Alla skolavslutningar avklarade. Den sista blev väl lång, nästan en timme.
På första bänk satt lågstadiets minstingar så jag hörde deras kommentarer
under tiden som olika, mer eller mindre njutbara musik och sångprestationer
uppfördes i koret.
- Är det inte slut snart?
- När får man gå?
- Om tretusen år, vad?
- Jag har ont i huvet!
- Åååh!
3 comments:
Jag kan förstå dem:-)
Haha, inte set bästa för självförtroendet kanske. Eller spände du ögon i dem när du talade?
Men Jeez, då jag pratade så lyssnade de. Men under sångerna som framfördes tappade dem tålamodet. Helt förståeligt som du säger Eva.
Post a Comment