Livet, på djupet

Den vindstilla morgonen ror jag ut ett stycke på sjön. Efter en stund drar jag upp årorna och låter dem vila i tullarna.
Sjön är spegelblank. Endast lommen spränger den vilande vattenytan. Jag hör koltrasten och rödhakarna kvirra från träden i skogen.
Jag blundar för att lyssna in en sång långtifrån.

-Nu kan det väl smaka med lite kaffe!

Jag tappar nästan balansen och får ta tag i båtrelingen.

- Är du inte klok, ska du skrämma livet ur mig?
Inser genast det absurda i frågan samtidigt som jag stirrar på den framsträckta kaffemuggen som han håller i sin hand. (Brukar han ha vita handskar?)

Är det inte märkligt hur han dyker upp i de mest oväntade ögonblicken? När livet är som starkast och vackrast, ja då kommer hans löjliga kapuschong guppande fram i min väg.

- Drick kaffet nu. Det är nybryggt.
Funderar en sekund över när/var/hur han har bryggt kaffet innan jag greppar muggen.
Det smakar faktiskt gott.

- Så ofta som jag går över kyrkogårdar och besöker gravkapell. Det är väl där du borde hålla hus?
- Vad skulle jag göra där? Där finns inget arbete för mig. Min plats är bland de levande.

Ja, för att skrämma upp och oroa, tänker jag.

Då glittrar det till under kapuschongen...

- Nu ska du inte vara så arg. Jag hjälper också till att få människor att ta sina liv på allvar och att få dem att se vad som är viktigt i livet. Vågar de inte möta mig, hur ska de då våga möta livet på djupet? Förstå att ta vara på allt detta vackra och vårda sina relationer.
- Jovisst, kanske det. Men många blir ju brutalt påminda om din tillvaro innan de hunnit reflektera över sånt.
- Jo (han suckar) Jag kan ju inte utföra mirakel.
- Nä, det är väl inte din uppgift precis…

Jag dricker ur sista kaffeslurken och där, på botten av muggen framträder en bild.
Det är bilden av timglaset, symbolen för tidens obevekliga gång.

När jag ser upp är han naturligtvis borta och jag ser en fisk, en abborre ligga och sprattla på durken. Var kom den ifrån?

Fisken, de kristnas äldsta symbol, det hemliga tecknet som ritades i sanden eller ristades på muren för att meddela de troende att här finns vi, här möts vi och firar gudstjänst. Ordet fisk på grekiska avslöjar initialerna för Jesus Kristus.

Jag lyckas fånga upp den sprattlande fisken och kasta ut den i sjön, till dess rätta element. Nånstans hör jag orden; ”kasta ut på djupet”.

Lukas 5: 1-11