Ett dygns andhämtning i det vilda under den bleka septembersolen. De första löven har redan singlat ner på marken, fast det låtsas vi inte se..
Allt är så tyst och stilla. Bara gärdsmygen hörs ibland där den smyger i undervegitationen och korpen talar om att den finns minsann.
Färgerna förändras och dofterna är annorlunda.
En liten paus innan arbetet tar över igen.
I morgon första träffen med de nya konfirmanderna sedan inskrivningen förra söndagen. Det blir spännande..
No comments:
Post a Comment