Thursday, January 31, 2008
Skidspår i leran?
Såg fram emot ett pass på friskoteket i eftermiddags och gav mig glad i hågen iväg, mötte upp med träningskompisen och vi stegar raskt mot entrén. Men vad är det vi ser?! En liten skylt på dörren som talar om att det är stängt idag pga målningsarbete. Pfff...det kunde de ju ha informerat om lite tidigare. Det blev istället en promenad på ett av elljusspåren. MYCKET geggigt och vi skrattade åt skylten som upplyste oss om att inte gå i skidspåren.
Wednesday, January 30, 2008
Vatten för livet
På söndag, Fastlagssöndagen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fastlagss%C3%B6ndagen
börjar kyrkans fastekampanj och på askonsdagen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Askonsdagen
nästa vecka inleds den egentliga fastan.
Rikskollekt den 3 februari 2008 - Fastlagssöndagen
börjar kyrkans fastekampanj och på askonsdagen: http://sv.wikipedia.org/wiki/Askonsdagen
nästa vecka inleds den egentliga fastan.
Rikskollekt den 3 februari 2008 - Fastlagssöndagen
Tuesday, January 29, 2008
Viktigt arbete på festival 12-14 juni
Tiden flyger och snart är det festival igen. Förra året var ett bakslag för Hultsfred så nu blir det spännande att se om man kan ta igen fjolårsförlusten. Oavsett vilket så behövs Svenska kyrkans närvaro på plats och vårt avtal med rockparty innebär att präster och diakoner är välkomna att arbeta på festivalområdet och campingen. Inträdet är naturligtvis fritt för de som vill arbeta där. Ersättning utgår för resa till och från Hultsfred samt matinköp under arbetspassen. Logi ordnar vi, givetvis utan kostnad. Har du tid och lust?!
http://www.rockparty.se/
http://www.rockparty.se/
Sunday, January 27, 2008
Berörd
Det blev en fantastisk mässa i kväll. Konfirmanderna var så fina när de tågade in i procession i sina vita kåpor och de läste dikter och bibelberättelser med inlevelse. Några av föräldrarna som deltog i nattvarden hade tårar i ögonen. De var påtagligt berörda.
Friday, January 25, 2008
Tankar inför Kyndelsmässodagen
Det var en dag som alla andra dagar och ändå inte. Om morgonen vid soluppgången stapplar han fram i de slitna sandalerna på de dammiga vägarna, genom trånga gränder, med hoppet fladdrande i bröstet. Visst, hoppet hade bott där länge, i djupet av hans hjärta. Men varje dag då solen åter dalade bakom tempelmuren hade han fått gå långsamt och trött hem igen. Genom de mörka gränderna. Tomhänt, igen och igen.
Symeon var hans namn, Symeon väntaren.
Det var en dag som alla andra dagar och ändå inte. Vinden susar i trädens bladverk och skratt av barn hörs någonstans ifrån. Symeon stapplar mödosamt vägen upp mot templet. Solen stiger allt högre på himlavalvet och Symeon känner hoppets vingar fladdra allt ivrigare i bröstet.
Med ögon som övat sig att se det andra har svårt att se, upptäcker han nu något då han närmar sig templet. Genom folkträngseln på tempelplatsen makar han sig fram. Han är välkänd av alla och folk lämnar plats för den gamle. Symeon tar sikte på den lilla familjen som står och handlar offerduvor och medan Josef söker efter pengar till betalningen tar Symeon försiktigt barnet ur Marias famn, lyfter upp honom och utbrister i den första kyndelsmässokantaten. Han har förstått att detta barn är ljus, Symeon bär ett ljus.
Maria hade burit barnet under sitt hjärta, hon hade burit det hit till templet som seden bjöd. Några ögonblick får Symeon dela bärandets gåva med henne.
Den unga kvinnan, den gamle mannen; man eller kvinna, ålder, tid eller plats spelar ingen roll. Att bära ljuset är allt.
Med ljusets värme i sitt hjärta kan nu den gamle Symeon leva sina sista år i förvissningen om att Guds ljus omsluter allt, ända in i döden. I kväll går han inte tomhänt hem. Vad gör det att gränderna är mörka och sandalerna slitna. Han hade burit ljuset och det lyser av frid över mörka gränder och ett gammalt människohjärta.
Symeon var hans namn, Symeon väntaren.
Det var en dag som alla andra dagar och ändå inte. Vinden susar i trädens bladverk och skratt av barn hörs någonstans ifrån. Symeon stapplar mödosamt vägen upp mot templet. Solen stiger allt högre på himlavalvet och Symeon känner hoppets vingar fladdra allt ivrigare i bröstet.
Med ögon som övat sig att se det andra har svårt att se, upptäcker han nu något då han närmar sig templet. Genom folkträngseln på tempelplatsen makar han sig fram. Han är välkänd av alla och folk lämnar plats för den gamle. Symeon tar sikte på den lilla familjen som står och handlar offerduvor och medan Josef söker efter pengar till betalningen tar Symeon försiktigt barnet ur Marias famn, lyfter upp honom och utbrister i den första kyndelsmässokantaten. Han har förstått att detta barn är ljus, Symeon bär ett ljus.
Maria hade burit barnet under sitt hjärta, hon hade burit det hit till templet som seden bjöd. Några ögonblick får Symeon dela bärandets gåva med henne.
Den unga kvinnan, den gamle mannen; man eller kvinna, ålder, tid eller plats spelar ingen roll. Att bära ljuset är allt.
Med ljusets värme i sitt hjärta kan nu den gamle Symeon leva sina sista år i förvissningen om att Guds ljus omsluter allt, ända in i döden. I kväll går han inte tomhänt hem. Vad gör det att gränderna är mörka och sandalerna slitna. Han hade burit ljuset och det lyser av frid över mörka gränder och ett gammalt människohjärta.
Thursday, January 24, 2008
Vådan av att bada med olja i karet
Flippss ...ja ungefär så låter det. Försök själv att lägga benen i kors efter ett oljebad!
Wednesday, January 23, 2008
GI-terror
Nä, nä, inga spröda nybakade baguetter med smältande smör på men bre gärna ett lager smör på ostskivan som du sen rullar ihop och äter. Smör? På osten?? No way!
Veckans pärla!
Missade ni Torgny Lindgren i Babel special?
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=30822&lid=puff_1004388&lpos=extra_0
http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=30822&lid=puff_1004388&lpos=extra_0
Vingar av glas
http://www.fanatiskfilm.se/recensioner/vingar%20av%20glas.htm
Just sett om Vingar av glas, en film med hjärta och budskap!
Just sett om Vingar av glas, en film med hjärta och budskap!
Tuesday, January 22, 2008
Friday, January 18, 2008
Bio och teater
Jag har läst några bloggare som beskrivit sin första, respektive värsta och bästa filmupplevelse. Försöker minnas och tror att Mary Poppins med Julie Andrews och Dick van Dyke kan vara min första upplevelse. Den gjorde i alla fall stort intryck på mig. Det var en scen (tror jag) där de satt i taket och drack te?! Och så sotarsången med dans på hustaken. Annars var det väl mest halvgamla matinéfilmer som kom till vår håla och dit gick man inte så mycket för filmernas skull utan mer för att prassla och mysa med godispåsar i halvmörkret. Den absolut värsta filmupplevelsen var skolans undervisningsfilm om sex och barnafödande med en förlossning filmad i närbild, en skräckfilm. Efter det skulle jag ALDRIG föda barn sa jag. Den bästa filmupplevelsen är svårare…Ben Hur gjorde intryck minns jag. Fast jag var ju inte så gammal då heller, hm får fundera ett varv till men kanske är det så att jag inte sett min bästa film ännu? :-)
Teater går bättre. Den allra första jag minns, en barnteater där huvudpersonerna hette Li och Lo. Det är allt jag minns av teaterföreställningen. Men känslan! Jag var helt tagen i flera dagar och började drömma om att få spela teater själv…Den näst värsta upplevelsen på en teater var i Göteborg på en klassresa. Jag hade en fruktansvärd hosta och fick springa ut hela tiden och jag har ingen aning vad vi såg.
Men den allra värsta upplevelsen var i en teaterbuss. Det var en föreställning med kinesiska masker och den var för barn så jag tog min yngste, då ca 5 år och hans kompis med mig dit. Vi var i god tid och blev hänvisade att gå upp på andra etaget i den lilla bussen så de kunde fylla på med folk allt eftersom. Längst upp och längst in alltså. Sedan vällde det in barn och en del föräldrar. Det blev allt varmare och plötsligt känner jag,
–Hjälp, nu sitter jag fast. Framför och nedanfö,r massor av folk, instängd i hörnet började svetten rinna och hjärtat klappa allt fortare. Jag fick PANIK! Men var tvungen att skärpa mig, kunde ju inte rusa ut och ville inte visa ungarna att jag var smått hysterisk. Med tilltvingad bukandning och med fast stirrande blick på föreställningen lyckades jag överleva och aldrig har jag varit så lycklig som då jag kom ut ur den där trånga bussen. Aldrig mer teaterbussföreställning!
Den största teaterupplevelsen var Tolvskillingsoperan med b.la Jan-Olov Strandberg, hm var inte vuxen då heller. Som vuxen var det Bröderna Lejonhjärta som jag såg med mina två äldsta barn. Levande duvor och tengilsoldater som skrämde de små liven där de stod överallt i pausen, ja soldaterna alltså, de stod uppställda med sina otäcka masker på när vi gick för att fika. :-)
Teater går bättre. Den allra första jag minns, en barnteater där huvudpersonerna hette Li och Lo. Det är allt jag minns av teaterföreställningen. Men känslan! Jag var helt tagen i flera dagar och började drömma om att få spela teater själv…Den näst värsta upplevelsen på en teater var i Göteborg på en klassresa. Jag hade en fruktansvärd hosta och fick springa ut hela tiden och jag har ingen aning vad vi såg.
Men den allra värsta upplevelsen var i en teaterbuss. Det var en föreställning med kinesiska masker och den var för barn så jag tog min yngste, då ca 5 år och hans kompis med mig dit. Vi var i god tid och blev hänvisade att gå upp på andra etaget i den lilla bussen så de kunde fylla på med folk allt eftersom. Längst upp och längst in alltså. Sedan vällde det in barn och en del föräldrar. Det blev allt varmare och plötsligt känner jag,
–Hjälp, nu sitter jag fast. Framför och nedanfö,r massor av folk, instängd i hörnet började svetten rinna och hjärtat klappa allt fortare. Jag fick PANIK! Men var tvungen att skärpa mig, kunde ju inte rusa ut och ville inte visa ungarna att jag var smått hysterisk. Med tilltvingad bukandning och med fast stirrande blick på föreställningen lyckades jag överleva och aldrig har jag varit så lycklig som då jag kom ut ur den där trånga bussen. Aldrig mer teaterbussföreställning!
Den största teaterupplevelsen var Tolvskillingsoperan med b.la Jan-Olov Strandberg, hm var inte vuxen då heller. Som vuxen var det Bröderna Lejonhjärta som jag såg med mina två äldsta barn. Levande duvor och tengilsoldater som skrämde de små liven där de stod överallt i pausen, ja soldaterna alltså, de stod uppställda med sina otäcka masker på när vi gick för att fika. :-)
Thursday, January 17, 2008
Som vi älskade varandra av Anders Paulrud
SvD » Kulturnyheter » Otro, hopp och kärlek
Om livets skörhet och skönhet och tidens snabba flykt. En både vacker och sorglig berättelse men inte sentimental ändå.
Om livets skörhet och skönhet och tidens snabba flykt. En både vacker och sorglig berättelse men inte sentimental ändå.
Wednesday, January 16, 2008
Nice price
Eva, http://www.bakomberget.blogspot.com/ har gett mig denna snygga utmärkelse. Alla som behöver lite uppmuntran kan ta med sig en sådan till sin sida!
Tuesday, January 15, 2008
Vessla på besök
Vi såg på varandra en kort stund innan den kilade ner mellan stenarna. Den var såååå söt!
Fåglarna flyttar
Aftonbladet: Fåglarna flyttar
Inte roligt att läsa... det är visserligen inte vår ännu - men vi har massor av talgoxar vid fågelmaten och entitor men inte så många blåmesar. På bilderna längst ner i artikeln står det blåmes under bilden av en talgoxe, hm. Koltrastar och gärdsmyg finns också hos oss. Dessutom kan jag intyga att Svarthättan sjunger alldeles bedårande på försommaren, likaså Näktergalen - så jag hoppas verkligen att den inte försvinner! I helgen kom en sparvhök och skrämde bort alla småfåglar. Det dröjde minst en halvtimme innan de vågade sig fram igen. På denna blogg finns fina bilder för den intresserade: http://www.per-goran.blogspot.com
Inte roligt att läsa... det är visserligen inte vår ännu - men vi har massor av talgoxar vid fågelmaten och entitor men inte så många blåmesar. På bilderna längst ner i artikeln står det blåmes under bilden av en talgoxe, hm. Koltrastar och gärdsmyg finns också hos oss. Dessutom kan jag intyga att Svarthättan sjunger alldeles bedårande på försommaren, likaså Näktergalen - så jag hoppas verkligen att den inte försvinner! I helgen kom en sparvhök och skrämde bort alla småfåglar. Det dröjde minst en halvtimme innan de vågade sig fram igen. På denna blogg finns fina bilder för den intresserade: http://www.per-goran.blogspot.com
Thursday, January 10, 2008
Upptaktsdag
En oförglömlig förmiddag med Tomas Boström http://www.konkarongen.se/
som gästat vår upptaktsdag för ledare i barn/ungdomsarbet. Det står föredrag på papperet, men jag vill kalla det en föreställning och en mycket personlig och närvarande sådan, naturligtvis varvat med både hans egna visor och hans översättningar av Cohen. Rytm, melodi och poesi var ledorden. Det går inte att återge det här med aldrig så fina ord – det måste upplevas och man blir berörd.
Efter lunchen fick vi dramatisera bibelberättelser med proffsig ledning. Det är alltid roligt med drama och det går alltid att lära sig nya knep hur man jobbar med det i olika grupper och sammanhang.
som gästat vår upptaktsdag för ledare i barn/ungdomsarbet. Det står föredrag på papperet, men jag vill kalla det en föreställning och en mycket personlig och närvarande sådan, naturligtvis varvat med både hans egna visor och hans översättningar av Cohen. Rytm, melodi och poesi var ledorden. Det går inte att återge det här med aldrig så fina ord – det måste upplevas och man blir berörd.
Efter lunchen fick vi dramatisera bibelberättelser med proffsig ledning. Det är alltid roligt med drama och det går alltid att lära sig nya knep hur man jobbar med det i olika grupper och sammanhang.
Wednesday, January 9, 2008
Dösnack?
Döden, döden. Ja, så brukade Astrid Lindgren och hennes syster inleda sina telefonsamtal med varandra. Nu tycker jag att döden börjar bli väl efterhängsen, för att inte säga påflugen. Han hänger över axeln med farligt glitter i ögonen, han lämnar sina visitkort runt omkring mig och norpar människor i början eller mitt i deras liv.
Jag har sällan haft problem med honom utom när han plötsligt och helt meningslöst ryckt någon ifrån mig. Hur ska jag distrahera honom från att göra det igen? Nej, det går inte, jag vet. Men jag har hört att han gillar schack. Problemet är att jag inte kommer ihåg reglerna så jag föreslår fiaspel istället. Döden tittar på mig och glittrar ännu mer med sina ögon. Okej säger han. Men det måste vara med knuff!
Jag har sällan haft problem med honom utom när han plötsligt och helt meningslöst ryckt någon ifrån mig. Hur ska jag distrahera honom från att göra det igen? Nej, det går inte, jag vet. Men jag har hört att han gillar schack. Problemet är att jag inte kommer ihåg reglerna så jag föreslår fiaspel istället. Döden tittar på mig och glittrar ännu mer med sina ögon. Okej säger han. Men det måste vara med knuff!
Sunday, January 6, 2008
Nattpyssel
Vi har en kyrkvärd, 80 år gammal, vilket ingen kan tro. I kväll efter att ha sjungit oss mätta på önskepsalmer med jultema i samband med gudstjänsten så var det fika och prat. Jag vänder mig till kyrkvärden och säger att nu har jag vänt dygnet fel och inte kommit i säng förrän vid två på natten. Då säger hon:
-Jag var uppe och pysslade med lite av varje i går kväll och när jag tittar på klockan så är hon halv fem. HALV FEM! För säkerhets skull kollade jag de andra klockorna också, halv fem...
Där ligger jag i lä minsann.
-Jag var uppe och pysslade med lite av varje i går kväll och när jag tittar på klockan så är hon halv fem. HALV FEM! För säkerhets skull kollade jag de andra klockorna också, halv fem...
Där ligger jag i lä minsann.
Friday, January 4, 2008
Mea culpa
Det finns mer åsikter än insikter om vår kyrka och de som står för åsikterna är häpnadsväckande okunniga i vad vi gör, troligen för att de aldrig är med i kyrkan och inte heller läser och lyssnar på vad som sägs. För inte skulle väl annars föreställningen om att vi predikar en straffande Gud och bara talar om skuld i kyrkan vara så envist fastklistrad i vissa personers föreställningsvärld? Är vi verkligen så otydliga i att förkunna Kärlekens budskap och innehållet i den gyllene regeln? Varför betraktas vi som dumdristiga korsriddare som har som enda uppgift att omvända folk?
Om skulden: självklart är vi alla delaktiga i att en del inte har mat för dagen, att naturens resurser utarmas, att det pågår krig och konflikter. I vår individualistiska tid glömmer vi bort att vi inte, var och en är små isolerade öar som kan göra som vi vill utan att det berör också andra och hela skapelsen – på gott och ont.
Gud möter mig i varje medmänniska och i överallt i skapelsen. Han kommer inte ovanifrån och dunkar mig i skallen när jag inte är snäll. Men mina handlingar mot någon annan är också mina handlingar mot Gud. Också de handlingar jag låter bli att utföra. Ingen är utan skuld, men alla är älskade, för det är Guds enda svaghet – att han inte kan låta bli att älska oss trots allt.
Läs gärna dialogen mellan Caroline och Lena nedan.
Om skulden: självklart är vi alla delaktiga i att en del inte har mat för dagen, att naturens resurser utarmas, att det pågår krig och konflikter. I vår individualistiska tid glömmer vi bort att vi inte, var och en är små isolerade öar som kan göra som vi vill utan att det berör också andra och hela skapelsen – på gott och ont.
Gud möter mig i varje medmänniska och i överallt i skapelsen. Han kommer inte ovanifrån och dunkar mig i skallen när jag inte är snäll. Men mina handlingar mot någon annan är också mina handlingar mot Gud. Också de handlingar jag låter bli att utföra. Ingen är utan skuld, men alla är älskade, för det är Guds enda svaghet – att han inte kan låta bli att älska oss trots allt.
Läs gärna dialogen mellan Caroline och Lena nedan.
Caroline Krook och Lena Andersson
Fokus
Lena: Det är det här som för mig framstår som så ologiskt.
Caroline: Ja, men tron är ologisk.
Lena: Ja, och jag vill att saker och ting ska vara logiska.
Caroline: Ja, det är det som är ditt problem.
Lena: Det är det här som för mig framstår som så ologiskt.
Caroline: Ja, men tron är ologisk.
Lena: Ja, och jag vill att saker och ting ska vara logiska.
Caroline: Ja, det är det som är ditt problem.
Thursday, January 3, 2008
Men nu räcker det!
Jag hade ju beställt ca 10 cm snö som väluppfostrat ligger kvar på marken och lyser upp vintermörkret och kanske några stora vackra flingor som sakta dalar ner. Jag hade INTE beställt yrsnö och snorhala vägar. Nu får det vara nog. Basta!
Tuesday, January 1, 2008
Vinter i småland
Överraskade av snön vaknade vi i det vilda i morse - dit där inga plogbilar kommer. Vi beslutade att åka hem för att inte riskera att fastna i snön, vilket hände oss ett annat år. Lyckligtvis tog vi oss hem i sakta mak och senare på eftermiddagen tog jag mig ut till vår lilla 1600-tals kyrka i samma trakt och höll en nyårsbön. Trots vädret kom 35 personer och det blev en fin avslutning på året. Nu har jag, mellan sömndruckna ögonfransar sett programmet om Glenn Gould http://en.wikipedia.org/wiki/Glenn_Gould en fascinerande musiker som dog alltför tidigt. Natten är nästan dag, snön ligger vackert som på ett vykort och jag hoppas på ett fint nytt år. God bless us all!
Subscribe to:
Posts (Atom)