I det organiserade kaoset en kvart innan klockringningen har jag klätt om till konfirmationsgudstjänsten och står vid porten för att hälsa lite på folk innan jag ska möta upp de nervösa konfirmanderna som väntar omklädda i församlingshemmet. Snart ska vi tåga in i procession.
Då kommer han in genom kyrkporten.
En av Sveriges bästa författare och en stor favorit för mig.
Jag hör min mun säga - samtidigt som jag hugger hans hand;
"Hej (och tilltalar honom vid förnamn), vad roligt att se dig här!!
(som vi hade känt varandra i 20 år eller så).
En rad boktitlar passerar revy i mitt huvud.
-"Ja, jag ska se mitt barnbarn bli konfirmerad här i dag".
Efter gudstjänsten som blev fantastisk och ytterligare ett par uppdrag flydde jag ut i spenaten för att begrunda.
4 comments:
Gav begrundandet något resultat? Och visst kan det vara så att det känns som om man känner personer man följt genom böcker eller TV. De är ju kända för oss, på ett plan.
Jo - och inte tänkte jag mig för - blev så häpen när jag såg honom stega in i kyrkan. Men han kanske är van...
:)
Precis det (ungefär) stod det om i KT idag. Jag tänkte nästan att det var samma incident, men det kunde det ju inte vara.
Ja Cecilia,läste nyss om det mötet i KT. Tänk så det kan bli när man blir vän med en författare.
:)
Post a Comment