En bön för barn i vår tid

Vi ber för alla barn som sätter sina chokladkladdiga fingrar på allt, som gillar att bli kittlade, som ramlar i vattenpölar och förstör sina nya byxor, som nallar kakor före maten, som suddar så att det blir hål i den nya matteboken, som aldrig hittar sina skor.

Och vi ber för dem som bakom taggtråd kikar på fotograferna, som inte kan springa på gatorna i nya joggingskor, som aldrig får gå på cirkus, som bor i en värld övervakad av strålkastare.

Vi ber för barn som ger oss kladdiga kyssar och nävar fulla med smörblommor utan skaft, som sover hos hunden och begraver guldfisken, som kramar oss som hastigast och glömmer lunchmaten, som har satt massvis med plåster över hela kroppen, som klämmer ut hela tandkrämstuben i handfatet, som sörplar i soppan.

Och vi ber för dem som aldrig fått efterrätt, som inte har någon pysfilt att släpa på, som ser hur deras föräldrar dör, som inte kan hitta något bröd att stjäla, som inte har något rum att städa, för de barn som lever med riktiga monster.

Vi ber för barn som gör slut på veckopengen före tisdag, som kastar sig på golvet och skriker efter godis i snabbköpet och petar i maten, som älskar spökhistorier, som gömmer smutsiga kläder under sängen och aldrig spolar på toa, som tror på tandtrollen, som inte gillar att få en kyss framför bilen, som skränar i kyrkan och skriker i telefonen, vars tårar ibland kan få oss att skratta, och vars leenden kan få oss att gråta.

Vi ber för barn som lever ett liv fyllt av skräck, som inte vill äta någonting, som inte blir bortskämda av någon enda människa, som går och lägger sig hungriga och gråter sig till sömns, och som lever och rör sig utan att vara närvarande.

Vi ber för barn som vill bli burna och för de som måste bäras, för de som aldrig ger upp och för de som aldrig fått en enda chans, för de som vi förkväver, och för de som griper vilken hand som helst som räcks åt dem.
Gud, var med oss alla. Amen.