Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick
att fjärdarna blixtra och jorden är varm
och himlen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst i miljoner år
på denna enda minut.
Erik Lindorm
2 comments:
Åh, det var länge sen jag läste den dikten, den fick jag av en god vän när min dotter föddes för 23 år sen, den är underbar...Grattis till barnbarnet, njut av varje bild och stund!
Tack Ingabritt! Jag fick också den dikten när jag fick mitt första barn. Känns fint att ge den vidare som jag nu gjort till min son.
Post a Comment