Jag har en bild på mitt visitkort som föreställer en resa i en öppen båt. Det sitter ett par människor i båten och bakom dem, längst bak i båten står en man med ryggen mot betraktaren. Han har en vit skjorta och vita byxor, hängslen och en hatt på huvudet. I händerna har han en lång stav som han använder för att föra båten framåt. Så där som man ser på bilder från Venedig.
Vattnet är en bred å där den ljusa lövskogen speglar sig. Det är vår och det skira solljuset kan man bara ana. Påskliljor och pingstliljor lyer upp i gräset närmast betraktaren. På andra sidan ån, den späda grönskan i lövträden och marken fylld av vårblommor i gult och blått.
Just så här vill jag föreställa mig den sista resan. Resan genom döden till det livsom aldrig dör. Påskliljan påminner om uppståndelsen, om Jesus som gick före oss genom döden för att kunna möta oss när vi ska göra den sista resan.
4 comments:
Kloka ord!
Tack!
;)
Fin betraktelse! Tröstande på något vis.
Tack Eva! Ja, tänk vad en bild kan göra - jag har alltid tyckt om den - men först nu sett den på riktigt..
Post a Comment