?

Viktigt!

Solen visar sig.
:)

Fregatten

Eller hur? Det ser ni väl?
:)

Semesterbild

Fregattfågel.

Öh, eller Pelikan är det ju..

Tages - Sleep Little Girl

Söndagen blev en sann vilodag
:)

Dagens känsla

Äntligen

Så kompletterade jag mitt kort till styrketräningen med ett kort till simhallen. Först träna en timma - sen simma med dämpad mysbelysning, soft musik och oljelampesken ca 50 minuter och sen en stund i den eucalyptusdoftande bastun. Så skönt trött nu - det här ska bli en god vana.

Hur är det?

YouTube - The Killers- Human

Jasså, det var den som spelades upp i mitt huvud när jag vaknade i morse. Hm...

Efter pensionentips?

Daphne Selfe är 80 år och fotomodell Sofis Mode Aftonbladet

En vårmålning

Monet kan man ju också vila ögonen på i väntan på våren... ja, målningen då.

En annan park

När snöslasket är som värst kan jag ju alltid titta på denna bild och minnas parken i regnskogen och den goa fuktiga värmen...

Morgonmässan (på vår kurs om teologi och klimat) blev en meditativ och innerlig stund – med dikter av poeten och prästen RS Thomas, suggestiv musik och den fantastiska altartavlan som består av ett stort fönster mot skogen, bergen och vattnet.


Tillkommelse

Och Gud höll i sin hand
ett litet klot. Se, sade han.
Sonen tittade. I fjärran
som genom vatten, såg han
ett förbränt land i vilda
färger. Ljuset brann där
borta; härjade byggnader
kastade skuggor. Likt en
lysande orm rullade
en flod ut sig, glänsande
av dy.

På en kal
höjd stod ett kalt träd
och fördystrade himlen.
Människorna sträckte upp
sina magra armar mot det,
som om de väntade att
en försvunnen april skulle
återvända till dess korsade
grenar. Sonen betraktade dem.
Sänd mig dit, sade han.

RS Thomas

På kurs med delfiner

Men usch...

...nu åker jag på kurs. Det är inte usch - men så tidigt på morgonen - det är usch!
Ska jag bli klimatsmart nu?

Nu är det klippt

Nån större skillnad blev det väl inte

- och lugg? Nää...

Vill se!

Prerafaeliterna - Nationalmuseum

Vart tog februari vägen?

I februari stod levandet still.
Fåglarna flög inte gärna och själen
skavde mot landskapet så som en båt
skaver mot bryggan den ligger förtöjd vid.

Träden stod vända med ryggen hitåt.
Snödjupet mättes av döda strån.
Fotspåren åldrades ute på skaren.
Under en presenning tynade språket.

En dag kom någonting fram till fönstret.
Arbetet stannade av, jag såg upp.
Färgerna brann. Allt vände sig om.
Marken och jag tog ett språng mot varann.

T. Tranströmer