Bio och teater

Jag har läst några bloggare som beskrivit sin första, respektive värsta och bästa filmupplevelse. Försöker minnas och tror att Mary Poppins med Julie Andrews och Dick van Dyke kan vara min första upplevelse. Den gjorde i alla fall stort intryck på mig. Det var en scen (tror jag) där de satt i taket och drack te?! Och så sotarsången med dans på hustaken. Annars var det väl mest halvgamla matinéfilmer som kom till vår håla och dit gick man inte så mycket för filmernas skull utan mer för att prassla och mysa med godispåsar i halvmörkret. Den absolut värsta filmupplevelsen var skolans undervisningsfilm om sex och barnafödande med en förlossning filmad i närbild, en skräckfilm. Efter det skulle jag ALDRIG föda barn sa jag. Den bästa filmupplevelsen är svårare…Ben Hur gjorde intryck minns jag. Fast jag var ju inte så gammal då heller, hm får fundera ett varv till men kanske är det så att jag inte sett min bästa film ännu? :-)

Teater går bättre. Den allra första jag minns, en barnteater där huvudpersonerna hette Li och Lo. Det är allt jag minns av teaterföreställningen. Men känslan! Jag var helt tagen i flera dagar och började drömma om att få spela teater själv…Den näst värsta upplevelsen på en teater var i Göteborg på en klassresa. Jag hade en fruktansvärd hosta och fick springa ut hela tiden och jag har ingen aning vad vi såg.

Men den allra värsta upplevelsen var i en teaterbuss. Det var en föreställning med kinesiska masker och den var för barn så jag tog min yngste, då ca 5 år och hans kompis med mig dit. Vi var i god tid och blev hänvisade att gå upp på andra etaget i den lilla bussen så de kunde fylla på med folk allt eftersom. Längst upp och längst in alltså. Sedan vällde det in barn och en del föräldrar. Det blev allt varmare och plötsligt känner jag,
–Hjälp, nu sitter jag fast. Framför och nedanfö,r massor av folk, instängd i hörnet började svetten rinna och hjärtat klappa allt fortare. Jag fick PANIK! Men var tvungen att skärpa mig, kunde ju inte rusa ut och ville inte visa ungarna att jag var smått hysterisk. Med tilltvingad bukandning och med fast stirrande blick på föreställningen lyckades jag överleva och aldrig har jag varit så lycklig som då jag kom ut ur den där trånga bussen. Aldrig mer teaterbussföreställning!

Den största teaterupplevelsen var Tolvskillingsoperan med b.la Jan-Olov Strandberg, hm var inte vuxen då heller. Som vuxen var det Bröderna Lejonhjärta som jag såg med mina två äldsta barn. Levande duvor och tengilsoldater som skrämde de små liven där de stod överallt i pausen, ja soldaterna alltså, de stod uppställda med sina otäcka masker på när vi gick för att fika. :-)