Inför söndagen, den första efter Trettondedagen

Paradiset. Kanske är det när man ligger i mammas mage omsluten av det varma fostervattnet. Kan det finnas en tryggare tillvaro? Allt liv har uppstått i vatten så
det är ingen tillfällighet att vårt dop sker i vatten, det viktigaste grundelementet tillsammans med luften som omger oss.

I höstas badade jag i Medelhavet och jag minns känslan av att omslutas av det mjuka varma vattnet. Känslan av att bli buren när man släpper taget. Att överlåta sig åt detta vatten i tillit. Att se solen stiga över bergskammen samtidigt som man tar några simtag. Aldrig ville jag lämna detta vatten.

Men precis som barnet som snart ska födas kan jag inte stanna i paradiset. Men jag bär det med mig i minnet och i mitt hjärta. Så är det med dopets vatten. Det finns kvar som en osynlig vattenstämpel. Ett tecken på överlåtelse och tillit, ett tecken på tillhörighet. Vad som än händer mig i livet så är jag buren.

När Jesus kommer upp ur floden med vattnet droppande från sin kropp har nånting hänt. Det är en vanlig dag och solen speglar sig i det upprörda vattnet där dopet just har skett. Johannes står forfarande kvar en bit ut i floden med händerna skålade, lätt knäppta som till bön. Anden, gudsnärvaron upplevs i en duvas skepnad och en röst viskar i vinden, du är älskad och utvald.

I sanden kring Jesus fötter har dropparna från dopvattnet bildat små pölar som strax dunstar till ånga under solens värmande strålar. Hans dopvatten stiger uppåt som ånga och faller ner som regn över hela mänskligheten.
Den mänsklighet som han, just i dopets ögonblick tagit in i sitt hjärta för att dela allt med. Allt med oss. Glädjens dårskap, sorgens förtvivlan, dagar och nätter, värme och kyla, smärta, död och uppståndelse.

Jesus bär oss i sitt hjärta, för dopets ögonblick är ett sånt ögonblick som aldrig upphör. Så är Jesu dop och så är vårt dop, ett ögonblick som aldrig upphör då han tar oss till sitt hjärta och vi får bära Gud i våra hjärtan. Vi är mer älskade än vi någonsin kan förstå. Vi är bärare av hopp och vi får dela det med varandra.