Kvartersdoktorn SVT Play

Såg detta avsnitt ikväll. En fin skildring av läkare och patienter. Läkaren som lovar komma hem till mannen som närmar sig åttio och fira födelsedagen. Han gör det också och bjuds på whisky och jazzmusik. När läkaren ska gå ber han den äldre mannen att INTE vara rädd om sig.

Den 100 år gamla kvinnan som gör gymnasik på golvet imponerar.
Om sjukdom, liv och död säger läkaren att nu ska vi ju inte dö av hjärtsjukdomar och cancer längre. Man arbetar ju med att utrota sånt. Men vi måste ju dö av något menar han och vill själv inte dö av demens utan föredrar en rejäl hjärtinfarkt.
Nej, nu berättar jag inte mer.
Titta själv!

Våren

YouTube - Eide Norena sings Grieg....Vaaren

Liten trosbekännelse

Jag tror på kärleken, liksom du.
Jag tror att varje gång vi gör det minsta lilla gott
så blir mörkret mindre skrämmande
och ljuset en aning vackrare och starkare,
som om en duva landade på din axel.

Jag tror på livet, liksom du.
Det finns förlåtelse
för det onda och dåliga vi gjort.
Jag tror att den som pinats, ändå får upprättelse,
och att döden inte behöver vara slutet.

Jag vet att tron kan öppna dörrar
som inte kan öppnas med andra nycklar,
och det som människor inte kan lösa, kan lösas ändå!
Jag tror att det finns en fader som fångar dig och mig
varje gång vi vågar hoppa ut i det okända.

Ulf Nilsson

Morgonsoffan "Medium"

Om ni har råkat se någon av Tv 4+ spökprogram så känner ni igen temat....

Tänkte jag mig döden så?

Ca 2 minuter in i videon kommer hon, döden. Ingen lie eller kapuschong. Men jag tycker det är en bra bild. Såg den första gången när kabel-tv:n kom till oss. Nu fick jag genast något att tänka på igen...
:)

Amy MacDonald - The Road To Home

Styrketränat, simmat och bastat i kväll.

Strax sover jag nog ovaggad...

Lite så

Det tar tid att bygga upp och det går fort att riva ner.

Men ibland måste man kanske riva ner för att bygga upp på nytt.

En dag i mars

Marssolen strömmar in genom förvånade köksfönster. Det droppar rytmiskt från tak och balkonger. Jag sitter vid köksbordet med Dagens nyheter och ser ut över vinterns kvarlevor, de enorma snöbergen som gömmer nästan allt och förvrider platser där barnen leker på sommaren.


Vårvinter, en brytningstid och uppbrottsstämningen är tydlig.
Det var i mars det tog slut med den första stora kärleken.
Jag var sjutton år och trodde att livet var slut.

Det var i mars jag åkte den långa vägen med tåget till farmor i Norra Västerbotten och firade påsken med henne.

Det var i mars en älskad farmor dog och det var i mars då någon annan som betydde väldigt mycket för mig dog. Jag förstod inte hur fåglarna kunde fortsätta att kvittra, att världen kunde fortsätta som förut.

Det var i mars månad som vi provade våra träskor försiktigt för första gången och tog fram hopprep eller twistband för att testa om vi kunde hoppa på den första bara asfalten.

Det var i mars som jag tog med mig barnen på långa promenader för att söka efter strömstaren vid bäcken och andas in vårvinterluften.

Allt är så långt borta men ändå nära.

En vanlig fredag på jobbet

Dagen inleddes med ett sorgehusbesök inför en kommande begravning.
När jag återvänt till skrivbordet skriver jag ner de tankar jag fått för griftetalet medan de är färska i minnet.
Så blir det förmiddagsfika med arbetslaget.
Några telefonsamtal som tex bokning av vigsel, konfirmandernas möte med begravningsbyrån och en del annat.
Forsätter arbeta med min predikan.

Vi bestämmer psalmer och musik.
Telefonen ringer igen...
Påbörjar griftetalet och säger hejdå till de som går hem.
Tar en eftermiddagskaffe i min ensamhet nu och hoppas bli klar snart så jag får ta helg.
Fredageftermiddagar här är oftast lugna och jag har inget emot att sitta själv när jag skriver och behöver tänka lite extra.
Hoppas telefonen inte ringer nu bara för jag skrev så...

Midfastosöndagen

Det är en väldig trängsel här. Han trodde inte ens att han skulle få någon båtplats hit. Vuxna människor kan vara så själviska. Många av dem förstår inte att även barn vill vara med när det händer något viktigt. Han var inte bara nyfiken som faktiskt många av de vuxna här. Han var en som funderade mycket över livet och meningen.

Hans mamma brukade ibland säga att han var lillgammal. Fast det sa hon på ett kärleksfullt sätt. Pappan sa att han var en klok grabb och rättvis mot sina syskon. Småsyskonen älskade honom för han delade alltid med sig om han hade något gott. Han gömde aldrig undan något för sig själv. Vad skulle han ha för glädje av det? Det är klart man delar.

Han hade hört talas om den här nya predikanten när de vuxna pratat och det var något som han hade fäst sig vid. När han satt där inklämd i båten på väg över sjön funderade han på vad som gjort att han ville följa med och lyssna. Han hittade inga ord för det och han hade fullt upp med att hålla fast sitt matpaket som mamman skickat med honom. Hon brukade alltid göra det, skicka med ordentligt med mat för hon visste ju att han gärna delade med dem som inget hade.

När de kom iland var han snabb, ja han småsprang upp för bergssluttningen för att hinna före alla de vuxna. Där uppe på berget satt mästaren med sina närmaste lärjungar. Nu blev han nästan lite blyg. Tänk om de skulle vifta bort honom bara. Då reste sig en av lärjungarna och vinkade fram honom. Han hörde att de pratade om mat och om hur det skulle kunna räcka till alla.

Mamma gjorde i ordning det här matpaketet åt mig sa han försiktigt och visade innehållet med de fem fina kornbröden, bakade på morgonen och de två fiskarna, stekta på morgonen.

Lärjungen som hette Andreas berättade för de andra om vad pojken hade och tillade: fast det räcker ju inte långt.

Mästaren såg på pojken och sa: låt folk slå sig ner…
Och det gjorde man. Han tog emot brödet som pojken räckte honom och tackade Gud och började bryta det i bitar och dela ut. Detsamma gjorde han med fiskarna.

Pojken tittade sig omkring och såg hur folk plockade med sina ränslar och hur det dukades upp överallt till måltid. Armar sträcktes kors och tvärs när man räckte varandra av maten och några vattenkrus flyttades mellan olika händer. Det är inte bara jag som har mat med mig tänkte pojken.

Mästaren började prata, han sa: Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.
Då sa någon: det brödet vill vi ha, alltid. Mästaren sa: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.

Pojken såg på Mästaren som mötte hans blick. De log mot varandra och pojken visste i sitt hjärta att det Mästaren sa, det var sant.

Blåbärspannkaka

På begäran:
mitt recept på blåbärspannkaka som är en frukost man står sig länge på.
Jag gör en sats som räcker några dagar.
Knäck 3-4 ägg
Lägg i ett par stora matskedar Philadelphiaost original (inget lighttrams)
Pytsa i nån deciliter kokosflingor (jag mäter aldrig)
Lite vaniljpulver (inte den med socker!)
Pudra i lite kanel (gifter sig bra med Ph-osten enligt Per Morberg)
En gnutta salt
Grädde sisådär 1,5 dl
Kör med stavmixer och häll upp i smörad stekpanna.
Börja med hög värme och dra ner efter några minuter. Man får pilla lite med stekspaden så man inte bränner botten (på pannkakan alltså).
Låt svälla sen på svagare värme och när det hela börjar stelna släng i en näve blåbär.

Kakan går säkert göra i ugnen men har inte testat.

Jag värmer en bit av kakan i micron på morgonen och steker en bit fläsk eller bacon till.
Denna frukost står jag mig länge på.
Ja, och en stor kopp kaffe...

Inför helgen

Kärlekens tid

Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden.
Jag som var ett barn då söker min sång.

Vem tog min sorg, vem berövade mig gåvan.
Den gav mig min styrka. Jag var ett barn.

Kärlekens tid, har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då söker min sång.

Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden
Du gav mig min hunger. Jag är ett barn.


Ylva Eggehorn/Benny Andersson
Psalm 851

Tomattryne

I dag har det, med jämna mellanrum rasat ner snö från vårt och grannarnas tak. Det brakar rejält och altandörren är spärrad på grund av snömassorna. Till råga på allt har det snöat och blåst isvindar. Gick en promenad i värsta yran och blev röd som en tomat i nyllet av isvind och snö.
Efter detta var det skönt med ett varmt bad. Nu är jag laddad för tvådagarskursen med spännande föredrag av b.la Anna-Karin Hammar och Lars Collmar.