Det är något märkligt med tiden. En dag är det plötsligt flera månader som gått, eller år, eller decennier (men hur stavas det?) Det går inte att hålla fast den, tiden. Så hur gör man? Bara flyta med och gillar läget, eller vad? Han med huvan, ja han är ständigt närvarande. Schackbrädet står redo fast det irriterar mig, mycket. Han står där, lite i bakgrunden men ändå, alldeles för nära. Vilket blir hans nästa drag? Och vilket blir mitt?
No comments:
Post a Comment