Dråpliga syftningsfel

Tror inte riktigt på lokalblaskans rubrik häromdagen:

" Hund bet ihjäl kanin efter ett par glas vin"

Skateboarding Dog

Tidens flykt

Åh, kära nån, snart 2010.
Vart tog de där tio åren vägen
fram till nu?

Chris Rea - Driving home for christmas

GOD JUL!

Var är Jesusbarnet?

Här är den.
Missade en liten knapptryckning bara...








Strax innan jul var det en mamma som gick ner i källaren för att leta fram julkrubban. Den fanns där julsakerna brukade vara fast de flesta julsakerna var redan framplockade – det var nästan bara krubban som fattades. Hon hittade kartongen där krubban låg och gick upp till stora rummet för att ställa krubban på det där bordet som den brukade stå.

Först ställde hon stallet på plats. Sedan hittade hon herdarna i kartongen, en av dem hade tappat sin stav, kanske kom den fram i botten på asken tänkte hon. Josef och Maria ställde hon in i stallet på var sin sida om krubban och de vise männen med sina presenter i händerna fick stå på ett litet led vid ingången till stallet.

Änglarna fick stå bredvid herdarna, lite utanför stallet. Det var ju änglarna som berättat den glada nyheten om Jesusbarnet för herdarna. Kring herdarnas fötter fick fåren sina platser. Sist av allt satte hon upp stjärnan på stallets tak, stjärnan som ledde de vise männen hit till barnet.

Men, tänkte hon, var är Jesusbarnet? I lådan fanns det nu bara kvar en herdestav som hon satte i handen på herden som tappat den. Mamman gick ner i källaren och letade överallt. Inget Jesusbarn hittade hon.

Nu blev det bråttom. Hon gav sig ut för att köpa ett Jesusbarn. Hon gick till flera affärer. Där fanns tomtar, snögubbar, glitter och tusen saker – men inget Jesusbarn. Ja, det fanns ju inga krubbor heller för den delen.

Till sist gick hon till en hemslöjdsaffär. De har väl i alla fall julkrubbor tänkte hon.
Damen i hemslöjdaffären sa att det såldes för lite av sånt så de hade inte beställt hem några julkrubbor i år.
Då blev mamman alldeles förtvivlad och sa; Men det är ju det julen handlar om, att Jesus föds till jorden för att visa alla hur mycket Gud älskar oss. Julen handlar ju inte om tomtar och glitter.

Damen i affären lutade sig fram mot den ledsna mamman och nästan viskade;
- Nej julen handlar inte om tomtar och glitter men vet du vad. Varje människas hjärta kan vara en krubba åt Jesusbarnet om man vill. Bär man honom i sitt hjärta, då vet man vad julen handlar om.

Mamman blev lite förvånad men det var ju kloka ord det där. Hon tackade och gick hem.

När hon hängt av sig kappan mötte hon sin lille son som hade varit ute och åkt pulka med sin pappa.

Du, sa mamman,
-vi har inget Jesusbarn att lägga i krubban men ditt hjärta kan vara en krubba för Jesusbarnet. Det viktigaste är att han finns där sa mamman och klappade på pojkens bröst. Då kände hon en liten bula genom tröjan.

- Men vad har du innanför tröjan?

Pojken stoppade ner handen innanför sin tröja och fick fram…
det försvunna Jesusbarnet.

-Han har varit med mig och åkt pulka.

Men, så bra, sa mamman och suckade så där konstigt som föräldrar gör ibland.

Julkrubban

Tack vare en krönika i DN som handlade om hur krönikören förgäves försökt hitta en julkrubba i någon affär fick jag inspirationen till en betraktelse om det försvunna Jesusbarnet. Av någon anledning går det inte att klistra in texten jag kopierat från Words till inläggsrutan. Har någon ett tips hur jag ska göra vore det bra.

Lite om Egypten

Borde väl skrivit en reseskildring om hur det var. Jo, lagom varmt som en svensk sommar när den är som bäst. Fiskarna i Röda havet som nosar på oss när vi snorklar och pyramiderna starx utanför Kairo. Det är en upplevelse.

För ca 20 år sedan låg pyramiderna verkligen i öknen men nu när Kairo vuxit så är de alldeles intill. Det bor över 20 miljoner människor i Kairo - så ni fattar...

Klockan 5 ca vaknar man av minaretutropen...

Surprised Kitty (Original)

En varmare adventstid

Solen skiner på gnistrande frostnupet landskap

och det känns lite märkligt att ge sig av i adventstid till varmare breddgrader.

På bilden ser man Nilen, förra gången det begav sig.

Nu ska jag ladda med solens D-vitaminer ett par veckor

och hoppas komma fulladdad tillbaka, veckan för jul...

Gud, din värld är full av stinkande städer
och hopträngda, hungriga människor,
barn som ingen ber för
och åldringar berövade sin värdighet.
Hur står du ut? Varför gör du ingenting?

Gud, din värld är full av skövlade skogar,
smutsiga hav, växande öknar, smältande is
och horisonter som ingen längre kan se.
Hur står du ut? Varför gör du ingenting?

Gud, din värld är full av blodiga krig,
etniska konflikter, terror och övergrepp.
Hur står du ut? Varför gör du ingenting?

- Det är er värld, svarar du.
Jag, som är er Gud, lever i slummen,
andas den förorenade luften,
är hungrig och utan skydd.
Bara ni kan rädda jorden - och mig.

Jonas Jonson

I detta tecken, seger

Adventshopp

Kristus, vårt adventshopp, kala bruna träd,

etsade mot vinterhimlen, naturen täckt av prasslande löv,

jorden hård och kall, påminner oss om att förbereda din ankomst,

förbereda oss för den tid då dina fotsulor ska trampa vår mark,

när du blir en av oss,

för att bli en som vi.

Kate McIlhagga

What If God Was One of Us

Där min nästa är - där är Gud.

http://webbshop.svenskakyrkan.se/

Favorit i repris - glöm ej sätta på ljudet!

I still haven't found

Närvaron av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

T. Tranströmer

This Is My Life

Hittade detta guldkorn...

Konfirmandträffsavslutning

-Och så kan du NN blåsa ut ljuset. Kom ihåg att hålla handen bakom ljuset.
"Splatt"
-Ja, just det. Handen bakom hade varit bra...

You Deserve Better

Inför kyrkoårets slut

Ingenting i tiden går
någonsin förlorat.
Kanske är det just detta,
som är domen: att ställas
inför sina egna tankar,
då det oförlåtna är oförlåtet
och det viskade fullt hörbart.
Herre, jag ber dig,
låt denna dag bli en dag,
som jag kan stå för
vid tidens slut.

Caroline Krook

Little Britain - Scottish Hotel #3

Minns i november

:)

Hjärtats slag

I ordet barmhärtig finns både bröst och hjärta.
Att få vila i en famn,
tryckt mot ett bröst,
höra hjärtat långsamt slå.
När allting är som eländigast
kan du alltid längta efter
barmhärtighet.

(Ulf Nilsson)

Salvatio/Befrielsen

Vi har nu anlänt till stationen Salvatio i vårt konfirmandarbete. Det handlar om befrielse eller räddning. Vi ledare ska inleda passet med att dramatisera "den förlorade sonen". I vanlig ordning börjar vi först med fika och en andakt som jag just nu förbereder...

Ljus och minnen

Nu ska jag bege mig ut och möta upp församlingsbor på våra kyrkogårdar. Vi bjuder på kaffe och stilla sång och musik i våra kyrkor lite senare i eftermiddag. I helgen blir det minnesgudstjänster då vi tänder ljus för var och en som avlidit sen förra årets allhelgonatid. Önskar alla en fin helg.

Inför allhelgonahelgen

Jag har en bild på mitt visitkort som föreställer en resa i en öppen båt. Det sitter ett par människor i båten och bakom dem, längst bak i båten står en man med ryggen mot betraktaren. Han har en vit skjorta och vita byxor, hängslen och en hatt på huvudet. I händerna har han en lång stav som han använder för att föra båten framåt. Så där som man ser på bilder från Venedig.

Vattnet är en bred å där den ljusa lövskogen speglar sig. Det är vår och det skira solljuset kan man bara ana. Påskliljor och pingstliljor lyer upp i gräset närmast betraktaren. På andra sidan ån, den späda grönskan i lövträden och marken fylld av vårblommor i gult och blått.

Just så här vill jag föreställa mig den sista resan. Resan genom döden till det livsom aldrig dör. Påskliljan påminner om uppståndelsen, om Jesus som gick före oss genom döden för att kunna möta oss när vi ska göra den sista resan.

Jesus Christ Lizard

Bilden

Solen som äntligen visar sitt ansikte lyser upp fruktträden och rönnarna i trädgården som jag ser från mitt arbetsrum. Ställer jag mig upp och tittar genom fönstret åt höger så ser jag sjön och skogarna bortom den. Även där lyser solen.
Jag sitter och jobbar med helgens minnesgudstjänster och när jag grunnade på predikan fick jag syn på en bild.

Nu vet jag hur predikan ska börja...

Psalm 807 ur psalmer i 2000-talet;En psalm om en orättvis Gud-tack

Vem låter solen lysa fritt för alla som bebor vår jord?
Och vem tar odågan till son till bords och bjuder på kalas,
när brodern som gjort allting rätt besviken stannar utanför?

Och vem är herden, han som går från flocken för ett enda får.
När arbetarna som fick jobb i sista stund får samma lön
som de som slitit hela dan
- vem är den arbetsgivaren?

Vem öppnar upp sitt paradis för tjuvar och för främlingar?
Han tänker inte på vårt sätt, han låter nåd gå före rätt.
Gud måste vara orättvis
- det är vårt enda hopp till sist!

Freed Kaan
Översatt av: Ylva och Elisabet Eggehorn

The Beatles - All you need is love [With lyrics]

Klart

Beslutet om samkönat äktenskap klart.

Vigseln

Vigselrätten säkrad i kyrkomötet!

Liten trosbekännelse

Denna använder vi på våra andakter med konfirmanderna:


Jag tror på kärleken, liksom du.
Jag tror att varje gång vi gör det minsta lilla gott
så blir mörkret mindre skrämmande
och ljuset en aning vackrare och starkare,
som en duva som landade på din axel.

Jag tror på livet, liksom du.
Det finns förlåtelse
för det onda och det dåliga vi gjort.
Jag tror att den som pinats, ändå får upprättelse,
och att döden inte behöver vara slutet.

Jag vet att tron kan öppna dörrar
som inte kan öppnas med andra nycklar,
och att allt det som människor inte kan lösa, kan lösas ändå!
Jag tror att det finns en fader som fångar dig och mig
varje gång vi vågar hoppa ut i det okända.

Ulf Nilsson

Sorgen och glädjen...

Ser på de två inläggen nedan och inser hur nära glädjen ligger sorgen eller vad man nu säger..

Quadruplet Babies Laughing

REM Everybody Hurts

Lyssnade vi på med konfirmanderna i dag nu när vi pratar om det svåra i livet.

Det vete katten!

Brrr... ska nog sova ihop med varma vetekudden i natt. Ja, jag vet (!) inte om det är vete. Kanske är det körsbärskärnor. Hursomhelst; ät inte vete - värm det i micron och lägg vid fötterna i sängen, mmm.

Vi tror

Vi tror ock på en helig
allmännelig kyrka
med snälla gamla tanter
och en ren handikapptoalett.
Med konfirmander som prasslar
i sina alltför stora täckjackor.
Med blommor som plockats av kyrkvärden
och satts i vaser vid varje bänkrad.
Med ett barn som dinglar
med benen och gäspar.
Med en kyrkvärd som stakar sig
på svåra ord i dagens episteltext.
Med en präst som stillsamt
försöker förklara
alla stora gåtor för oss
på knappt tio minuter
medan barnet glider ner på golvet.
Ge oss lite tröst! Och tala inte
om domen!

Vi tror ock på en helig
allmännelig kyrka
med meddelanden och ännu
en påminnelse om vår dödlighet.
Med förra söndagens kollekt
Som uppgick till 314 kronor.
Med ett mummel då och då
i Fader vår
-inte ens där är vi säkra på texten!
Med en solstråle som lyser
in genom fönstret
och låter sitt ansikte lysa över oss.

Alla är välkomna till kyrkkaffe
i församlingssalen.
Alla är lite svettiga i handslaget.
Alla har vi våra egna idéer
och prästen ler diplomatiskt
när vi berättar.
En helig allmännelig kyrka
som varje söndag
sedan 2000 år tillbaka tar
ett litet steg
uppåt mot himmelriket,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och
ett evigt liv.

Ulf Nilsson

Isdans

I morse åkte skatorna skridsko i fågelbadet...

Lägerhelgen

Visst blev det regn och visst fick vi ha vårt bibelspår inomhus.
Men på söndagen kom ju solen - så lite frisk luft och en hyfsad promenad blev det då i alla fall.

Vi har hunnit mycket, både lek och allvar, gudstjänst och mässa.
Filmtajm på lördagkvällen, "Bruce den allsmäktige" som passade bra inför söndagens gudstjänstvekstad med b.la förberedande av konfirmandenas förböner.

Många skratt och mycket mat har vi fått.
Det ska bli skönt att få sova i den egna sängen i natt...

Lägerväder

I morgon åker vi på konfirmandläger.
Det märker vi på vädret.

Apropå...

Sverige, en ankdamm?

Gåta

Är det jag eller är det hösten som är på väg?

Inför helgen, svensk psalm 256

Var inte rädd.

Det finns ett hemligt tecken,

ett namn som skyddar dig nu när du går.

Din ensamhet har stränder in mot ljuset.

Var inte rädd. I sanden finns det spår.

Han älskar dig,

han väntar dig i kväll –

en kväll när du förstår hans hemlöshet

och hur han längtar efter dina steg:

från evighet har han stämt möte här.

Var inte rädd.

Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

En dag skall du bekänna högt hans namn,

hans kärleks frid som ingenting begär.

Du är på väg.

En dag blir natten vit.

En dag och stjärnor växer ur hans famn.

Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,

du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehorn

Så mycket det ÄR!

När jag tittar i min kalender så tänker jag att en höstsemester skulle sitta fint...

Kyrkvalet

Och idag går vi och röstar.

Mff..

Jag är väldigt skeptisk till sjukvårdsupplysningen kan jag säga nu efter gårdagkvällens skrämskott beträffande en liten person i min närhet...

Brrr

Men hur kallt var det i natt?
Vaknade med rimfrost på tårna...

M Birros nya blogg

http://blogg.passagen.se/marcusbirro/

Ansikts...

YouTube - Ansiktsburk

Ja, ja - nu är jag på ansiktsboken också efter alla vänliga uppmaningar.
:)

En del att smälta

Efter en halv söndag med de nya konfirmanderna inleddes veckan med att stiftets präster och diakoner samlades i stiftsstaden i tre dagar under temat "Människan är alltid större". Föreläsningar har varvats med gudstjänster, film, samtal, god mat och underhållning. Och så vill man ju prata med alla dem man nästan bara hinner träffa just såna här dagar.
Sa jag att jag är trött?

Vila och arbete

Ett dygns andhämtning i det vilda under den bleka septembersolen. De första löven har redan singlat ner på marken, fast det låtsas vi inte se..
Allt är så tyst och stilla. Bara gärdsmygen hörs ibland där den smyger i undervegitationen och korpen talar om att den finns minsann.

Färgerna förändras och dofterna är annorlunda.
En liten paus innan arbetet tar över igen.

I morgon första träffen med de nya konfirmanderna sedan inskrivningen förra söndagen. Det blir spännande..

Så...pass?

I morse satt vi kaffet i vrångstrupen när vi läste om en beslagtagen moped som framfördes i trafiken. Enligt notisen var den både oförsäkrad och avslätad (!)

Apropå strupe blev jag påmind av någon som sett att struprännor fanns att köpa. Kanske bra att ha när man sätter kaffet i halsen...

Jag vet inget om morgondagen.
Men jag vill vila i din hand.
Jag i dig, och du i mig,
liksom du är i allt.

Bergen, havet, himmeln.
Gräset, mossan, träden.
Sparven, svalan, haren.
I alla människor.

Med dig är jag en del i allt.
Detta fyller mig med trygghet.
Att inte veta något om morgondagen.
Men att våga vila i din hand.

Ulf Nilsson

Livet, på djupet

Den vindstilla morgonen ror jag ut ett stycke på sjön. Efter en stund drar jag upp årorna och låter dem vila i tullarna.
Sjön är spegelblank. Endast lommen spränger den vilande vattenytan. Jag hör koltrasten och rödhakarna kvirra från träden i skogen.
Jag blundar för att lyssna in en sång långtifrån.

-Nu kan det väl smaka med lite kaffe!

Jag tappar nästan balansen och får ta tag i båtrelingen.

- Är du inte klok, ska du skrämma livet ur mig?
Inser genast det absurda i frågan samtidigt som jag stirrar på den framsträckta kaffemuggen som han håller i sin hand. (Brukar han ha vita handskar?)

Är det inte märkligt hur han dyker upp i de mest oväntade ögonblicken? När livet är som starkast och vackrast, ja då kommer hans löjliga kapuschong guppande fram i min väg.

- Drick kaffet nu. Det är nybryggt.
Funderar en sekund över när/var/hur han har bryggt kaffet innan jag greppar muggen.
Det smakar faktiskt gott.

- Så ofta som jag går över kyrkogårdar och besöker gravkapell. Det är väl där du borde hålla hus?
- Vad skulle jag göra där? Där finns inget arbete för mig. Min plats är bland de levande.

Ja, för att skrämma upp och oroa, tänker jag.

Då glittrar det till under kapuschongen...

- Nu ska du inte vara så arg. Jag hjälper också till att få människor att ta sina liv på allvar och att få dem att se vad som är viktigt i livet. Vågar de inte möta mig, hur ska de då våga möta livet på djupet? Förstå att ta vara på allt detta vackra och vårda sina relationer.
- Jovisst, kanske det. Men många blir ju brutalt påminda om din tillvaro innan de hunnit reflektera över sånt.
- Jo (han suckar) Jag kan ju inte utföra mirakel.
- Nä, det är väl inte din uppgift precis…

Jag dricker ur sista kaffeslurken och där, på botten av muggen framträder en bild.
Det är bilden av timglaset, symbolen för tidens obevekliga gång.

När jag ser upp är han naturligtvis borta och jag ser en fisk, en abborre ligga och sprattla på durken. Var kom den ifrån?

Fisken, de kristnas äldsta symbol, det hemliga tecknet som ritades i sanden eller ristades på muren för att meddela de troende att här finns vi, här möts vi och firar gudstjänst. Ordet fisk på grekiska avslöjar initialerna för Jesus Kristus.

Jag lyckas fånga upp den sprattlande fisken och kasta ut den i sjön, till dess rätta element. Nånstans hör jag orden; ”kasta ut på djupet”.

Lukas 5: 1-11

Full fart

YouTube - Turbo Hamster

Det gäller bara att hålla balansen.
:)

Skarpt läge

Snart kastar sig september över mig som ett nyvaket lejon och morrar att höstterminen börjar på allvar. Dags att ställa in skärpan.

Ont om bär?

Läste i lokalblaskan häromdagen att "Vägverket i Kalmar län är väldigt restriktiva med syltning"...

Dimmigt minne

Ett mycket suddigt foto av en blyertsteckning gjord på semestern.
Men inte vill jag att sommarens goda ska försvinna in i dimman.

Att vara

Det var svårt att slita sig från blåklockorna, gärdsmygen och kattugglans nattliga hoande. De sköna lata morgnarna med en bok i handen på altanen. Promenaderna till sjön och till kantarellerna. Den stjärnklara natthimlen och stillheten.
Nej, jag ska inget säga om tidens flykt eller varats olidliga lätthet...
Allt har sin tid - och jag ser fram emot att arbeta nu.

Lite till

Snart är det slut på de rofyllda dagarna. Men lite till har jag kvar...

Utsikt från en grästuva eller nåt...

Jo, allt är bara bra, har vant mig vid att ha semester.
:)
Bara hemma och vänder.
I morgon träffa småfolk och sen blir det besök på landet.
Tjipp!

Mer avkopplad än uppkopplad

Ibland måste vi ju se om hemmet står kvar.
Turisterna har intagit vår lilla stad och jag hajar till när jag hör musiken från det välbesökta sagolandet på en plats nära mig. Det är nästan som på festival - fast sångerna är ju lite annorlunda förstås...

Inne på andra semesterveckan börjar jag varva ner.
Ja, det är möjligt och det är välbehövligt.
Lite väl tyst i det vilda, nu när fåglarna häckat färdigt.
Mest hörs gärdsmygens tjippande och ollonborarnas brummande vingslag.
Nu väntar jag på fladdermössen...

En liten lovsång till Kyrkan.

Det är något särskilt med att gå i kyrkan på semestern. Att besöka en annan församlingskyrka. Tassa in på kvällens veckomässa, hälsa på kantorn som oftast är först på plats. Tända ett ljus och hålla en tyst förbön för några som står mig särskilt nära. Det doftar hemma i kyrkan, av stearin och andakt.

Så droppar de in, en efter en. Några kvinnor och en man. De talar lite med varann om krämpor och vädret, prasslar fram den första psalmen. Så kommer prästen, min kollega. Hon går runt och hälsar på oss, den lilla skaran som sitter på våra stolar i koret.

När hon hälsat på alla och återvänder till platsen vid altaret så hör jag viskningen från en av damerna;
-Korset är vänt åt fel håll.
Inser strax att hon menar korset på kalkklädet...
Mässan går lika bra för det och när prästen dukar av innan tackbönen är korset på rätt sida.

Jag gläds över att tillhöra en kyrka där man kan råka göra annorlunda. Det blir inte fel ändå.
Jag är glad över att känna mig hemma här.
Jag är också glad över att kyrkan finns där för alla som behöver den.


Just idag behövde jag den väldigt mycket.

Semester

Tittar väl in någon gång.
:)

Nedräkning

Telefonen ringer ganska mycket på förmiddagarna.
Många vill passa på att prata gravskötsel och/eller förlänga gravrätten.
Ett och annat samtal vittnar om den ensamhet många upplever i sommartid och då känns det bra att tiden finns nu för att lyssna.

Så många människor känner sig bortglömda då andra semestrar och har trevligt
och så har vi dem som aldrig har råd att göra något, som blir utanför pga ekonomin.

På eftermiddagen, när telefonen tystnat, går jag min lov på kyrkogården och möter församlingsbor som är där för att vattna och pyssla om nån anhörigs gravplats.

Utvärderingen av årets festival är författad och skickad och festivalpärmen har ställts undan.

Förberedelserna för morgondagens begravning är klara och jag sorterar och städar mitt skrivbord.

Snart börjar min semester…

Ann Heberlein - Sommar i P1 - sr.se

Svenska kyrkans internationella arbete

Karin Långström Vinges blogg: Hela världen bloggar

YouTube - Ferlin

Min lilla väska väckte några samtal om döden...

Gott slut

Så åker jag hem i gryningen då sista festivalnatten är slut. Bär med mig några fina samtal som jag vet betytt mycket för de inblandade. Svenska kyrkan behövs och bra vänner behövs för den som är ung och också för den som är äldre. Vi människor behöver kärlek, omtanke och trygghet. Thåström sjöng för oss i natten...

Allsång i parken

Fredag på festival

Månen är en gul apelsin, lite naggad i kanten när jag går vägen från festivalplatsen till kyrkans parkeringsplats i natten. Då sitter den plötsligt där, haren och ser ett kort ögonblick på mig innan den skuttar iväg.
Musiken följer mig hela vägen till bilen och jag tänker på när jag bodde här och somnade till festivalmusik på lagom avstånd.

Detta var kvällen när Winnerbäck spelade på Pampasscenen och sa ungefär så här; "Hej, er såg jag igår också, hoppas vi ses i morgon igen. Jag bor här."

Detta var kvällen när en ung kille bestämde sig för att åter gå med i Svenska kyrkan efter att ha pratat med oss.

Detta var kvällen då strömmen fungerade och kaffebryggaren gick varm.

Detta var kvällen då jag åter igen insåg hur viktigt det är att kyrkan finns med på festivalen.

Natten

Tidigt i morse när det börjat ljusna och en ännu rund måne kikade fram bakom molnslöjorna kom jag hem från nattens äventyr på festivalen. Några regnskurar fick vi men annars uppehåll och gott humör. Många goda samtal och fina möten blev det.
Så blev vi plötsligt strömlösa och alla kaffesugna besökare fick gå och handla sitt kaffe istället. Någon ledning hade brunnit...

Gjorde mitt tredje försök (på tio års festivalande) att äta Langos. Neeej, förstår inte poängen med den halvhårda plattan med lite gräddfil och rödlök på och helt kryddlös kändes det som.
Nu ska jag inte försöka nån mer gång. Basta!

Vårt tält står nära Pampasscenen som är näst störst så när det spelas där är det lite svårt att prata. Däremot har vi bra avstånd till största scenen, Hawai och kan se storbildsskärmen tydligt från vårt tält. Jag fick avnjuta Killers band på det sättet och ljudnivån blir lagom på lite avstånd.

Festival

Tur med vädret första festivaldagen och kvällen (Och kameran låg kvar hemma). Lugn inledning och Smålandsrullen är tillbaka!! Hann tyvärr inte med Winnerbäcks återförening med Snoddas - men Lars ska ju spela varje kväll, så..nån gång ska det väl lyckas.

Nu fick jag just veta att det ösregnar på festivalområdet. Får väl ta med lite extra kläder i kväll.

Meddelande om några som är utklädda till präster också (inte första gången det hänt om man säger så).

För en halvtimme sedan avslutade vi minnesstunden efter dagens andra begravning så jag ska ta en liten vilopaus innan kvällens och nattens bravader.

Tjap!

Snart dax

I morgon ska vi fördela uppgifterna till festivalen och kolla in området.
Det blir säkert mycket regn...
Men först på agendan är en friluftsgudstjänst (inomhus) och en vigsel.

YouTube - Listen To The Falling Rain - JOSE FELICIANO

Fast just nu är det sol...

Sommarens välsignelse

Må du vila på gröna ängar,
må du fina frid vid stilla vatten,
må du dricka ur livets klara källa.

M. Lönnebo

Födelsedag

Ett år idag!

Sista juni - redan!?

JUNINATTEN

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan det har mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juninatt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

H. Martinson

Sommar...

God helg!

Lite paus innan helgens bestyr

:)

Snart på en plats nära mig...

Dagens lunchtest:

Din personlighetstyp:
Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

Pja, stämmer ganska bra fast jag tycker om att vara ensam ibland. Det är t.om nödvändigt skulle jag säga.

Och hur är du?

http://se.41q.com/

Bästa medicinen

Hängt framför David Garrett en timma. Han är outstanding.
Alla bekymmer försvinner under tiden jag lyssnar.
:)

Svenska kyrkan på festival

Sista chansen att anmäla sig till Hultsfredsfestivalen 8-11 juli 2009.

Präster, diakoner och andra aktiva inom Svenska kyrkan efterfrågas.

http://www.trotsallt.se/index.html

Inte så pigg som jag hoppades kommer jag hem efter en halv och dimmig arbetsdag.
Lägger mig med det allra sista numret av tidskriften Trots allt och bläddrar andäktigt. Kommer att sakna denna innehållsrika skrift.
Vet att jag berättat tidigare om sånt jag läst här.
Nu har jag inte hunnit läsa så mycket i detta sista nummer - men kanske finner jag en pärla att visa senare.
Och korsordet! Det galet kluriga - hur ska det kunna ersättas?

Sömn är absolut bästa botemedlet -
och sovit har jag, mycket.
Återtagit makten över elaka viruset
Snart är jag på g igen
:)

Snurra min jord

Ja, det snurrar och hjärnan är fylld av snor. I spegeln ser jag nån som liknar Stallone efter en boxningsmatch från någon film.

Trevlig midsommar!

YouTube - helen sjöholm-änglamark

Son&sonson

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=109786694

Hemma

Hemma nu.
Så tyst det är.
Min resa har varit bra och den gav många tankar.
Som alltid hälsar jag på föräldrarna på vägen dit och på vägen hem.
Pappa har just förstorat en bild av mig där jag är tre år.
För en kort tid sedan var mina barn där och nu ser jag sonsonen vingla fram stolt på små ben och le så de fyra tänderna syns.
Tiden försvinner in i evigheten.

Tiden flyger

Oj, så fort tiden går när man har trevligt!

Det är ju inte så ofta vi hinner träffas, dels pga avståndet, dels pga jobb.

Nu jobbar t.ex yngsten till 18.00 i dag - men snart är klockan slagen.

Och efterrätten från igår är orörd - vi blev så mätta.

Vart tog dagen egentligen vägen?

I morgon ska jag träffa sonsonen som ännu är väldigt förkyld.

Han har börjat gå nu och det vill jag se!

Kvällen

Lagat mat ihop och ätit gott.

Pratat, pratat och skrattat, skrattat.

Dags att sova, sova.

Mina ungar är bara så bäst!

Ungarna de väntar...

YouTube - Vandrar I Ett Regn - Pugh Rogefeldt

Friluftsgudstjänst i kyrkan blev det idag eftersom regnet hänger lite i luften.
Om en knapp timma blir det dop,
sen åker jag till fjärde storstadsregionen igen.
:)

Och mitt i studentyran hamnade vi...

Laserdome

Utrustningen hänger där och väntar.
Tunga västar med blinkande lampor och laserpistol.
Sen ger man sig in i striden genom dörren där.

I morgon

Åker vi på hemlig resa med konfirmanderna.
Vi har alltså inte berättat vart vi ska
men de har fått lite kluriga ledtrådar.

YouTube - ♪ Smile - Charlie Chaplin

Franska Trion fastlåst i kärlek

Såg på "De kallar oss artister" i gårkväll - det här är en av Håkan Hellströms favoriter. Tycker den är outstanding! Hahaha.

Valvaka

Jo, men det går ju riktigt bra - och så kan man lysna på fin musik under tiden.
:)

Lina Sandell-muséet

Linas fönster.

Mitt fönster är just nu dränkt av vattendroppar för här utanför vräker regnet ner...

Jo, församlingsresan gick bra trots spridda skurar och isande vindar och aldrig är väl kaffe så underbart som när man gått och frusit en timma. Två muséer och två kyrkor har vi besökt.

Lilla Titan

I helgen lämnade entitans ungar holken. Lillen här landade först på trädäcket, sen flög den mot räcket. Men med en hjälpande hand fick den luft under vingarna och flög glatt iväg in i grönskan.

Utveckling

Pingsthälsning

En hänryckningens tid och att solen värmer hela landet gör det inte sämre. På väg till dopgudstjänst i den gamla vackra träkyrkan och i kväll blir det musikgudstjänst. Efter det väntar fåglarna i det vilda.
Ha en härlig dag!

På slottet

Och här var vi också

Såg inga spöken dock

Resa i tiden

Var är vi nu?

En röst man aldrig glömmer

Minns ni den här?

Lite svalka...

Dags börja planera

Livat i holken

Annons i församlingsblad

Kom ihåg Kristi himmelsfärd!
Pastor Petersen följer med i år.

Ännu en begravning

Begravningarna kommer
tätare och tätare
som vägskyltarna
när man närmar sig en stad.

Tusentals människors blickar
i de långa skuggornas land.

En bro bygger sig
långsamt
rakt ut i rymden.


T. Tranströmer


(Och, nej det var inte han som var i kyrkan i söndags.)

Plötsligt händer det/tyst min mun så får du...

I det organiserade kaoset en kvart innan klockringningen har jag klätt om till konfirmationsgudstjänsten och står vid porten för att hälsa lite på folk innan jag ska möta upp de nervösa konfirmanderna som väntar omklädda i församlingshemmet. Snart ska vi tåga in i procession.

Då kommer han in genom kyrkporten.
En av Sveriges bästa författare och en stor favorit för mig.
Jag hör min mun säga - samtidigt som jag hugger hans hand;

"Hej (och tilltalar honom vid förnamn), vad roligt att se dig här!!
(som vi hade känt varandra i 20 år eller så).
En rad boktitlar passerar revy i mitt huvud.

-"Ja, jag ska se mitt barnbarn bli konfirmerad här i dag".

Efter gudstjänsten som blev fantastisk och ytterligare ett par uppdrag flydde jag ut i spenaten för att begrunda.

Sa jag att liljekonvaljen blommar?
Och smultronblommor sida vid sida med vitsipporna!

Thåström- Långtbort

Stark låt som fastnar. Sätter sig som en post-it lapp i minnet.

Kvällens bästa kommentar

Och snart kommer Piff och Puff.

Dagens mejl, ett liiitet vårtecken

För det mesta går det att klara sig som LCHF-are i olika sammanhang. Men när man blir hembjuden till någon syföreningsdam tillsammans med hela syföreningen och bordet dignar av hembakade kolhydrater - då får man göra lite avkall på sina principer. Men bara lite.
:)

Psalm 954, psalmer i 2000-talet

Du har aldrig begärt av mig
att jag ska skriva kärlekssånger.
Du har aldrig begärt av mig
att jag ska måla ditt porträtt.
Du har aldrig begärt av mig
att jag i ångest,skuld och ånger
jämt ska veta vad som är riktigt
och alltid tro det som är rätt.

Får jag hålla din hand?
Får jag kalla dig vän?
Får jag dela ditt ord och din tro?
Får jag komma ibland
till din blomstrande äng
där ett frö av förlåtelse gror?

Jag har aldrig begärt av dig
att du för mig ska gå på vatten.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska göra det till vin.
Jag har aldrig begärt av dig
att du ska tända sol om natten.
Nej, det enda jag har bett om
är att få tro att jag är din.

Får jag hålla din hand…


Tomas Boström

Kvällens bästa kommentar

Hjälp, jag är med i en rysk tv-show!

Mmm!

Bäret som ger liv Startsidan Allt om Stockholm

Jag vill ha en liter NU!!!

Den här blåmesen bor i en holk under föräldrarnas altan.

Nio ägg ruvar hon på.

Stirra på denna bild en liten stund.

(de tre prickarna i mitten)

Blinka och titta mot en ljus vägg.

Bless you!

Fredagsmuntration

YouTube - Robert Gustafsson - The Ambassador

Själv äter jag bär!!!

Information om Fruktservetten

Trodde det var ett skämt...

Det kom ett mejl...

...i dag - med denna länk;

YouTube - Anna Ternheim Shoreline original

Gissa vad?

Ja, vad handlar det om?

YouTube - Bo Kaspers Orkester - Undantag

Nyladdad

Försökt vara som jord om våren. Tagit emot och tagit in.
Andats, blundat, iakttagit, lyssnat, smakat.
Det var skönt, gott och vilsamt.
Ibland måste man koppla ner,
så man kan koppla upp.
Nu är jag laddad
:)

YouTube - E.Grieg Peer Gynt Suite no.1, Op 46 no.1, Morning Mood

Det blir ingen valborgsbrasa hos oss pga brandrisken. Men det gör ingenting - våren är här iallafall, ja det är nästan sommar. Ett par lediga dagar väntar ute i det vilda.
Trevlig helg tillönskas!
Och kör försiktigt, många djur i rörelse nu.

Blomning

I all hast måste jag ändå berätta att oxeln (?) blommar - eller är det apeln..
whatever, fint är det i minneslunden i alla fall.
Det har varit dagledigsamling med b.la modevisning för och av seniorer.
Kvalitetskläder. Men smakar det så kostar det.
Långt ifrån alla pensionärer har råd att köpa...
Lite samtal, sen lunch och nu fortsätta finslipa konfirmandarbetets cresendo.
En bärbar dator vore fint nu.

Det är så frusterande att måsta sitta inomhus och arbeta när naturen håller på att explodera av utveckling. Alltid är det som mest att göra den vackraste och mest händelserika tiden på året. På våren inträffar nån slags märklig rastlöshet, i alla fall för mig. Jag vill vara med och se allt som händer. Det är nästan farligt också, det märkte jag idag när fiskjusen plötsligt uppenbarade sig över sjön då jag var på väg hem. Jag vill ju titta ordentligt - samtidigt hålla mig på vägen...

Sa jag förresten att två älgar (fjolårskalvar) sprang förbi vår stuga i helgen. Nu stöts ju de "gamla" kalvarna bort och irrar runt både här och där.
Jag säger bara - kör försiktigt!

di.se - Bevisat: Nattugglor är smartare

Trodde nog det...
:)

Tupplur i solen

Mannen fotade denna sovande häst i helgen - han sov så djupt och snarkade så läpparna fladdrade! Ja, hästen alltså...

Snappare

Tillslut lyckades jag slita mig från kabbelekor, vitsippor och flugsnappare...apropå snappare så har återigen en av våra små badankor kidnappats från fågelbadet. Inga spår efter förövaren.

Snart så...

Lyckats få ut min predikan ur skrivaren, puh...
Nu ska vi bara sätta psalmerna och göra några detaljer klara -
sen bär det av ut till det vilda.
Fått mess om att Gullvivan blommar!
En skön helg tillönskas.

Karin Långström Vinges blogg: "Folket underkänner nästan varannan präst"

Karin Långström Vinges blogg: "Folket underkänner nästan varannan präst"

Vackra vägen

Vägen är sannerligen inte vacker i sig.
Full av knölar, gropar och hack.
Men utsikten är magnifik.
Den vägen åker jag aaaaldrig säger en del. Pilutta dem –
för de vet inte vad de missar.

Utsikten över sjön, vitsippsbackarna som nu är smärtsamt vackra.
Korna, som idag visade rumpan åt mig.
De söta lammen som klättrar över stock och sten.
Jag har lekt med tanken att cykla till jobbet på just denna väg.
Det är ca 12km och en hel del backar.
Frågan är om någon är villig att hämta mig när jag ligger avsvimmad i något dike…

Olika behov

Andakt och god soppa.
Sen visade jag bilder från vintersemestern och det var uppskattat.
En kvinna sa;
Visst ser det fint ut. Men jag som är så varm skulle aldrig klara värmen på ett sånt ställe.
Jag får väl åka till Grönland istället...

(Det är hon som brukar klaga när termometern visar uppåt +10..)

Kom att tänka på denna...

Helt apropå...

Psalm 906, Psalmer i 2000-talet

Alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar, själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar. Som en vindil genom luften, som en fjäril flyger bort, som en viskning hörs bland bergen blev ditt liv här alltför kort.

Som ett solsken genom mörkret, som en saga kom och gick, som en gryning ovan molnen var den enda tid du fick; det kom änglar dig till mötes, tyst togs andan ur ditt bröst, under tusen fåglars stämmor gjordes sommaren till höst.

Som en havsbris över ytan, som en smekning på min kind, som ett månsken genom natten var ditt liv här som en vind: alltför omöjlig att fånga, alltför kort och underbar, själva kärleken och skapelsen var budskapet du bar.

Text: Gunilla Stjerngren
Musik: Georg Riedel

Vårdagssol

Vårsolen har fortsatt att välsigna oss. Sädesärlan har fortsatt leta rivaler att jaga - men nu täcker vi över backspeglarna på bilen för att slippa få dem garnerade med guano igen.
Ett par entitor har valt ut en holk och talgoxar är på gång i en annan.

Akvarellerna blev kvar hemma insåg jag när ett anfall av skaparlust drabbade mig i dag på förmiddagen. Men teckningsblock och blyerts gick bra att gå lös på istället.
Vände ryggen mot solen och försvann in i tecknandets värld en stund - så pass att jag åter glömde hur stark vårsolen är.
Nu känner jag att jag har skinn på ryggen
(andra har det på näsan..)

I morgon uppvaktar vi församlingens äldre födelsedagsbarn som fyller denna vår.
Presenter, godsaker och underhållning blir det efter gudstjänsten.

Award

Oj - fått en utmärkelse av Fia:
http://neverkeso.blogg.se/
Tack - så roligt!

Nödvändigt

Jag ska inte ut och segla även om det påstås vara nödvändigt.

Nödvändigt för mig är att möta våren.

Vinden är kylig, men solen skiner

och så måste vi ju se hur det går för vår sädesärla där ute...

Från död till liv

På bänken vid strandpromenaden kan man sitta och njuta av vårsolen som glittrande speglar sig i vågorna. Scillan lyser blå som ett innanhav runt fötterna och ett par måsar kretsar över vattnet.

-Våren är min bästa årstid. Se hur allt får liv igen!

Mina ögon spärras upp som i en seriestrip. Hörde jag rätt? Jag sneglar åt sidan – och visst är det han. Den fåniga kapuschongen är som vanligt neddragen över pannan som på en osäker tonåring. Han är en uråldrig tonåring. Driver han med mig? Allt får liv igen – och det gillar han…?

-Du förstår, utan mig skulle inte våren finnas. Om jag inte tog hand om allt det här du ser när vintern närmar sig – om inte allt det här dog, då skulle det aldrig få liv igen.

Det glittrar till under kapuschongen.

- Som jag sagt förut; jag är varken ond eller god, jag gör bara mitt jobb. Ni människor tänker ofta bara på olyckor och katastrofer, sjukdomar och sorg när ni tänker på mig, talar om mig och diktar om mig. Det är orättvist. För det finns ju många som ser mig som en befriare ska du veta och som är tacksamma när jag kommer.

Han har ju en poäng där, tänker jag.

Jag hör hur han tänker;

-Visst, eller hur? Min uppgift är oftast otacksam – men ibland så…

Jag slår upp en mugg kaffe ur min termos medan jag tänker;

-Men livet då? Det är ju ändå inte din förtjänst.

En rödhake trippar förbi i gräset och letar godsaker och några fnittriga flickor cyklar förbi min bänk. De tycks inte se den där figuren som sitter bredvid mig och varför skulle de?

-Nej, livet, det är verkligen inte min uppgift. Men det visste du ju redan. Ändå – som han, du vet, sa; Om inte vetekornet faller i jorden och dör så kan det aldrig bära frukt och verkligen leva.

Jag förundras en stund över hans filosofiska utläggning innan tankarna vandrar vidare;

-Men kampen då? Livets seger över döden. Du död, var är din udd? Vad innebär allt det där för dig?

Två killar med fiskespön är på väg ut till piren och jag hör slamret av porslin från caféterian en bit längre bort.

-Jag har inte tid att prata om det nu.

-Visst, slingra dig du bara..

Platsen där han satt är plötsligt tom. En svart fjäril sitter på armstödet. Så lyfter den och fladdrar iväg. En svalare bris stryker mig i nacken och jag ryser. Bäst att gå nu.

Pippi på landet

Motvilligt lämnar vi det vilda landet och återvänder till diverse göromål. Vårvärmen och alla intryck stannar dock kvar i oss. Orolig över den spegeluppvaktande Sädesärlan läser jag på en fågelforumsida att detta beteende inte är ovanligt för småfåglar i häckningstiden - de tror det är en rival de ser (ja, hannen då) och försöker skrämma bort den. Nu tror den väl att den lyckats jaga bort en rival åtminstone när vi åkte i väg i vår fågelträcksgarnerade bil...

Glad påsk!

Kristus är uppstånden!

Jag - en Rödhake

Den svenska vårsolen är lömskare än solen i Västindien kan jag intyga idag...

För övrigt spanade vi på en sädesärla som ideligen landade på bilen och framförallt på en av backspeglarna. Då och då nickade den inför sin spegelbild som den nog trodde var en kompis.
Fåglarna är våryra minsann - vilket både hörs och syns. Blåsipporna har fått sällskap med vitsippor.
Och snart firar vi påskmässan och Jesu Kristi uppståndelse.
Nu är det gott att leva!

Jag vill känna att jag lever

http://www.youtube.com/watch?v=y765gdd3rEc&feature=related

Långfredag

Nära krocka med ett kurtiserande sädessärlepar -
Nu tar jag en paus och åker ut på landet och spanar på fler fåglar
och annat trevligt.
På väg dit kan jag titta på lammen också...

Skärtorsdag

YouTube - Orthodox Music ♫ Voice of an Angel ♫ - (Manastir Ravanica)

Det är så logiskt?

Om ni inte går hem nu så kan ni ju inte komma tillbaka -
och det vore ju tråkigt

Pippi Långstrump


Om jag inte går och lägger mig nu så kan jag ju inte gå upp-
fast det vore ju skönt

M

Stilla, stilla, stilla

YouTube - Radiohead "All I Need"

Och snart kommer konfirmanderna...

Stilla

Svenska kyrkan - Stilla veckan

Och då är det så mycket förberedelser - att det är svårt att uppleva någon stillhet.
Fast jag vet -
att på Skärtorsdagsmässan -
då innfinner sig till sist stillheten.

Dagens citat

När jag bad min kvällsbön i går avslutade jag med en fråga om den tystnad som himlen alltid lämnar oss med. Den står i en sådan skarp kontrast till det skrammel, skrik och skrän, som underjorden blivit begåvad med. Jag fick inget svar. Sedan slog det mig. Den goda, verksamma tystnaden segrar alltid över ondskans högljudda vapenskrammel. Påsken är en påminnelse om det.



Marcus Birro: Den goda, verksamma tystnaden segrar alltid över ondskans högljudda vapenskrammel - Nyheter - Expressen.se

Katten också

En katt i väskan?
Jamen det har väl alla!?

Den andra generationen

Naturligtvis hälsar jag på föräldrarna på hemvägen.

När pappa följer mig till dörren anförtror han mig hur trött mamma är nuförtiden.

Nyss har jag sett hennes rosiga kinder som hon alltid får efter den obligatoriska rödvinsslurken till middagen.

Om folk fattade hur skört livet var skulle de aldrig slösa tid på att bråka säger pappa.

Jo, men man fattar ju oftast för sent, säger jag.

Sonsonen

Han inte bara kryper, han står upp också.

Oj, vad det går undan...

I en stad på en slätt

Så har vi klarat av middagen -

Dax gå ut en stund till i det goa vårvädret!

Snart så...

YouTube - Lars Winnerbäck - En tätort på en slätt (Grammisgalan 2008)

...är jag på väg dit.

Vilken smäll!

Vårvärmen kom som en stor smocka och överraskade en förvånad kropp.
-Men oj, vad är det här, tänker den.

Många drabbas av depressioner när ljus och värme återvänder. Det kan ju låta som en motsägelse - fast en av förklaringarna till detta, läste jag, hade att göra med att våra kroppar inte är anpassade att leva så här långt norrut. Jamen det har ju alltid sagt -
och då bor jag ju ändå i den södra delen...

Mediummannen

Några gånger har jag fastnat vid Tv:n och sett något av dessa program:
http://anytime.tv4.se/webtv/?treeId=90382

Jag är helt fascinerad - inte av hennes mediala förmåga, nej - Men av hennes fantastiske man! Var och varannan natt vaknar denna Allison av en medial dröm. Varje gång vaknar maken naturligtvis också.

Tålmodigt lyssnar han till hennes berättelser och försöker hjälpa till att analysera, vad än klockan är på natten. Han är så förstående, tålmodig, innkännande, rar, kärleksfull och dessutom en fantastisk pedagogisk pappa.

Måste Allison åka iväg mitt i natten när telefonen har ringt (och luren ligger naturligtvis oftast på hans sida om sängen) så är han sååååå förstående. Milda makter, finns det såna män?
Ja just det. Det är ju bara en Tv-serie.
:)

Och jag som brukar gäspa.

Det här nya tonårslivet försätter en i märkliga sitationer.

I ett sammanhang där ett ungt, ganska nygift par underhåller med musik
(allt från läsarsånger till äldre schlager, Elvis mm)
där berättar hon helt kort om kärleken till honom.

Sedan sjunger de; Vi ska gå hand i hand (Gunnar Wiklunds dänga)

De ser varandra i ögonen när de sjunger
och jag,
jag behöver en näsduk...

Det våras nu

Min Gud och jag har idkat byteshandel,
och Herren, Herren,
Köpte skrot för guld,
-lumpsamlarn Gud,
med soligt varma händer,
som går med säcken i
en kornblå morgon
och gör oss fria som en
örn är fri.

Som guldkärl tar han
trasiga kastruller
och sjuka synder och
obotlig skam
och synar som en
mycket märklig gåva
kantstötta tankar,
ångestfyllda nätter
och all den nöd, som
aldrig får gestalt
men sårig ropar bakom
hjärtats slag.

Seger och nederlag som kassakvitton
och livsrus som buteljer
i en vrå,
ansjovisburkar, gamla
spruckna dygder
och spindelväv och
stadgade idéer
om gott och ont och
värdenas bestånd,
allt tog min Herre med
sig, när han gick,
och log så ljust som bara han kan le,
han som köpt sin
glädje på ett kors.

Själv gav han det, och
jag fick se hans drag
och efter all min ovisshet
förstå
att han är Gud och
Kristus är hans namn.
Och allt mitt tvivel var
ett vinterslask,
som måste komma
innan våren blev.
Allt mitt var fåfängt,
men Befriaren
har gett sig själv, för
intet gett sig själv,
och hjärtat snyftar
-hjärtat som var snört
i bojor förr-och jublar
högt av fröjd.

Min Gud, min Herre,
se som eld i blom
är allt mitt hjärta
för din kärleks skull.
Jag är den blinde,
på vars ögonlock
du lagt din hand,
och mina ögon vet,
häpna av en plötslig syn,
att du är ljus,
där intet mörker bor.
Det våras nu,
och du är Herre, och jag
tror, tror, tror...


Pär Lagerkvist

Gratulera mig

Eller inte...
Kommit in i den andra tonårsperioden.
Ibland varmt, ibland kallt.
Fast det är ju inget,
jämfört med
HUMÖRET!

Schwammel

Est ist unser inn der luft
:)

Apelsinost!

En ostbit till rödvinet är ju inte fel. När jag kommer till Konsum (eller heter det Domus?) stegar jag till charkdisken och ser en liten skylt; Prästost med apelsinsmak.
Men vad är det där frågar jag. Tjejen i charken försäkrar att den är god - och jag smakar.
Nää...
Det blir en bit prästost utan apelsin.
Hm..inte mycket kvar av den nu.
:)

Skolflickor

Pappa mejlar över foton till mig då och då.

Här är vi – bästisen och jag (till höger).

Troligen är det första skoldagen på höstterminen.

Jag minns väl klubbjackan och hårbandet och skolväskan

som har en utvändig plastficka där det ligger en idolbild av Kinks.
Bakom om oss finns en väldigt stor kulle med gungor, karusell,

sandlådor och klätterställningar.

Dessutom finns i ena änden en skogsdunge med trevliga klätterträd.

Den här kullen var en härlig plats för ungar i alla åldrar

och eftersom den ligger mitt i ringen av hyreshus

hade föräldrarna bra uppsikt över oss.
Där kunde man sitta på en filt i gräset och byta bokmärken eller hockeybilder

medan man drack saft och åt Mariekex.

Att spela brännboll på en sluttande kulle gick ju… sådär.

Men vi gjorde det ändå.

När det var middagsdags så pinglade min mamma med

en liten vällingklocka från fönstret på tredje våningen.

Det var pinsamt men effektivt.

Kullen finns kvar – men jag vet inte hur det är med lekredskapen nu.

Karusellen, den livsfarliga fanns kvar när mina barn var små i alla fall.

Något år efter den här bilden togs så flyttade vi till en villa där mina föräldrar fortfarande bor.