Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Sunday, November 30, 2008
Mellan två adventsgudstjänster
(Nej, det är ingen parodi på vår kyrkokör)
Första gudstjänsten gick bra och konfirmanderna var lysande i dubbel bemärkelse. Efteråt serverades enligt traditionen här, risgrynsgröt och skinkmacka.
Dags koppla av en stund innan omladdningen för nästa gudstjänst...
Friday, November 28, 2008
Det susar genom livets strid
från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt –
det är advent, det är advent.
Sv Ps 109 v 3
Nu så...
Chokladjesus
När vi kunde äta små svarta salta barn på 70-talet - då var det ingen som protesterade minsann!
Thursday, November 27, 2008
Wednesday, November 26, 2008
Tuesday, November 25, 2008
Att hitta sin tillhörighet
Men även som vuxen kan man ibland ställa sig frågor om sin tillhörighet i tillvaron. Livets gåta och alla vägval man gör - gäller hela livet.
Linkin Park - Somewhere I Belong
"Somewhere I Belong"
(When this began)
I had nothing to say
And I get lost in the nothingness inside of me
(I was confused)
And I let it all out to find
That I’m not the only person with these things in mind
(Inside of me)
But all the vacancy the words revealed
Is the only real thing that I’ve got left to feel
(Nothing to lose)
Just stuck/ hollow and alone
And the fault is my own, and the fault is my own
[Chorus]
I wanna heal, I wanna feel what I thought was never real
I wanna let go of the pain I’ve held so long
(Erase all the pain till it’s gone)
I wanna heal, I wanna feel like I’m close to something real
I wanna find something I’ve wanted all along
Somewhere I belong
And I’ve got nothing to say
I can’t believe I didn’t fall right down on my face
(I was confused)
Looking everywhere only to find
That it’s not the way I had imagined it all in my mind
(So what am I)
What do I have but negativity
’Cause I can’t justify the way, everyone is looking at me
(Nothing to lose)
Nothing to gain/ hollow and alone
And the fault is my own, and the fault is my own
[Repeat Chorus]
I will never know myself until I do this on my own
And I will never feel anything else, until my wounds are healed
I will never be anything till I break away from me
I will break away, I'll find myself today
[Repeat Chorus]
I wanna heal, I wanna feel like I’m somewhere I belong
I wanna heal, I wanna feel like I’m somewhere I belong
Somewhere I belong
Monday, November 24, 2008
Friday, November 21, 2008
Domsöndag
- Jag är inget schackproblem som du ska lösa, fräser jag.
När jag vänder mig om ser jag lite förvånad att han står en bra bit bort. Men nog känner jag igen honom. Den neddragna kapuschongen och boken han har under armen.
- Vad är det för bok du har ? Vad är det för viktigt du läser i den?
Som vanligt får jag inget svar. Han tar fram ett måttband ur fickan.
- Visst, kom du och ta mått på mig och dra sen och sy på kostymen i det tysta. Jag har också läst Tranströmer! Och jag har definitivt inga romantiska föreställningar om dig, bara så du vet!
Nej, jag vet, han är bara en person i våra föreställningar och han är varken ond eller god. Men existensen är påtaglig. Varje dag läser vi om den i tidningen och ser den på nyheterna. Han är där vid den svåra trafikolyckan. Vid den häftiga branden där någon somnat ifrån sin sista cigarett. Krigsplatserna och naturkatastroferna är hans stora arena. Han finns överallt. Han är den sårmärkta skapelsens baksida. Han tar våra nära och kära ifrån oss och en dag kommer han till oss. Till mig och till dig.
- Kan du inte visa vad det är du läser?
Han håller fram boken som nästan öppnar sig själv där han brukar läsa. Uppenbarelseboken, den sista boken i bibeln (det ante mig). I kapitlet om hur livets bok öppnas sätter han sitt finger på raden: Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.
Han drar en suck och ögonen glittar till under kapuschongen.
Jag ryser.
Är han rädd? Rädd för döden? Vilken paradox...
Jag känner något varmt på ryggen och vänder mig om för ett möte som redan skett, för länge sen. Jag ser den solbelysta kullerstensgatan som sluttar ner mot havet. De röda och vita små husen som hukar längs med sidorna och vildrosor som klättrar på fasaderna. Det luktar gott av solvarm jord, blommor och hav. Jag hör fåglar kvittra och känner den milda brisen från havet.
Vid ett av husen står han, som genomlyst och hans famn är öppen. Kom, säger han och jag går emot honom som på moln, lätt och mjukt. Han tar min hand och vi går mot havet . Vi går mot tillvarons hjärta som bultar i mig och i dig.
Vänder mig hastigt om och som i en film av Ingmar Bergman ser jag tillbaka på han som står kvar där i den mörka skuggan. En strof ur Herdepsalmen kommer för mig: Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont.
- Vila i frid, viskar jag och hans ögon glittrar till svar.
Wednesday, November 19, 2008
Lunch och prästkläder
Nu undrar jag om det finns någon kvinnlig kollega med erfarenhet av den här kollektionen och vad ni tycker och har testat isåfall.
Tuesday, November 18, 2008
Om tron blir verklighet
så sveper den med en gång med sig allt
som står i dess väg.
Man ser träden innan de blir träd,
fåglarna innan de blir fåglar.
Man står där strax innan.
Och man älskar.
Man ger sig åt kärleken.
Man har ett annat ljus över livet.
Och ingenting blir lämnat utanför”
(Ur Ökenbrevet av Göran Tunström)
Underbarn
Denna fina sång sjöng o spelade sonen för lilla Gullpudran...
Sunday, November 16, 2008
Festligt arbete
Många dop har jag haft - men att döpa sitt eget barnbarn, det var något alldeles speciellt och att få göra det i det vackra Mariakapellet i Domkyrkan, det var också en upplevelse. Mycket pyssel både före och efter med dopfesten blev det. Men det var det värt och när alla hjälps åt går det ju så mycket lättare.
Sista kvällen (hm, nu snarare natt) i stan och vi har ätit lite gott och tittat på film men framför allt har vi pratat och skrattat.
Friday, November 14, 2008
Thursday, November 13, 2008
Dagens höjdpunkt
http://www.pellesandstrak.com/
Wednesday, November 12, 2008
Tuesday, November 11, 2008
Ser du stjärnan i det blå
Vänd ansiktet mot skyn. Den 12 november är risken för nedfall från kometen "Encke" allra störst.
Då går vi in i meteorskuren "Tauriderna".
Sunday, November 9, 2008
Sina barns bekymmer
Saturday, November 8, 2008
Friday, November 7, 2008
Musik till eftermiddagskaffet
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=570
Melodin låter väldigt bekant, hmm..
Thursday, November 6, 2008
Twains bekymmer
För mig är det tvärtom så, att det är de bibelord,
vilka jag förstår,
som bereder mig de största bekymren.
Mark Twain
Wednesday, November 5, 2008
Bön
du som gjort rymder och jord,
du faller med sparven
som faller till marken,
livet blir till ur ditt ord.
I stjärnornas yttersta,
kärnornas innersta
har du ditt livsrum du Gud,
i hemliga koden
till livet och nåden
mellan ett jag och ett du.
Du som är kärlek
och omsluter allt,
gör mig av svagheter stark.
Och när jag faller som sparven
till marken,
följ mig till paradismark.
Christina Lövestam
Monday, November 3, 2008
Dagens ankor
"Mannen hade förtärt så stor mängd alkoholhaltiga drycker att promillen i blodet uppgick till 207 promille.(...) Brottet bedöms med tanke på den höga promillehalten som grovt".
"Den tilltalade hade uppstigen tillfogat en person, Märta, ömhet, svullnad och blodvite genom att tilldela mannen knytnävsslag..."
Sunday, November 2, 2008
Jag duger
En gång hörde jag mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden och spelade på sitt älsklingsinstrument.
Hymn efter hymn, visa efter visa, utkristalliserad smärta.
Och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på -
men i hans händer dög jag!
Bo Setterlind