Thursday, June 28, 2007

Sorgen, kärleken och döden

En av de mest meningsfulla uppgifterna i prästens arbete är i samband med begravningar. Det är i mötet med de anhöriga som man förstår hur starka band som kan finnas mellan människor. Ju starkare band, ju större kärlek och ju större sorg. Om vi inte behövde varandra, om vi inte hade kärlek, då behövde vi inte sörja. Sorgen är kärlekens pris!

Just nu har jag många begravningar och får lyssna till lika många livsberättelser. Det gör mig tacksam att få förtroendet att få gå med ett stycke på de sörjades väg. Det tar på krafterna, det gör det sannerligen - men ändå - jag får även mycket tillbaka av värme och kärlek.


Begravningarna kommer tätare och tätare
som vägskyltarna när man närmar sig en stad.
Tusentals människors blickar i de långa skuggornas land.
En bro bygger sig långsamt rakt ut i rymden

T. Tranströmer

Singing in the Rain

Wednesday, June 27, 2007

Mötet

Det sägs att ensam är stark, att man inte ska vara beroende av någon. Det är bättre vara själv och slippa ta hänsyn och ansvar. I många fall förstår jag tanken, särskilt för den som levat i ett förtryckande förhållande som barn eller som vuxen, i förhållande till förälder eller till partner. Det är en stor befrielse att komma loss ur ett sånt förödande förhållande och kanske blir man försiktig att göra sig beroende av någon igen.

Så möter jag henne, kvinnan som är helt döv sedan tonåren och nu nästan blind. I nära sextio år har hennes man varit hennes öron och allt hon har gjort utanför hemmets väggar det har hon kunnat göra tack vare mannen, tillsammans med honom. De var verkligen ett. Nu är mannen död, hennes andra halva, hennes öron och på senare år till stor del även hennes ögon. Hur ska det gå frågar hon...

Tuesday, June 26, 2007

Waterboys This is the Sea

Vatten, stan är full av vatten

Efter dagens rikliga nederbörd kanske vi får ta kanoten till jobbet i morgon ;-)

Ankereller

Vårt ställe ligger ganska avskilt så det kommer sällan någon förbi. Men häromdagen kom två kvinnor som plockat blåklockor förbi då jag slet med gräsklippningen. De stannade till och pratade om den ymniga blomningen då plötsligt den ena kvinnan säger:
- Men, har du redan hittat kantareller?!
- Nej, varför tror du det?
-Vad är det där gula då (pekar mot vårt fågelbad)
- Det där är badankor!
- Oj, jag ser visst inte så bra!