Thursday, February 18, 2010

YouTube - As it is in Heaven (Så Som I Himmelen) - Gabriellas Sång







Gabriellas sång

Det är nu som livet är mitt
jag har fått en stund här på jorden
och min längtan har fört mig hit
det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
som har visat en liten bit
av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
all den tid jag har
ska jag leva som jag vill
jag vill känna att jag lever
veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
jag har bara låtit det sova
kanske hade jag inget val
bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
för att jag är jag
kunna vara stark och fri
se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
och den himmel jag trodde fanns
ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv



Text: Py Bäckman Musik: Stefan Nilsson


I dag sjöngs denna sång på en begravning som jag förrättade. Den som framförde sången gjorde en fin tolkning som gick rakt in.
Filmen där sången framförs ska jag inte prata om nu…

Under askonsdagsmässan pratade jag en del om eftertanke under fastan.
Att gå ner på djupet och våga möta sig själv och Gud.
Vad är det som är viktigt i livet, egentligen.
Hur vill jag ha det.
Vad kan jag göra och måste jag kanske fatta beslut
som inte känns så bekväma men nödvändiga för att leva det liv jag innerst inne vill.

För att kunna älska min nästa måste jag också kunna älska mig själv.
Björn Ranelid pratade på författaraftonen om vårt inre barn som vi måste lära känna och om hur vi blir till i våra möten med andra.
Han knöt samman våra liv med människor som levat och skrivit ord och musik som gått till historien.
Ord som berör och musik som blir evig för att också den berör på djupet.

Att leva här och nu i flödet av mänsklighetens historia och få göra sitt eget avtryck som den unika varelse varje människa är. Det är en utmaning.

2 comments:

Ingela said...

Py Bäc*kman hade verkligen ett djup som man inte anade när hon stod och slängde med håret bakom Dan Hyl*ander på sjuttiotalet. Den här och texten till "Koppången" är på väg att bli klassiker. Just denna berör mig så mycket att jag inte tror att jag skulle klara att sjunga den i något sammanhang. Den påminner om en tid när jag nästan hade glömt vem jag var, stoppat mig själv i en hårt hopknuten säck och gömt den i en låst skrubb. Bara tur att jag hittade ut.

Madicken said...

Jo, det är ju just när man kan relatera till en sångtext som den drabbar så där kraftfullt...