Saturday, February 3, 2018

Hörde när David Lindgren nämnde Ersmark i melodifestivalen. Den plats från vilken min anfader kom: https://sv.wikipedia.org/wiki/Gabriel_Marklin
Du kära gamla blogg! Inte ofta jag är här och tittar till dig. Plötsligt händer det. Hur har du det? Jag ser att du fortfarande har många besökare och det glädjer mig. Kanske skulle jag ge dig en chans igen? Vi har ju haft så många trevliga stunder ändå innan facebook kom och rubbade vår verklighet... Nu är jag så innerligt trött på alla snabba inlägg och likes och undrar om vi kan bli kompisar igen? Mycket vatten har runnit under broarna sen vi sågs, jag vet, men visst finns det mycket kvar att säga ändå? Livet har så många överraskningar, både bra och dåliga och vi får ta del av dem på gott och ont. I morgon är det avslutning på julen på riktigt med kyndelsmässogudstjänst. Snön har yrt härutanför hela dagen och jag är så innerligt trött på den. Men snart kommer våren igen, det är min tröst. Hoppet om ljus och värme. Och kanske kan vi, du och jag, ta upp vår vänskap igen kära blogg <3 p="">

Saturday, April 13, 2013

Visst är det något sorgligt över "halvdöda" bloggar?! Men innehavaren lever här, faktiskt! Dock tar tiden så mycket annat i anspråk. Vänder och vrider på tankar och idéer - kanske kommer jag fram till något :-)

Saturday, January 12, 2013

Tiden

Det är något märkligt med tiden. En dag är det plötsligt flera månader som gått, eller år, eller decennier (men hur stavas det?) Det går inte att hålla fast den, tiden. Så hur gör man? Bara flyta med och gillar läget, eller vad? Han med huvan, ja han är ständigt närvarande. Schackbrädet står redo fast det irriterar mig, mycket. Han står där, lite i bakgrunden men ändå, alldeles för nära. Vilket blir hans nästa drag? Och vilket blir mitt?

Tuesday, January 31, 2012

Markus 4:35-41


Jag läste en thriller nyligen där författaren skrev att klockan fyra på natten är den ensammaste timman på dygnet. Om det stämmer beror väl på vem man frågar och kanske vilken tid på året det är. Om det är under den mörka midvinternatten eller under den ljusa högsommartiden. Det spelar nog roll. Säkert spelar det roll var man befinner sig också, på vilken plats och i vilket tillstånd och vad som hänt oss hittills i livet.

Vad han ville säga med detta klockslag tror jag handlade om det inre mörkret och ensamheten. Klockan fyra på natten är en tid då många ännu sover medan andra ligger sömnlösa och vrider sig. En tid man är verkligt ensam med sig själv och sina tankar.

I thrillern irrade huvudpersonen ensam omkring i mörkret i källargångarna under ett sjukhus som behandlade psykiskt sjuka brottslingar, dömda till vård.

Kanske inte något vi har erfarenhet av att göra men som kan ge en bild av hur det kan kännas i ensamhetens och rädslans mörker.

Strax före gryningen, då det är som mörkast och mången människa är som skörast, då minnen av sorg och förlust, eller minnen av svek kan svämma över en försvarslös själ. Kanske också rädslan för döden. Det är som ett upprört hav i bröstet där stormen plågar och sliter i oss.

Det är då han kommer till oss och det är då vinden lägger sig och vågorna hejdas.

Han sträcker ut sin hand och säger: ”Lugn, det är jag. Var inte rädd. Kom, jag tar emot dig.”

Att våga tro är att ta emot handen som räcks oss. Bara så.

Gryningsljuset kommer att öppna våra ögon och vi kommer, så småningom att se; ansikte mot ansikte.

Thursday, January 12, 2012


Jesus höll upp ett mynt

med Tiberius i profil

en profil utan kärlek

makten i omlopp

T. Tranströmer

Saturday, December 31, 2011

Gott nytt år!

Gud, genom årtusenden har ditt ljus lyst mot oss från ett nyfött barns ansikte i Betlehems krubba, som ett tecken på din goda närvaro, trots världens ondska och våld. Inför ett nytt år ber vi dig: Led oss från död till liv, från lögn till sanning, från vanmakt till hopp, från rädsla till tillit, från hat till kärlek, från krig till fred. Hjälp oss att tända ljus istället för att förbanna mörkret och låt din frid fylla våra hjärtan, vår värld, hela universum.

Thursday, December 29, 2011

Inför årsskiftet


Jag sitter och arbetar med årets nyårsbetraktelse och summerar året som gått och de förväntningar som finns inför det nya året. Det hoppfulla med den arabiska våren och kampen för demokratin. Hoppet i att människor bryr sig om varandra och är beredda att dela med sig till medmänniskor som drabbats av katastrofer. Förändringar till det bättre som också kan innebära nya problem och motsättningar. Ändå, vi ger inte upp. Vi ska samsas på denna planet och vi vill ha en ren och rättvis miljö då måste vi hjälpas åt att arbeta för en värld vi alla kan leva i. Hur ett samhälle behandlar sina svagaste visar oss hur civiliserat samhället är eller inte är. Jag tänker tex på vården av våra gamla och de psykiskt sjuka, missbrukare mfl.

Det gångna årets förluster, sorgen över de som ryckts bort ifrån oss, även jag har drabbats av detta. Kraften att gå vidare, var finner man den? Och oron inför vad som väntar?

Den gud jag känner tillit för är en gud som finns med mig mitt i vardagen. Gud finns med mig i sorgen och i glädjen. Som varje förälder vill skydda sitt barn vill Gud skydda oss men som också varje förälder får erfara kan ingen skyddas från allt. Men vi kan älska och vi är älskade av den Gud som blev en av oss för att dela allt med oss.

I min betraktelse kommer jag att utgå från Psaltaren 121:

Jag ser upp emot bergen: varifrån ska jag få hjälp? Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg. Han sover aldrig, han vakar ständigt, han som beskyddar Israel. Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida. Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv. Herren skall bevara dig, i livets alla skiften, nu och för evigt.

Wednesday, November 30, 2011

En märklig vintersaga


Det var så kyligt och snön täckte hela synfältet. Jag pulsade mig ner mot sjön nyfiken på ett ljussken därifrån. En mörk skugga stod med ryggen till och jag kände genast vem det var. Han hade gjort upp en eld mitt i snön på stranden.

-          Kom hit och värm dig om du fryser. Jag vet ju inte hur det är för jag kan inte känna, varken kyla eller hetta.

-          Om du inte kan känna. Varför gör du då upp eld?

-          För att tänka bättre. Du vet, jag kunde ju inte behålla honom..

-          Vad?

-          Du vet vem jag menar.

Han vände sig lite mot mig och jag anade eldens spegling i blicken under kapuschongen.



-          Det är en märklig uppgift jag har. Människor är vettskrämda att möta mig som om jag hade makt över dem. Min makt är bruten, jag gör bara det jag måste tills det tar slut också för mig. Det känns bara orättvist att man kallar mig ond. Människor kan göra onda handlingar, sjukdomar och olyckor kan göra mycket ont.



-          Jag trodde inte att du kunde känna sånt.

-          Jag kan tänka… Som du säkert vet så gjorde också han upp en eld på stranden den där morgonen efter vårt möte, ja mitt och hans möte menar jag. Det var natten då allt hände och allt vände. Jag la ner kampen och erkände mig besegrad. Livet hade vunnit. Det jobbiga är att jag ändå måste fortsätta mitt arbete tills han säger stopp.



Nu snurrar mina tankar. Han är en bild, en symbol och jag står och samtalar med vem?



-          Det är förvirrande, jag vet.

-          Du har inget att laga till på elden? (En sån idiotisk fråga…)

-          Nej, jag frågar inte om du fått något att äta. Det är inte min sak.



Då knakar det till bland träden bakom oss och ett fruset magert rådjur vinglar fram och faller ihop framför honom. Han suckar lite.



– Ja, så här är det. Kylan och svälten tar dem till mig, jag behöver inte ens hämta dem.

– Jag ska nog gå nu. Det här känns inte så bra.

– Ja, gå du hem och värm dig men vi ses snart igen. Kanske redan nästa år.



Inte anade jag då hur det skulle bli.

Tuesday, November 22, 2011

Snart advent!

http://www.youtube.com/watch?v=GzJF14qbwuE

Så kom du då till sist. Du var en främling
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in
du rör vid kroppar, hatar orättvisor
du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel
som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen

Ylva Eggehorn

Tuesday, November 8, 2011

Mamma

http://www.youtube.com/watch?v=7NKra0SZ0EI

Kan inte sluta nynna på denna fantastiska sång.
När en mamma inte finns kvar längre, är det då man måste bli vuxen på riktigt?
Och vad innebär det...?

Wednesday, November 2, 2011

Bön inför Alla själars dag


Gud, vi har inte fått veta så mycket om hur de som gått hem till dig har det nu.
Men vi tror att de är alltid hos dig, och det är nog.
Vi tror att de minns oss och tänker på oss.
De ser allting i ett klart ljus och behöver inte undra eller fråga mer.
Att tänka på det gör oss glada.
Liksom du har hjälpt dem igenom allt, skall du göra det också med oss.
Efter en kort tid vill du låta oss mötas igen.
Det är vårt fasta hopp, som lyser för oss i mörkret såsom stjärnorna lyser om natten.

Karl-Åke Henningson

Friday, October 28, 2011

Kniven i hjärtat

Nu har jag läst Kniven i hjärtat av Björn Ranelid. Den är betydligt luftigare och därmed mer lättläst (trots det tunga ämnet) än tidigare böcker jag läst av Ranelid. Förmågan att gestalta inkännande och med inlevelse är Ranelids styrka. Berättelsen är trovärdig som det tragiska brottet och hur det drabbar så många. Metaforerna är inte lika många (tack och lov) som brukligt i Ranelids böcker. De återkommande upprepningarna kan irritera mig men jag tror syftet är genomtänkt att läsaren samtidigt ska undervisas om författarens moral, vilket gör det än mer irriterande. Han överför lite för mycket av sin egen uppfattning om sakernas tillstånd och sina egna tankar på huvudpersonen, som i övrigt mycket väl kan vara en verklig person . Så om Ranelid undvek att mästra sina läsare skulle han växa än mer som berättare. Kill your darlings säger jag.

Sunday, October 16, 2011

Fina lägerdagar


I dag åkte vi hem efter ett intensivt helgläger med våra konfirmander.
Vädret har varit underbart och maten var mer än god.
Konfirmanderna är naturligtvis de allra bästa konfirmander som finns.
Nu kan de allt ( hm, nåja).
De lär av oss och vi lär av dem.
Också vi ledare har mycket att lära.
Det är precis som det ska vara.
Posted by Picasa

Friday, August 26, 2011

Var kommer barnen in?


Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger ingenting om sårad jord
Men hjärtat slår i varje ord - när jag säger dig
Var kommer barnen in


Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats på sin glöd
Då ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut

Var kommer barnen in - dom bär på elden
Som du en gång, som jag en gång men alltför länge sen
Allt går igen - jag ser mot solen…


Barnen de minsta, de mest utsatta i världen, de som är mest beroende av omvårdnad, kärlek och trygghet. Bilder fladdrar förbi mina ögon. Bilder av barnen på Afrikas horn, bilder av barnen bland landminor och krutrök. Barnen utan trygghet, utan mat, utan framtid. Barnen som handelsvara till samvetslösa vuxna att roa sig med, plåga och utnyttja. Var kommer barnen in?

När Jesus ställer ett barn bredvid sig själv så är det inte för att vara rar och gullig eller framhålla barnet som något sött och behändigt att dekorera sig med. Barn har 0 status på många platser i världen, inte heller hade barnet någon högre status under den tid och på de platser där kristendomen börjar växa fram för 2000 år sedan. Barnet är bara en blivande vuxen utan eget värde.

Jesus ger inte bara barnet ett värde, han säger att barnet är större än alla oss och att Guds rike tillhör sådana som de. Dessutom; den som tar emot ett barn tar också emot Jesus och därmed Gud själv.

Om ni frågar mig var Gud finns så säger jag, se på barnen, de utsatta och utlämnade barnen. Fattiga, rika, hungriga, mätta, sjuka eller friska. Det spelar ingen roll, Gud är där.

Livet är en gåva och det spelar ingen roll hur stora meriter vi har, hur mycket pengar vi har på banken, eller hur bra betyg vi har eller hade i skolan. Det spelar ingen roll hur duktiga vi är i andras ögon, hur smarta vi är. För i Guds ögon är det barnet i oss, i dig och mig som är störst. Barnet som vågar se sitt beroende av omsorgen och kärleken. Barnet som tar emot Gud utan att ens veta om eller känna Guds namn. Barnet som är öppen för möjligheter.

Det är här barnen kommer in, för att svara på frågan i sångtexten. Barnet, Guds ögonsten. Gud som gråter med barnet som gråter, Gud som skrattar med barnet som skrattar.

I kyrkans dopritual lyfter vi fram att livet är en gåva och dopet ett tecken på Guds kärleks närvaro i den döptes liv. Närvaron omfattar hela livet.

Precis som Jesus tar emot och välsignar barnen under sitt liv på jorden så bär vi fram barnen till dopet för att han säger: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.”

Barnets hemlighet är tilliten som är det första en liten människa får lära sig. Tilliten att en det finns en famn som bär, att maten kommer när hungern vaknar. Tilliten till de vuxnas omsorg.

Den vuxna människans tro är just tilliten, om barnet i oss får komma fram. Att lita på att det finns en famn som bär vad som än händer med oss i livet. Tilliten att någon vill oss väl och aldrig överger oss vad som än händer.

Livet kan fara illa med oss och vi är inte skyddade mot allt som gör oss illa, lika lite som vi kan skydda våra barn mot allt ont i tillvaron. Ändå, vi är burna i den tillit som skapar världen. Kärlekens Gud bär oss.

Sunday, July 24, 2011

Sunday, July 17, 2011

Festivalslut


Nu är det slutfestivalat för min del detta år. Det har varit en märklig upplevelse med den nya festivalledningen som inte förstått vår uppgift på festivalen. Något att ta itu med inför nästa år. Det har varit lugnt och ganska glest både med folk och med attraktioner utöver musiken. Vi har haft mycket besök i vårt tält och bra samtal. Vi har bjudit på kaffe och mackor både förmiddag, eftermiddag och kväll. Det har varit uppskattat. I morgon håller andra ställningen och serverar en sista frukostmacka för besökare på väg hem. Tack för denna gång.
Posted by Picasa

Thursday, July 14, 2011

Svenska kyrkan under Hultsfredsfestivalen

Snart står Svenska kyrkans tält vid församlingsgården i Hultsfred. Under festivaldagarna kommer vi att finnas där så mycket vi orkar och kan för att vara till hands för de som behöver prata, vila, ta en kaffe med tilltugg eller bara behöver dricka vatten. Det finns också möjlighet att ladda mobilen i församlingsgården. Vi i Svenska kyrkan hoppas att ni får en fin festivalupplevelse och ni är välkomna till oss när ni går vägen förbi kyrkan!