Sverige mer kristet än vi tror SVD

Sverige är mer kristet än vi tror
”Världens modernaste land” är inte så sekulariserat som vi tror. Trots en allmän avkristning har religionen ett starkt grepp om oss svenskar, hävdar filosofen Fredrika Spindler. Själv är hon varken ateist eller troende.



Fakta FREDRIKA SPINDLER

Yrke: Lektor i filosofi på Södertörns högskola.

Aktuell: Har deltagit i debatten om ateism och uttryckt en önskan om en seriös diskussion kring vad vi menar när vi säger att ett land som Sverige är sekulariserat. Själv tar hon avstånd från alla former av absoluthet – oavsett om det är religiösa eller vetenskapliga sanningar med stort S.
Än lyser de sjuarmade ljusstakarna i många fönster. På juldagen fylldes kyrkbänkarna av julottebesökare. Några dagar tidigare fick prästerna fira många skolbarns terminsavslutning. Veckan före lyste det kristna helgonet Lucia upp decembermörkret – och vi sjöng sånger om ”…en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid”. På många dagis står julkrubborna kvar. Barnen har placerat gulliga djur runt Jesusbarnet. Så ser det ut i det ”sekulariserade Sverige”.

I juletid är vår vardag pepprad med uttryck för en kristen religiositet. Religion och tradition flyter ihop. Resten av året för religiositeten en för ögonen mer undanskymd tillvaro, men den finns där likafullt, menar filosofen Fredrika Spindler. Hon tycker att det är hög tid att vi tar en seriös diskussion kring vad vi egentligen menar när vi påstår att Sverige är så sekulariserat.

Hon tycker att det är dags att vi vaknar upp och inser hur ett religiöst förhållningssätt genomsyrar många av oss ”sekulära” svenskar. Det märks på hur vi tänker och talar, vilka värderingar vi har och vad vi väljer att göra. Vad som är rätt och fel. Men vi ifrågasätter det inte.

Hon har inget emot att fira jul eller påsk, men att vi smygsekulariserar traditionerna.

– Tydliggör i stället vad de står för och diskutera detta. Då har man möjlighet att välja om man vill praktisera kristendomen eller inte. Att vi tar allt firande, alla symboler, för givna är problematiskt. Kristendomen är inbakad i vår historia. Synliggör den, men låtsas inte att vi är helt sekulära för det är vi definitivt inte.

Bara det att de flesta väljer att döpa sina barn, gifta sig och ha begravningar i kyrkan är påtagliga bevis på att vi är föga sekulariserade.

Visst är alla samhälleliga institutioner sekulariserade och kyrkan har inget politiskt inflytande. Sedan den 1 januari 2000 är kyrkan skild från staten (som en jämförelse kan sägas att denna åtskillnad gjordes i Frankrike år 1905). Men vi föds in i statskyrkan, även om vi kan gå ur den.

– Kyrkans helger genomsyrar alla riter, ritualer, traditioner. I Frankrike skulle det vara otänkbart att ha skolavslutningen i kyrkan. Här tycker vi att det blir vackrast så. När det ska vara högtidligt får det gärna vara i kyrkan.

I bevarandet av ritualer finns en stark religiositet. Att som i Sverige ha en gudstjänst i samband med riksdagens öppnande vore också fullkomligt otänkbart i Frankrike.

Fredrika Spindler menar att vi måste förstå hur religionen griper in även i vårt svenska ”sekulariserade” samhälle och ifrågasätta hur stark makt den religiösa strukturen fortfarande har.

– Vi är snabba att peka ut fundamentalismen hos andra, men vi är inte medvetna om att vi själva är impregnerade av kristen teologi.
På ett rent formellt plan finns också religionen representerad. De religiösa har starkt inflytande vad gäller stamcellsforskning, dödshjälp och genetisk forskning.

– I etiska kommissioner och råd är den religiösa rösten väldigt stark. Trots att det är svårt att i vetenskapliga sammanhang få acceptans för att Gud finns, så har trons representanter framträdande roller i etiska råd.

Fredrika Spindler tar ett annat exempel på att religionen har en särställning i samhället: Domen mot pastor Åke Green som uttalade sig fördömande mot homosexuella. Eftersom han utgick från texter i bibeln dömdes han inte lika hårt som om han sagt samma saker på annan plats med andra utgångspunkter, antar Fredrika Spindler.

– Det är som om det som sägs inom ramen för det som står i bibeln, den kristna religionen, i det här fallet ställs lite ovanför lagen. Det finns en respekt för kristen tro som går före yttrandefriheten.

Även organisationen Humanisterna, som kallar sig ateister, har formuleringar som visar att de är djupt förankrade i ett kristet tänkande.

– De talar om ”det levande”, om ”Människan” i närmast gudomliga termer och om vetenskapen som bäraren av sanningen med stort S.

Rena rama religiositeten, menar Fredrika Spindler.

– Att tala om sin tro på den vetenskapliga sanningen är lika religiöst som att bekänna sig till den kristna trosbekännelsen. Sanningsanspråket är lika absurt.

Även naturvetenskapen har vuxit fram i en kristen världssyn, understryker Fredrika Spindler.

– Jag skulle vilja att man gjorde en analys av på vilket sätt vi egentligen ersätter många traditionellt religiösa begrepp med sådana som vi tror är sekulariserade, men som i själva verket återskapar samma typ av struktur. Den analysen tror jag är väldigt viktig.

Hon tycker visserligen att Humanisternas allmänna syn är uppfriskande i jämförelse med det kyrkliga språket. Men att tro att man kan frigöra sig från 2000 år av traditioner är smått absurt.

– Det är viktigt att vi lär oss så mycket som möjligt om den kristna religionen, att våra barn får läsa Bibeln och diskutera vad som står i den. Vi kan inte gå miste om vår historia och vi måste förstå på vilka sätt den är sammanflätad med andra stora religioner.

Är du själv ateist?

– Nej. Även ateismen är en proklamerad tro och jag har svårt för etiketter. Jag är inte en troende person. Både ateister och agnostiker har ett sanningsanspråk, en vilja att förklara världen ur ett enstämmigt, för att inte säga enfaldigt, perspektiv. De är lika övertygade om hur saker ska vara.

Sedan år 2000 bor Fredrika Spindler i Sverige, efter 18 år i Frankrike, tillsammans med sina två barn som är 14 och 10 år gamla. Hon har reagerat på att religionsundervisningen i skolan saknar ett kritiskt perspektiv.

– Min son som är tio tycker om att gå i kyrkan. Gud verkar snäll, tycker han. Det får han lära sig i skolan. Jag har ifrågasatt hur barnen lär sig bibelhistoria i skolan. De har inte läst den på ett kritiskt sätt utan ”så här var det”. Alla högtider firas i kyrkan med skolprästen. När det är jul säger de: Tänk på Jesus, vad ska vi ge honom i present? Jag har svårt för det här. Så mycket annat granskas på ett kritiskt sätt, men inte detta.

Hennes 14-åriga dotter vill absolut inte gå i konfirmationsundervisning, trots att mamma Fredrika gärna skulle se att hon gjorde det för att lära sig mer om kristendomen.

– Jag vill att mina barn ska känna till Bibeln liksom att de ska känna Platon, världslitteraturen, Dostojevskij och så många andra verk. Det är grundläggande för att förstå samhället, hur vi har blivit de vi är i dag.

Kristet tänkande får inte vara allenarådande. Ifrågasätt all typ av historieskrivning i skolan, menar Fredrika Spindler. Varför beskriver vi vår historia så här? Hur skulle man kunna beskriva den i stället? Vi har ett eurocentriskt perspektiv. Hur skulle man beskriva Sverige, kristendomen i vårt land och den rådande tron på att vårt samhälle är sekulariserat genom att välja ett annat perspektiv?

– Sverige är förvisso ett tolerant land som förespråkar öppenhet. Men faktum är att ”tolerans” är något mycket problematiskt, eftersom det innebär en redan intagen maktposition, utifrån vilken man ”tillåter” olika saker. Det är en position som måste medvetandegöras och granskas.

Den franske filosofen Michel Onfray finner livsmening i hedonismen. Det är inte utan att han verkar religiös i sin tro på läran om att maximera sin njutning.

– Han blir väldigt arg om man säger det till honom, säger Fredrika Spindler som presenterade samt tolkade honom till svenska på bokmässan i Göteborg i höstas.

Själv hittar Fredrika Spindler glädje, tröst och näring i filosofin, även om hon understryker att filosofin inte är ett alternativ till religionen. Hon tror inte nödvändigtvis att människor har religiösa behov. Vad vi behöver är i första hand sociala sammanhang – kärlek, närvaro, stöd och tillit. Fredrika Spindler rekommenderar närvaro i nuet.

– Tillvaron är bräddfull av mening i varje ögonblick. Gudstron fokuserar mycket på livet efter detta. De troende väljer bort en rikedom, en närvaro till förmån för något som alltid projiceras i en mytologisk historia eller i en fiktiv framtid. Det innevarande får ständigt styrka på foten.

Maria Carling

maria.carling@svd.se